Katarina: "Låt Baltutlämningen 1946 få förbli den största skamfläcken i vårt lands moderna historia!"

Författare: Katarina Abrahamsson, Eksjö

Till regeringen.

Jag vädjar till er att ta ert förnuft till fånga, lyssna på ert samvete och ge de ensamkommande Afghanska flyktingungdomarna amnesti.

De HAR skyddsbehov allihop. Nästan alla har individuellt skyddsbehov, men kan inte bevisa det med annat än sin berättelse. De få som inte har det har det av den enkla anledningen att de utvisas till Afghanistan, det land i världen där flest människor dödas p.g.a. väpnad konflikt efter Syrien.

Varför tror ni inte på dem?

Vart tar pengarna till Sveriges och EU´s största bidragsmottagarland vägen? Kan det finnas något samband mellan detta bidrag och viljan att ta emot sina medborgare som flytt?

Svenska Afghanistankommittén, som arbetat i landet nästan 40 år, vädjar till er att inte utvisa någon till Afghanistan nu eftersom det förvärrar läget i landet, som är i krig sedan 35 år, redan har 1,2 miljoner internflyktingar, 2,5 miljoner flyktingar i Iran och under 2016 fick ta emot 600 000 Afghanska flyktingar som drevs ut från Pakistan. Svenska militära insatsen i Afghanistan 2002-14 har fått skarp kritik av era egna utredare, som kommit fram till att den varken lett till ökad säkerhet eller minskad fattigdom i landet. Sverige kunde istället göra en insats för fred i landet genom att inte utvisa dessa ungdomar.

Vi skulle också bidra till fred genom att dessa ungdomar inte skulle tvingas rekryteras till soldater – många har ju flytt från Iran där de växt upp som flyktingar, för att inte tvångsrekryteras till att strida i Syrien, och många har flytt från tvångsrekrytering av Talibaner i Afghanistan.

Vi är många som tycker de har lidit tillräckligt! Alla har de sin hjärtskärande historia att berätta om hur och varför de har tvingats fly och om själva flykten.

Här i Sverige har vi tagit emot dem, gett dem bostad, mat, kläder, skolgång, fritidssysselsättning. Vi har högkonjunktur trots flyktingkrisen eller kanske tack vare den? Många svenskar har fått jobb tack vare dem; personal på boenden, gode män, lärare, familjehem, idrottsledare, men många arbetar även ideellt. De har blivit aktiva i föreningar och medlemmar i familjer. De själva har arbetat oerhört hårt för att lära sig språket och bearbeta sina upplevelser och för första gången i livet fått trygghet och framtidstro. Av människor i sin närhet upplevs de som väldigt ambitiösa och begåvade. Visst finns det undantag – det finns människor av olika slag överallt – men de är i minoritet.

Att efter flera år utvisa dem är vansinne! Även om ni inte bryr er om dem, varför bryr ni er inte om era investeringar? Hur mycket pengar har inte plöjts ner för att hjälpa dem, insatser som är helt bortkastade när de utvisas. Vem har nytta av att kunna svenska i Afghanistan? Man kan inte använda sig av demokratiska principer i ett land i krig och utan fungerande rättsväsen där blodshämnd är regel. Och vad har Sverige för glädje av de kunskaper vi gett dem? Och alla svenskar som jobbat med dem, det är som att trampa deras arbete under fötterna.

Det är i högsta grad kränkande att uppmana människor att arbeta för en sak och dessutom öppna sina hjärtan (jag vet att det inte var nuvarande regering som myntade uttrycket) för att sedan helt och hållet kasta insatsen på sophögen. Många är de som mår dåligt då de förlorar dem de har fäst sig vid och som gett livet en ny mening. Många är vi som tappat förtroendet för er som regering, och känner avsky och rädsla för dem som tvingas gå era ärenden; Migrationsverket och polisen. Vi skräms av hur många som bara ”lyder order”.

Dessutom behöver vi ungdomar just i deras ålder! Vår befolkningspyramid är som smalast just vid deras ålder. Vi kan i rent själviskt syfte låta dem stanna och bidra till vårt samhälle. Om vi hjälper dem nu kommer de att hjälpa oss om 10 år. 23 000 ungdomar i den här åldern skulle behövas bara inom sjukvård och omsorg redan nu och ännu mer om 10 år. Vi skulle spara 10 års kostnad för samhället att uppfostra en nyfödd.

