Skolgång och uppehållstillstånd

torsdag 23 februari 2017

Fatemeh, ensamkommande: "Vi var stolta över Sverige"

Ibland tänker jag på livet, inte minst det här livet som tillhör mig utan att jag tänker mest på andras liv som alltid lider av svårigheter. Visserligen svårigheter orsakar flykt och man blir tvungen att flytta mot sin vilja. I så fall förstår man att ingen gillar att vara en flykting på grund av sin vilja.

I denna värld finns många barn som missade hela sin barndom och sökte trygghet istället. Vilka starka barn de är som kunde lämna sina föräldrar och flyttade ensamt till ett nytt land. Vilken situation finns för de ensamkommande flyktingbarn som riskerade sitt liv och hamnade i ett svårare situation än tidigare just nu? Vem vet om de mörka hemligheter som finns bakom deras flykt?
Jag kom från ett land, där föddes jag som en flykting och där inte fanns mina drömmar. Där borde jag vara tyst och stum eftersom ingen lärde mig att alla människor har lika mycket värde. Jag och andra afghaner fick inte gå i skolan och därför aldrig kunde vi lära oss att få våra rättigheter.
Men inte här i Sverige. Jag och mina kompisar som har bott i Sverige mindre än två år har lärt oss mycket om mänskliga rättigheter dessutom det är jättekort tid. Jag var himla glad den dagen som jag fått min första feedback på samhällsprovet. Feedbacken visade ett bra resultat eftersom jag hade skrivit att Sverige var en av de första länder som hade skrivit under barnkonvention i början av FN.
Vi var stolta över Sverige. Vi försökte lära oss mycket om barns rättigheter under lektionerna, så vet vi det är mycket omoralisk att politikerna bestämmer utvisa barnen till döden samtidigt som folk och barn dör på grund av krig och diskriminering i vissa delar av världen, särskilt i Afghanistan. 
Att bedöma orättvis av migrationsverket gör ont i vårt hjärta. Sverige var en av de länderna som brydde sig mycket om flyktingar som krävde rättvisa och behövde hjälp.
Men idag bedömer ensamkommande läget som hopplöst här. Å enda sidan ensamkommande känner sig ensamma och begår självmord i den här situationen men å andra sidan det är en stor kärlek och hopp för oss att vi förstått det finns många fina människor som bryr sig om oss.

Avslutningsvis vill jag säga att det kommer en dag som jag och mina landsmannen ska bjuda er till vårt land. Sen ska aldrig migrationsverket skicka tillbaks er till era gamla länder utan att ni vill det själva. Även skulle säga tack att ni finns bakom oss i den här situationen. Världen behöver er alla!
Fatemeh Khavari
Stockholm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar