Hej
Morgan Johansson!
Jag
vill be dig att stanna upp några minuter och ta dig tid att läsa mitt brev från
lördagen den 8 april 2017.
Det
ligger en bukett rosor i alla dess färger slängd på golvet i ett hörn av den
stora mässhallen på Svenska mässan i Göteborg där Socialdemokraternas kongress
hålls just nu. Blommorna är knäckta, tillplattade och ledsna. De mosades under
en sliten, svart sko för en liten stund sen. Kvar på plasten runt buketten
sitter den lilla påsen med näring som skulle hållit blommorna vid liv lite
längre. Ingen näring kan göra de här blommorna hela igen.
Intill
buketten sitter den unge man som nån timme tidigare envisades med att gå en
extra runda för att köpa den för lånade pengar. Planen var att ge den till dig,
Morgan Johansson, för att ”man måste visa respekt”. Rosorna följde med oss in i
kongressalen och låg bredvid oss när vi lyssnade på debatten där nere på temat ”En
ansvarsfull migrationspolitik”. Rubriken kändes som ett hån och varje motion
som röstades ner kändes som en spark i magen där jag satt mitt emellan två unga
killar med varsitt avslag hängande över sig. Det var dem och deras vänner ni
politiker där nere talade om och det var dem som gång på gång fick höra att de
inte är önskade. Unga killar med drömmar som vem som helst, som nu riskerar att
tvångsdeporteras till ett land där de inte känner någon och där talibaner och
IS mördar folk var och varannan dag.
Alla
vi som nu sitter på golvet i mässhallen, gråter och håller om varandra känner
oss ungefär lika knäckta, tillplattade och ledsna som de stackars bortglömda
rosorna i hörnet. Vi hade hoppats på en stunds andrum mitt i detta elände. Vi
hade hoppats att det kunde vara våra ungdomars tur att få en chans att börja
leva sina liv. Men hoppet släcktes i takt med slagen av hammaren som ni leende
slog i bordet gång på gång för varje avslagen motion inne i kongressalen.
Morgan
Johansson, ni debatterade om en ansvarsfull migrationspolitik idag. Är det en
ansvarsfull migrationspolitik att tillåta att människor, unga som gamla, knäcks
och går sönder? Är det en ansvarsfull migrationspolitik att tillåta en
situation där människor inte orkar längre utan tar sina liv eller skadar sig
själva för att det är bättre att få dö i ett land i fred där någon kommer sakna
dig, än i ett främmande land där du inte känner någon och där du kanske inte
ens får en grav?
Är det
en ansvarsfull migrationspolitik att låta människor vänta i nära två år på att
få veta något alls? Eller att från en dag till en annan flytta runt människor
som man vill? Är det en ansvarsfull migrationspolitik att ändra på människors
ålder enbart grundat på att personen i fråga inte kan bevisa motsatsen? Att sen
dumpa dem på ett asylboende för vuxna och låta de medmänniskor som råkar finnas
i närheten få plocka upp resterna?
Vi
känner till ditt mantra, Morgan Johansson. Vi har många gånger hört dig tala om
att den utan skyddsbehov måste återvända till sitt hemland. Det kan låta helt
logiskt och fullt rimligt, om man bortser från verkligheten som inte handlar om
vem som har eller inte har skyddsbehov, utan vem som kan bevisa att de
har eller inte har skyddsbehov. Det handlar om bevis och om att bli trodd.
Är det
en ansvarsfull migrationspolitik att utvisa en ung människa till ett land där
han aldrig varit och där hans två äldre bröder mördades av släktingar i hederns
namn, bara för att det inte finns bevis vare sig för eller emot att lillebror
är personligt hotad? Ska vi chansa och se vad som händer? Vad är ett godkänt
skyddsbehov för dig, Morgan?
Du
säger att en amnesti skulle sända ut signaler till världen att det är fritt
fram och att det skulle skapa ett nytt 2015. Du glömmer att ni redan stängt
gränserna och att det förslag på amnesti som lagts fram gäller de som redan
varit i Sverige i mer än ett år och hunnit både kosta pengar och komma in i
samhället. De som ni knäcker just nu med er ”ansvarsfulla migrationspolitik”.
Ni
pratar om att öka antalet kvotflyktingar. Det är fint, men det känns märkligt
att välkomna någon med öppna armar i dörren och samtidigt sparka ut någon annan
bakvägen. Varför inte ta hand om de som redan finns här först? De som redan
lärt sig språket och hunnit skapa nätverk och som kan börja ge något tillbaks
till landet snabbare. De skulle dessutom kunna hjälpa till att ta emot
kvotflyktingarna på ett bra sätt senare. Är det en ansvarsfull
migrationspolitik att slösa så på resurser? Både ekonomiska och mänskliga.
Killen
med blommorna och hans vänner har gång på gång försökt få svar på sina frågor
om vem som är ansvarig. Politikerna, där ibland du själv Morgan Johansson,
säger ”prata med Migrationsverket”. Migrationsverket säger ”vi fullföljer bara
vårt uppdrag, prata med regeringen”. Du säger att det vore ministerstyre om du
skulle lägga dig i, men skulle du vilja vara så vänlig att förklara detta för
mig som varken är politiker eller jurist utan bara en simpel lärare, på ett
sätt så att jag kan förstå och förklara det vidare för mina desperata elever
och deras vänner?
Regeringen
har gett i uppdrag till Migrationsverket att sköta alla migrationsärenden, men
det måste ju finnas riktlinjer för dem att följa? Migrationsverket har gått ut
med att det finns felaktigheter i cirka hälften av deras beslut nyligen, vilket
i mina öron låter som att de inte fullföljt sitt uppdrag. Menar ni att man ska
kunna missköta ett uppdrag och ändå konsekvenslöst få behålla det? Är det för
er en ”ansvarsfull migrationspolitik”, Morgan Johansson? Vilka signaler tycker
du att det sänder ut?
Den
unge killen som tänkte ge dig blommor för att visa respekt stod på scen två
gånger under helgen och höll tal; på ett språk han bara talat i drygt 1,5 år.
Han hade en vädjan till alla människor:
- * Gå inte förbi, gå inte förbi
mitt liv! Stanna och lyssna på vad jag har att säga, stanna upp för en enda
minut och hör på mig.
Han
berättade om hur Sverige ombads att öppna sina hjärtan 2015, när han och många
med honom kom hit, och frågade:
- * Har ni glömt oss nu?
Jag
frågar dig, Morgan Johansson, har ni glömt dem nu?
Vet
du, Morgan Johansson, hur det känns att hålla om en ung människa som skakar av
gråt och bara kan viska:
- * Jag orkar inte mer… jag orkar
inte mer.
Är det
för dig en ansvarsfull migrationspolitik att knäcka människor som blommorna i
den nu vissna buketten?
Ta ert
ansvar! Gör om och gör rätt!
Terese
Hansen
Texten är fantastisk. Vi som känner de unga, känner en förtvivlan över den politik som förs.
SvaraRaderaJättebra skrivet! Jag är också väldigt intresserad av att få veta vem eller vilka som är ansvariga för den här totalt urvattnade migrationspolitiken. Om inte regeringen är det, vilka är det då!?! Det här chansningsspelet med människors liv måste få ett slut nu!!!!!!
SvaraRaderaRakt in i hjärtat! Jag ska dela detta med många.
SvaraRadera