Debatt: Sju skäl att stoppa utvisningarna till Afghanistan

Debattartikeln skrevs inför flyktingarnas dag 25 november, men tillfrågade tidningar tog inte in den. 

Vi är många som är tacksamma för att Sverige tagit emot flyktingar som bidragit till vårt välstånd och Sveriges utveckling. Det är nu två år sedan Stefan Löfven och Åsa Romson presenterade den nya tillfälliga asyllagen.

Den mest brännande frågan idag gäller de ensamkommande ungdomar som kom under 2015. De blev hitlockade med att ”Sverige är det bästa landet”. Väl här ändrades lagstiftningen retroaktivt, Migrationsverket ändrade praxis och Sverige blev ett av de ”sämsta” länderna i EU.

Högaktuell är gruppen afghanska ungdomar. Av de 23 000 som kom under 2015 hotas hälften av utvisning med nuvarande asylpolitik. De får sina avslag allteftersom de fyller eller skrivs upp till 18 år.

Det finns minst sju goda skäl för att stoppa utvisningarna av dessa ungdomar:

1. Låt oss slippa skämmas!

Vi skäms över gamla synder: 10 judiska läkare från Nazityskland vägrades inresetillstånd 1939. 146 baltiska soldater utlämnades till Sovjetunionen 1946. 10 000 kosovoalbaner utvisades till förföljelse i ett krigshärjat land 1993-1994. Två egyptier lät vi CIA utvisa 2001, till fängelse och tortyr.

Idag planerar vi att utvisa 12 000 ungdomar på grundval av bristfälliga asylutredningar. De vitböcker som kommer att skrivas blir inte nådiga.

2. Mänskliga rättigheter och asylskäl

Mänskliga rättigheter handlar om förföljelse och diskriminering: ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Ingen får hållas i slaveri eller träldom. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”

Mänskliga rättigheter är grovt åsidosatta i Afghanistan. De ensamkommande har varit utsatta för brott mot mänskliga rättigheter och löper stor risk att bli det vid ensamutvisning.

Politiker hänvisar till att individuella asylskäl ska gälla. Migrationsverket väljer dock ofta att bortse från eller inte tro på följande asylskäl.

• Man är hazar, en folkgrupp som är utsatt för diskriminering och förföljelse i Afghanistan, Iran och Pakistan.
• Man är shiamuslim, dvs. ”otrogen” och utsatt för dödshot från talibanerna.
• Man är eller har blivit kristen. Att avfalla från islam är belagt med dödsstraff enligt sharialagarna.
• Man är hbtq-person och hotas av dödsstraff enligt sharialagarna.
• Man har vägrat att gå över till talibanerna. Man riskerar att utsättas för tortyr (inklusive sexuella övergrepp) och dödshot när man återvänder.
• Man hotas av blodshämnd på grund av en specifik händelse. Släkt- och grannfejder kan pågå i generationer.
• Man har varit danspojke, dvs. sexslav hos någon krigsherre.
• Man är kvinna och riskerar stening då man varit i väst utan manligt beskydd.

3. Bristande rättssäkerhet

I en rapport från nätverket #Vistårinteut listas 122 flagranta exempel på bristande rättssäkerhet. På sidan ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!” listas de mer eller mindre återkommande felaktigheterna i utredningarna.

Forskaren Livia Johannesson skriver om den orimliga bevisbördan för de ensamkommande och de ojämlika resurserna under förhör och förhandlingar. Migrationsdomstolarna bidrar inte till mer rättssäkra bedömningar.

F.d. hovrättsrådet Nanna Zelano skriver om ett asylärende: ”Beslutet i själva asylfrågan är ett typexempel på hur fel det kan leda med en tunn utredning, dålig intervjuteknik och avsaknad av psykologisk insikt, konstigt ställda beviskrav, tvivelaktig bevisvärdering och en godtycklig åldersuppskrivning ... Nej, det här är ingen rättssäker asylprocess".

Det är lätt att få intrycket att målet för handläggningen är att utvisa så många som möjligt.

