Illustration Feda Jaghori |
Författare: Arian Rahmani
Om jag inte ska finnas?
Idag funderade jag mycket över frågan om vem eller vad som betyder mest för mig idag?
Fram för allt måste jag säga att det är svårt att svara på sådana frågor.
Men efter flera timmars tankar kom jag överens med svaret. Det är jag som betyder mest för mig, eftersom livet ska inte betyda någonting om jag inte finns. Det är jag som ger betydelse till livet.
Allt som finns i livet betyder någonting. T.ex. kärlek, mamma, syskon, utbildning, rikedom. Men om jag inte finns vem ska få allt. Därmed är det jag som betyder mest för mig.
Om jag inte finns vem ska ge tillbaka alla kärleken som min mamma har gett mig. Vem ska trösta min mamma när hon är ledsen som hon tröstade mig när jag var ledsen. Vem ska torka tårarna från min mammas kinder om jag inte finns. Vem ska ta hand om min mamma när hon blir gammal som hon tog hand om mig när jag var liten. Om jag inte finns vem ska gråta för min mammas frånvaro.
Om jag inte finns vem ska lysa mitt syskons livs himmel som blev mitt livs stjärnor när jag var hos dem.
Om jag inte finns vem ska njuta av liv, livet som innebär glädje och sorg. Om jag inte finns vem skulle utstå det livet som var som helvete för mig. Om jag inte finns vem ska bygga den framtiden som har jag framför mig.
Om jag inte finns vem ska trösta det brutna hjärtat. Hjärtat som byggde slott för honom. Hjärtat som byggde Taj Mahal för honom. Men som han inte förstod. Han raserade det slottet. Om jag inte finns vem ska gråta för hans frånvaro. Om jag inte finns vem ska donera leende till honom. Han vars leende är min värld. Han vars tårar gjorde världen till helvete för mig. Han som betydde allt. Han som jag levde för. Han som ändrat mig. Han som lärde mig att jag finns. Han som lärde mig att livet är fint trots dess problem.
Om jag inte finns vem ska hata de vilda djuren i människors ansikten. De som inte har hjärta, inga känslor. De som bara vet hur det är att döda. Inte hur det är att gör en ledsen person glad med sitt leende.
De som har inga religioner men dödar oskyldiga människor i religionens namn. Om jag inte finns vem ska bli journalist och berätta om världen och människors smärtor. Om jag inte finns vem ska bli författare och skriva människors sorger.
Om jag inte finns vem ska hata den personen som tvingade mig att flyga och rymma fast inte hade vingar. Jag hatar dig. Jag hatar dig. Jag hatar dig. Vem hatar jag? Jag skäms att säga ditt namn.
Nu är jag i mitt rum. Jag har min dator framför mig och lyssnar på Mortaza Pashaeis sånger. Mina kinder rör mina tårar. Jag försöker att stoppa dem. Men det verkar som rinnande vatten från ett stort hav.
Jag säger ingenting utan att hata dig. Det finns ingen som tröstar mig och tar bort mina tårar. Herre gud hjälp mig. Trösta mig. Mitt livs himmel har blivit mörk. Min sol, måne, stjärnor har försvunnit. Lys mitt livs himmel. Jag har tappat hopp att leva. Jag ber dig guden att hjälpa mig. Som Helen Sjöholm säger i sin sång att ”du måste finnas, jag lever mitt liv genom dig.”
Jag ska leva. Slutligen för allt som jag sade därmed är det jag som betyder mest för mig. Jag har mycket att säga om du vill veta så bläddra mina ögons sidor.
PS: SJÄLVMORD är inte lösningen!
Sverige du är mitt land men när barn/ungdomar /vuxna måste skriva om det som händer dem i mitt land då är jag inte stolt längre över mitt land. Jag skäms över hur vi behandlar människor på flykt.
SvaraRadera