Ett PM kom till mig på Facebook:
"Igår fick en av mina pojkar sitt andra avslag och i morse försökte han ta sitt liv. Personalen på boendet fick tag på honom utanför fönstret och lyckades dra in honom. Nu är han på psyk. Vad kan vi göra? Detta måste få ett slut. Inte ska väl våra barn behöva dö? Han är 16 och har levt i över 2 år med denna press. Och de kommer att utvisa ett barn."
Pojken är 16 men enligt Migrationsverket 18 år. Kom hit som 14-åring, bedömdes som 14 år av dem som tog hand om honom.
Idag vet vi att oerfarna handläggare ofta inte gjort någon åldersbedömning utan bara schablonmässigt satt en ålder på barnet.
Idag vet vi att handläggarna har/har haft mycket stort tryck på sig att på olika sätt försöka "bli av" med så många asylsökande som möjligt.
Idag lever tiotusentals svenskar med att de ungdomar de varit med om att bygga upp långsamt bryts ner till vrak och sedan skickas iväg.
Idag lever skolbarn och "syskon" med samma upplevelse. Hur kommer deras inställning till rättssamhället Sverige bli?
Idag bryter socialsekreterare mot lagen varje dag. Hur påverkar det deras professionalitet i framtiden?
I några Facebook-grupper, med sammanlagt 20 000 medlemmar, kan man följa både ungdomarnas och svenskarnas ångest över vad som händer idag. För den som vill veta är det väldigt lätt. För den som inte vill veta är det också väldigt lätt.
"Afghanutlämningarna 2016-2017" blir ett trauma som inte kommer att glömmas på länge. Precis som vi inte har glömt att vi nekade 10 judiska läkare inresetillstånd 1939, att vi utvisade 246 balter till Sovjetunionen 1946 och att vi lät CIA sköta utvisningen av två egyptier 2001.
Skillnaden är att den här gången handlar det om 10 000 - 15 000 ungdomar.
Socialdemokraternas devis inför kongressen var "Trygghet i en ny tid". För en stor del av befolkningen känns detta mycket cyniskt.
Vad skulle Per Anger, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Harald Edelstam eller Olof Palme sagt?
Mina fina pojkar
SvaraRaderaAmnesti nu!
SvaraRadera