4. Ett skuggsamhälle växer fram

Allt fler ställs utan försörjning efter ”tredje avslaget”, i hopp från regeringen att de föredrar att ”frivilligt” ensamutvisas till Afghanistan. För majoriteten är det inte ett alternativ. Om de inte stannar som papperslösa i Sverige tar de sig söderut i Europa. De som deporteras till Afghanistan tar sig därifrån så snabbt de har möjlighet.

Det tar minst fem år innan de 10 000 ungdomarna deporterats. Kostnaderna blir stora för poliser, förvar och charterplan.

Vi skapar det skuggsamhälle vi inte vill ha och som polisen oroar sig för.

5. Afghanistan är inte säkert

När Migrationsverket hänvisar till ett internt flyktalternativ är det Migrationsverket som ska bevisa att den asylsökande inte behöver skydd. Afghanistan är enligt Global Peace Index världens näst farligaste land och läget försämras kontinuerligt.

Reseinformationen på UD:s hemsida uppger: ”Risk för att drabbas av terrorhandlingar föreligger i hela Afghanistan och för samtliga personer som vistas i landet. … Man bör vara uppmärksam på sin omgivning och på det som verkar udda eller avvikande i sammanhanget, särskilt på platser med folksamlingar så som offentliga platser eller i och omkring offentliga byggnader. … Risken för våldsbrott bedöms hög. … Däremot finns stor risk att direkt eller indirekt drabbas av terrorhandlingar.”

Afghanistankännaren Johan Chytraeus anser att man kan undvika överraskande terrordåd i Kabul endast genom att inte vara där överhuvudtaget. Anders Fänge, också Afghanistankännare, beskriver svårigheten att gömma sig undan sina fiender. Polis och talibaner samarbetar över hela landet.

De ensamutvisade utmärker sig med klädsel, kroppsspråk, inställning till religionen, svenska värderingar. De från Iran och Pakistan känner inte koderna, har en avvikande dialekt eller kan inte språket.

6. Stödpersonernas hälsa

Det kommer rapporter om hur stödpersonerna runt de ensamkommande mår (lärare, familjehemsföräldrar, kuratorer, psykologer, hvb-personal, föreningsaktiva m.fl.). En del blir sjuka i utmattningssyndrom, de redan utmattade har svårt att tillfriskna.

Att ha en relation till en utvisningshotad ungdom är en riskfaktor för psykisk ohälsa. När 100 000 engagerade blir slitna blir ”må dåligt pga. utvisningshot mot närstående” en ny folksjukdom.

7. Vi behöver dem

Ungdomskullarna kring år 2000 var extra små. De ensamkommande barnen och ungdomar är födda de åren.

Industrin skriker efter arbetskraft. Färre svenska ungdomar söker sig till industriprogrammen. Äldrevården står inför stora utmaningar då den stora kullen fyrtiotalister blir mycket gamla.

Sverige behöver, enligt Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg, under lång tid ett årligt invandringstillskott av 64 000 människor i arbetsför ålder. Regeringens proposition 2016/17:133 har titeln ”Det föds helt enkelt för få för att vi ska klara oss utan invandring.”

Undertecknare

Karin Fridell Anter, docent i arkitektur, god man, aktiv i nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!, Uppsala

Jan Stattin, fil dr, fd. universitetslektor, f.d. skolledare, lärare på språkintroduktion, förälder till en afghansk pojke, Gävle

Ingrid Eckerman, allmänläkare, Master of public health, initiativtagare till Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!, ideellt familjehem, mormor och kontaktperson åt ytterligare några ungdomar, Stockholm

Mats Eliasson, överläkare, professor i medicin, ideellt familjehem, tidigare god man, Luleå

Meta Wiborgh, distriktsläkare, ideellt familjehem, Luleå

Bertil Hagström, allmänläkare, med.dr., Diploma in public health, extrafarsa till två afghanungdomar, Horred 

Lena Rydbeck, leg psykolog, leg psykoterapeut, extrafarmor,Uppsala

Bertil Egerö, docent emeritus, god man, Lund

Joachim Vogel, professor i sociologi; social rapportering, Värmdö 

Pressmeddelandet