Författare: Facebook-gruppen Defenceless asylum seekers
Härmed skulle vi vilja dela vår glädje med er. Vi firar vårdagsjämning och det har vi gjort i över 4000 år, Vi tror på att våren kommer med sol och värme, och kylan och mörkret försvinner.
Vi är ensamkommande afghaner, som hamnat i en ofrivillig strid mellan politik och religion, vi föddes i ett land i krig mellan öst och väst, under uppväxten upplevde vi flykt, förnedring, slaveri, våld och även var vittne till att våra nära och kära blev våldtagna, både pojkar och flickor, våra mödrar och systrar blev nedslagna och bortrövade av andra folkgrupper.
Under 2015 så såg vi en gnista av hopp när Europa öppnade gränserna mot flyktingar, och då lämnade vi våra det endast som vi hade kvar i livet, d.v.s. våra föräldrar och syskon flydde till Europa, i hoppet att kunna stadga oss i ett land utan våld och diskriminering.
När vi kom till Sverige så blev vi bemött av en folkgrupp och behandlade oss med omsorg och respekt, vi omhändertogs med kärlek.
Detta var något som vi aldrig hade upplevt tidigare i livet, vi fick tak över huvudet och vi fick mat men mest av allt, vi fick respekt och kärlek.
Vi lärde oss att älska istället för hat, förlåta istället för hämnd, och mycket annat som vi inte visste att de existerade.
Idag, har det gått drygt 1,5 år, och regeringen bestämt sig att vi ska skickas tillbaka till samma elände som vi kom ifrån, när vi kom hit så var vi trasiga, både i kropp och själ, tiden läkte våra kroppsliga sår, och folkets kärlet lindrade våra själar, vi blev födda på nytt och vi slutade att överleva och vi började leva. Nu har allt blivit mörk igen, vi ska skickas tillbaka till döden, det verkar som att vi hade en vacker dröm i 1,5 år och nu vaknar vi till verkligheten.
Vad hände med all kärlek? Vad hände med all löften om mänskliga rättigheter och jämlikhet? Är vi inte människor längre? Förtjänar vi inte längre att leva?
Mina damer och herrar!
Vi vänder oss till er och vädjar om era barmhärtighet, och att ge oss en chans att kunna visa vår tacksamhet till er, låt oss stanna kvar i Sverige och tjäna landet och folket, ge oss möjligheten att kunna leva i ett fritt land och kunna andas friheten.
Skicka oss inte till döden.
Vi vill gärna tro att det fortfarande finns mänsklighet och det finns eldsjälar.
I vår tradition så ger vi gåvor till varandra vid ny år, ge oss den dyrbaraste gåvan man kan ge till en annan, ge oss livet, låt oss leva livet.
Ensamkommande afghanskbarn
Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn.
Jag såg en stjärna falla, det var i natt när alla sov.
Jag tror jag önskade då att du var nära.
För en minut sen brann den en sekund, sen försvann den var det bara jag som såg?
På radion sjöng dom om fred på jorden, jag ville tro dom slitna orden.
Tänd ett ljus…
Hej . tusen tack . det var snällt av dig
SvaraRadera