Migrationsverket svarar på uppropet

I december 2016 skickades uppropet Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! till alla politiska partier och till Migrationsverket. Se Upprop till alla partier! 

Vi fick kortfattade stödjande svar från F! och (v). Nu kom också ett utförligt svar från Migrationsverket. Det är intressant med hänsyn till att Morgan Johansson brukar hänvisa till Migrationsverkets ändrade praxis. Men Migrationsverket hänvisar här till de lagar som regeringen stiftat och riksdagen beslutat. Vems ansvar är det?

Rättsavdelningen, Migrationsverket 2017-01-12

Svar på uppropet 

Diarienummer 4.2.1-2016-192272

Migrationsverket är - precis som alla förvaltningsmyndigheter - bundna av lag och förordning, som beslutas av riksdag och regering. Detta följer av 1 kap 1 § regeringsformen. Migrationsverket är därtill bundna av rättspraxis från nationella och internationella domstolar samt UNHCR :s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning. Detta innebär att:

• Migrationsverket är bundet av att följa lag och kan inte ändra rättstillämpningen om inte lagarna ändras.
• Migrationsverket kan inte heller ändra lagakraftvunna beslut som prövats av förvaltningsdomstol (som är verkets överinstans).
• Migrationsverket kan inte heller på eget initiativ ompröva en utvisning om inte den enskilde själv ansöker om verkställighetshinder.

Migrationsverket har landanalytiker som dagligen följer situationen i Afghanistan. Landanalytikerna samlar in landinformation och analyserar fakta. De riktlinjer, som de arbetar efter är att landanalytikerna ska förmedla transparent, opartisk, balanserad och faktabaserad landinformation. Riktlinjerna följer EU:s fastställda riktlinjer för framtagande av landinforrmation, Common EU Guidelines for Processing Country of Origin Information (COI).

När landanalytikerna fastslår att säkerhetsläget har förändrats gör Migrationsverkets migrationsrättsenhet en rättslig analys som leder fram till att jag i rollen som rättschef kan besluta om ett rättsligt ställningstagande. Av det rättsliga ställningstagandet för Afghanistan från december 2016 framgår att det är ett försämrat säkerhetsläge i Afghanistan. Detta försämrade säkerhetsläge innebär dock inte att alla afghanska med borgare automatiskt har skyddsskäl. En individuell prövning görs fortfarande i varje enskilt fall.

Det nya rättsliga ställningstagandet sätter inte stopp för av- eller utvisningar till Afghanistan. Det finns inte heller något i det förändrade säkerhetsläget i Afghanistan som innebär att det inte går att återvända till någon del av landet. Men ställningstagandet påpekar att läget är allvarligare i vissa regioner. Eftersom säkerhetsläget inte är så allvarligt att det utgör en fara för alla och envar är det inte möjligt att inhibera samtliga utvisningar.

Vid en internationell utblick kan jag också konstatera att Europas stater i huvudsak är eniga i bedömningen att det föreligger en väpnad konflikt i Afghanistan men att denna konflikt inte är så allvarlig att alla och envar är i behov av skydd. Denna uppfattning delas även av UNHCR och Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Migrationsverket utvisar inte någon som gör sannolikt att han eller hon är ett underårigt ensamkommande barn utan manligt nätverk till Afghanistan. Migrationsverket utvisar inte heller någon som gjort sannolikt att han eller hon är skyddsbehövande. De unga afghaner som kan komma att bli utvisade till Afghanistan har inte nått beviskravet sannolikt när det gäller sin underårighet eller sitt skyddsbehov. De har dessutom ratt sin sak prövad i domstol.

Jag delar er uppfattning om att det vore bra om vi hade ett fungerande system med medicinska åldersbedömningar men ännu finns det inte på plats. Redan 2011 tog Migrationsverket kontakt med Socialstyrelsen för att ta stöd för att genomföra medicinska åldersbedömningar och därmed öka rättssäkerheten. I juni 2012 publicerade Socialstyrelsen nya rekommendationer om åldersbedömning. Syftet med de nya rekommendationerna var att ge Migrationsverket stöd i arbetet med att säkra vetenskapligheten i de metoder som bör användas vid åldersbedömning och som skulle bidra till att barns grundläggande rättigheter tillgodoses. Därefter försökte Migrationsverket upphandla medicinsk kompetens.

Upphandlingsförsöket ledde tyvärr endast till att två vårdgivare anmälde sig. När åldersbedömningarna började genomföras kunde verket snabbt konstatera att det underlag som lämnades av läkarna var otillräckligt ur bevishän seende. Efter rekommendationer från barnläkarföreningen slutade den upphandlade medicinska expertisen att genomföra medicinska åldersbedömningar av asylsökande ungdomar.

Frågan om ålder - hur den ska bedömas m.m. följer numera av ett par domar från Migrationsöverdom stolen (MlG 2014: 1), som Migrationsverket är bundna av. Av den första domen framgår bl.a. följande. En asylsökande som påstår sig vara underårig har bevisbördan för att göra sin uppgivna ålder sannolik. När det gäller uppgifter om ålder är det i likhet med vad som gäller för övriga uppgifter om en sökandes identitet i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Vidare framgår av Migrationsöverdomstolens dom (MIG 2007:12) att vid bedömningen av trovärdigheten i sökandens utsaga bör enligt bevislättnadsregeln normalt fästas vikt vid att berättelsen är sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter. En förutsättning för att den asylsökande skall kunna få förmånen av denna bevislättnadsregel är att han eller hon gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse och att hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasätts (se även UNHCR:s handbok om artiklarna 203 och 204). Denna domstolspraxis innebär att om en asylsökande lämnar olika uppgifter om sin ålder har den asylsökande inte uppfyllt sitt beviskrav. Den asylsökande kan då inte få tvivelsmålets fördel. I denna situation är den enda lösningen att presentera handlingar som stödjer uppgifterna om ålder.

Det finns idag nya riktlinjer från Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket håller på att upphandla medicinsk expertis runt om i landet. Ni argumenterar för att Migrationsverket under tiden ska sluta genomföra åldersbedömningar. Detta är dock inte möjligt eftersom Migrationsverket är bundet av svensk lag - t.ex. förvaltningslagen. Av 7 § förvaltningslagen framgår att varje ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Eftersom det rör sig om unga personer är det extra viktigt att ärendehandläggningen inte drar ut på tiden. Även om Migrationsverket inte kan beställa medicinska åldersbedömningar så finns det fall där den enskilde har lyckats inhämta en sådan. Migrationsverket utreder åldern och inhämtar den information vi kan få från de sociala myndigheterna. När all information insamlats följs rättspraxis från Migrationsöverdomstolen. Om den unge inte kan göra sin underårighet sannolik höjs registrerad ålder vid beslutstillfället till 18 år.

Skulle Migrationsverket sluta fatta beslut i ärenden med ensamkommande barn kommer verket att få berättigad kritik av riksdagens ombudsmän, riksrevisionsverket m.m.

Ni argumenterar för att samtliga åldersbedömningar ska omprövas. Detta är dock inte rättsligt möjligt. Varje ärende prövas individuellt efter individens egna förutsättningar. Den som söker asyl har alltid rätt att överklaga och få sin sak prövad av domstol. Samtliga utvisningsbeslut överklagas och det är alltid domstol som fatta i det avgörande beslutet. Myndigheten har ingen rätt att ompröva domstols beslut. Däremot har alla personer som fått ett av- eller utvisningsbeslut möjlighet att anmäla verkställighetshinder om nya omständigheter framkommer.

Den som är missnöjd med utvisningen av afghaner bör antingen försöka få till en lagändring eller i enskilda ärenden hjälpa den unge att överklaga eller ansöka om verkställighetshinder och på det sättet ar·beta för att få en ny rättspraxis. Migrationsverket är endast en rättstillämpare, som använder sig av de lagar som beslutats av Sveriges riksdag och den bindande rättspraxis som fastställts av Migrationsöverdomstolen.

Fredrik Beijer

Rättschef