Det finns cirka 23 000 ensamkommande från Afghanistan i Sverige. Hur många av dem får stanna? Här varierar siffrorna starkt.
Enligt siffror i Aftonbladet ska 54 % av afghanistanerna få sin ansökan prövad i annat land. 24 % får avslag och endast knappt 22 % får uppehållstillstånd. Det framgår inte om detta innefattar både tillfälliga (13 månader respektive 3 år) och permanenta uppehållstillstånd (PUT).
Så här säger Migrationsverket: Förra året sökte 23 480 ensamkommande afghanska barn asyl. I de fall Migrationsverket provat asylskälen (det framgår inte antalet) har 1248 barn fått uppehållstillstånd (det framgår inte hur länge) och 442 har fått avslag.
110 afghanska barn har återtagit sin ansökan under 2016. 66 barn har frivilligt återvänt till Afghanistan.
Av hela afghanska gruppen ska 44 % ha fått bifall.
En uppgift som framkommit är att migrationsverkets chef ska ha sagt att man för enkelhetens skull skriver upp alla till 18 år sedan den nya lagen trädde i kraft. Sedan är det upp till den asylsökande att bevisa sin ålder - oavsett om hen har papper eller ej.
Flera frågor väcks:
- Hur många ska få sin ansökan behandlad i annat land enligt Dublinförordningen?
- Hur många av dem som prövas i Sverige får 13 månaders, 3 års respektive permanent uppehållstillstånd?
- Hur många får sin ålder uppgraderad, och med vilken kompetens?
- Är "ljugit om sin ålder" skäl för avvisning? Dvs. när man får åldern uppgraderad så innebär det att man samtidigt får besked om utvisning?
Man blir så bedrövad...detta är så ofattbart att ta in. Det är inte några onda högerkrafter som gör detta, det är inte några rasister som gör detta. Det är Socialdemokrater och Miljöpartister som med iskallt förakt för människors värde säljer ut Sveriges själ, det hela folkhemmet vilat på, solidaritet med de som har det svårt. Varför? För att bli bäst i EU-klassen....? Detta är inte mitt Sverige, detta är inte mitt Europa.
SvaraRaderaVi är många som inte känner igen Sverige i detta iskalla barnutlämnande.
SvaraRaderaOm man låter ungdomarna stanna i Sverige tills de är färdigutbildade och då själva få ta ställning till om de vill återvända eller inte så borde kostnaderna för utbildningen kunna belasta biståndsbudgeten för dem som vill. Det kan kanske accepteras av de mest utvisningsivriga.
Har vi tur så stannar ungdomarna kvar. De behövs ju i Sverige!