Detta är ett av de mail som skickats till politiker från nätverket Vi står inte ut.
Vi arbetar som gode män med ungdomar från Afghanistan. Vi träffar våra ungdomar och deras kompisar och skolkamrater och ser hur oroliga och ledsna alla är nu. Vi skulle framför allt vilja säga några ord med anledning av de intervjuer Morgan Johansson nyligen gjort i ämnet.
Vi arbetar som gode män med ungdomar från Afghanistan. Vi träffar våra ungdomar och deras kompisar och skolkamrater och ser hur oroliga och ledsna alla är nu. Vi skulle framför allt vilja säga några ord med anledning av de intervjuer Morgan Johansson nyligen gjort i ämnet.
De intervjuer Morgan Johansson gjorde i fredags i P1 och i Agenda söndag kväll visar på en skrämmande okunnighet för vad regeringen vill skicka unga afghaner till. Hur kan en minister i migrationsfrågor veta så lite om det land han ämnar skicka tillbaka mängder med unga människor till? Otroligt märkligt är det att han föreslog att de skulle komma tillbaka hit efter en tid som arbetskraftsinvandrare, i intervjun i P1. Klädsamt nog uteslöt han det i intervjun i Agenda, fast att han sa det en gång visar att han (och regeringen) inte har den blekaste aning om vad Afghanistan är för ett land. Eller hoppades han på att vi andra inte vet och därför sväljer detta? De som kommer att skickas tillbaka om regeringen får som den vill, kommer kanske på sin höjd arbeta som diskare, troligare är att de får tigga om det inte rekryteras till kriminella nätverk, till talibanerna, eller kanske IS som kanonmat. Är det dessa yrkesgrupper regeringen önskar ska komma hit och berika vårt arbetsliv?
Många ungdomar som kommit hit hade mycket lite eller inga alls skolår i bagaget. Här har de fått blomma ut. De pojkar vi träffar i egenskap av gode män är som snustorra svampar som äntligen kan få suga åt sig kunskap. Lärarna i skolan grabbarna går, säger att de aldrig har varit med om maken till studiemotiverad klass. "Det är grymt hur de jobbar." Om de nu får avbryta skolgången och bli ivägskickade, tror ni på allvar att de kommer kunna fortsätta att studera i Kabul, till för Sverige nyttiga yrken, för att sedan kunna komma hit som arbetskraftsinvandrare och betala skatt?
För att skapa en situation där alla vinner ska dessa pojkar istället få vara kvar här och utbilda sig till poliser, militärer, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, bilmekaniker, byggnadsarbetare, ingenjörer eller vad de nu vill utbilda sig till. Generellt är de mycket ambitiösa. Sen kan de om de vill åka tillbaka till Afghanistan, förutsatt att det är någorlunda fredligt där då, och hjälpa till att bygga upp landet istället för att förgås i det. Kanske är det dessutom den hjälpen Afghanistan behöver? Håll inne med en del av alla de pengar som öses över Afghanistan. Ni vet väl ändå inte var dessa pengar till slut hamnar i detta korrupta land, med en mycket svag ledning som har mycket liten om någon möjlighet att skydda sina medborgare?
Många ungdomar som kommit hit hade mycket lite eller inga alls skolår i bagaget. Här har de fått blomma ut. De pojkar vi träffar i egenskap av gode män är som snustorra svampar som äntligen kan få suga åt sig kunskap. Lärarna i skolan grabbarna går, säger att de aldrig har varit med om maken till studiemotiverad klass. "Det är grymt hur de jobbar." Om de nu får avbryta skolgången och bli ivägskickade, tror ni på allvar att de kommer kunna fortsätta att studera i Kabul, till för Sverige nyttiga yrken, för att sedan kunna komma hit som arbetskraftsinvandrare och betala skatt?
För att skapa en situation där alla vinner ska dessa pojkar istället få vara kvar här och utbilda sig till poliser, militärer, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, bilmekaniker, byggnadsarbetare, ingenjörer eller vad de nu vill utbilda sig till. Generellt är de mycket ambitiösa. Sen kan de om de vill åka tillbaka till Afghanistan, förutsatt att det är någorlunda fredligt där då, och hjälpa till att bygga upp landet istället för att förgås i det. Kanske är det dessutom den hjälpen Afghanistan behöver? Håll inne med en del av alla de pengar som öses över Afghanistan. Ni vet väl ändå inte var dessa pengar till slut hamnar i detta korrupta land, med en mycket svag ledning som har mycket liten om någon möjlighet att skydda sina medborgare?