Dessutom har dessa ungdomar livserfarenhet som gjort dem ödmjuka, arbetsamma och tacksamma, som inte våra egna barn har och som man inte kan studera sig till. De är heller inget genomsnitt som klarat av att fly. Varför skall vi lägga ner kraft på arbetskraftsinvandring när det finns potentiell arbetskraft här? Det hävdas att det är specialutbildad arbetskraft som behövs, men sådan kommer vi aldrig att få att flytta hit och stanna i alla fall, låt dessa ungdomar få utbilda sig till det som behövs istället! Flera undersökningar visar att de första Afghanska flyktingungdomarna som kom för flera år sedan är den grupp ensamkommande det har gått bäst för. De flesta har jobb eller studerar, bostad, till och med körkort.

Och vad kostar utvisningarna? Om alla ensamkommande Afghanska flyktingungdomar som kom till Sverige 2015 fick Amnesti skulle vi slippa onödiga åldersbedömningar på dessa (hur mycket medicinsk kompetens skall tas ifrån viktiga arbetsuppgifter till detta?), juridisk krigföring med intyg i mängder, vi behövde inte lägga resurser på dem som går under jorden vid utvisning med allt vad det kan medföra av missbruk och kriminalitet, polisen skulle få arbeta med viktigare saker som att förhindra och lösa brott, jaga kriminella istället för att jaga papperslösa. Platserna i förvaren skulle inte upptas av utvisade i väntan på deportation och vi behövde inte chartra flygplan för nästan en miljon kronor per tillfälle!

Jag begär inte att vi skall ta emot 23 000 Afghanska flyktingungdomar varje år, men att låta dem stanna som har kommit hit och redan är halvt integrerade. Kan ni förklara hur det skulle skicka signalen att ”man behöver inte asylskäl för att få stanna i Sverige” och därför skulle det komma lika många igen? För det första har de asylskäl. Och de som kom hit 2015 hade inte bestämt sig för att fly till Sverige. De bestämde sig för att fly FRÅN något. På vägen fick de höra om Sverige och då vägen hit var öppen tog de sig hit. Den vägen är nu stängd, och oavsett om vi utvisar 23 000 Afghaner eller ingen, kan de inte ta sig hit i samma utsträckning.

Vi kan skylla på att övriga länder i EU inte tar sitt ansvar i flyktingfrågan. Men vilket annat EU-land har haft den ovärderliga fördelen av oavbruten fred de senaste 200 åren? Det förpliktigar. Vilket land har högre BNP per invånare? Vilket land är mindre tätbefolkat? Vilket land skulle föregå med gott exempel om inte vi?

Vi behöver inte Sverigedemokraterna, för ni för deras flyktingpolitik. Att ni beskriver utvisningarna av de ensamkommande Afghanska flyktingungdomarna som en framgång, ekonomisk besparing etc. gör att ni tappar stor lojalitet hos befolkningen. Och jag tror det är fler inom ert parti som arbetar dag och natt för dessa ungdomar, än som tycker det är bra att ni lägger mer och mer resurser på att bli av med dem så fort som möjligt. Och jag tror faktiskt vi är fler som bidrar till landets goda ekonomi, som är för Amnesti, än som är emot. Det är också många Afghanska flyktingungdomar som är engagerade i ert parti, som håller tal på svenska på manifestationer efter ett år i Sverige, trots att de fått avslag på sina asylansökningar! 

Vi kommer aldrig att förlåta er och ni kan inte återfå vår lojalitet på annat sätt än att ge dem Amnesti. Nu har ni chansen att bestämma, efter valet 2018 vet vi ingenting.

Snälla regering, om ni vill åstadkomma något som blir inskrivet i Sveriges historia, låt er regeringsperiod bli ihågkommen för ”Amnestin för 23 000 afghanska flyktingungdomar”! Låt Baltutlämningen 1946 få förbli den största skamfläcken i vårt lands moderna historia! 

Pressmeddelande