En grupp som är extra utsatta är folkgruppen hazarer. De har i över 100 år varit förföljda diskriminerade och blir dödade bara för att de är just hazarer. Enligt Migrationsverket så kvalar (om uttrycket tillåts) hazarerna in på 2 av de kriterier som är asylskäl, nämligen religion och ras (det vill säga etnicitet). Att dessa inte får räknas med som asylskäl är inget annat än diskriminering och förföljelse även av Sverige, vilket ju är HELT oacceptabelt!
Om ni påstår att problemen med hazarer i Afghanistan är lösta så bedes ni titta lite på hur det har varit i Sverige med de svenska romerna under över 100-talet år. Detta är ett utsnitt ur en text om romernas historia: "1897 lämnade en halländsk riksdagsman in en motion där han skriver: 'Vi kan inte längre behandla dessa olyckliga människor endast som besvärlig samhällsohyra. Människokärleken och barmhärtigheten bjuda, att man anser och behandlar dem som människor.' Dessvärre skulle det dröja till slutet av 1950-talet innan sådana tankar fick bredare gehör." Än idag händer det att de diskrimineras, efter 119 år! Hur tror man då att ett land som Afghanistan som har en mycket svag centralmakt och har diskriminerat generationer av hazarer plötsligt har löst dessa problem? Är vi ens säkra på att de vill lösa dem?
Räkna ut vad ett barn som föds i Sverige kostar tills hen kan börja tjäna pengar och betala skatt och jämför med vad dessa ungdomar kostar innan de kan börja jobba och betala skatt innan ni gnäller på att de kostar. Se det som en investering istället.
Arif är en 17-åring som berättar följande: "Aldrig jag glöm det som ni gjort för mig. Jag känner mig liksom en person innan jag kom hit jag kände mig inte som en person. Jag har allt. Nu jag kan gå skolan och jag har frihet. rättigheter jag kan göra vad jag vill."
En annan pojke sa vid ett tillfälle att det är så underbart i Sverige för här kan jag se respekt i ögonen hos människor jag möter, det hände aldrig i Afghanistan. Om dessa hazarer kommer tillbaka till Afghanistan kommer de ha ett helt annat sätt, för de har upplevt hur det känns att få vara någon. Det fick de aldrig vara i Afghanistan. Kan vi inte vara så pass öppna i våra hjärtan att vi kan låta dem få fortsätta att känna så? Risken är nu att om de kommer tillbaka till Afghanistan så kommer de att leva ännu mycket mer farligt för de kommer inte kunna vara lika underdåniga längre. Då sitter huvudet löst. Allt detta gör ju att även de vars föräldrar har flytt till Iran, kanske innan barnet fötts, har mycket svårt att bo i Afghanistan, som svenska myndigheter tycker är en bra idé.
Afghanistan verkar nu befinna sig på ett sluttande plan där läget blir mer osäkert för var dag. Är det verkligen rätt tillfälle att skicka tillbaka unga människor, många gånger totalt utan nätverk till ett sådant land?
Fort Europa har dragit upp vindbryggan och byggt på murarna än högre, så knappt någon kommer in längre. Så att påstå att Sverige skulle svämmas över av människor från Centralasien om de som är här nu skulle få stanna, är en överdrift som det inte finns make till.
Om vi vill hjälpa världen till mer fred så är det rätta att ge ungdomarna ro och trygghet i att få vara här och utbildning till ett yrke. Vi lovar att detta kommer att vara en investering inte en kostnad!
Eftersom vi inte riktigt tror på Morgan Johanssons tal om att 75% av dem som kom förra hösten ska få stanna, siffrorna ser tyvärr mycket mer dystra ut, så kräver vi att asyllagen görs om så att ungdomarna kan på PUT istället. Det går inte att leva med hotet om en utvisning några år in i framtiden till ett land i sönderfall.
Monika Ågren
Smaran Klevby
Jan Johnsson
Britt-Louise Kinnefors
Maria Forsberg Lönn
Catarina Dahlman
Ingrid Nilsson
Åsa Åkerblom
Charlotte Damberg
Marie Poulsen
Charlotta Anderssson
Anna Magnusson
Ingeborg Löfgren
Lotta Andersson
Cher Fischer
Gertrud Pettersson
Anna Blomberg
Åsa Eliasson
Gunnel Wittmeyer
Birgitta Jarl-Wogenius
Britta Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar