Kan man gömma sig i Afghanistan?

Många handläggare anser att man kan gömma sig i Afghanistan, t.ex. för fiender i släkten. Det är inte med sanningen överensstämmande. Här är information som kan användas vid asylansökan, överklaganden och begäran om verkställighetshinder.

Det är i princip omöjligt att komma som en främling till Afghanistan och välkomnas att bosätta sig i ett nytt område utan att berätta om vem man är, vilken etnicitet man har, var man kommer ifrån och vilka som ingår i ens släkt. Detta gör att det även är enkelt för en fiende att få information om var en person befinner sig.


Nyheter

Afghan father who sought refuge in UK 'shot dead by taliban' after being deported by Home Office  The Independent 13.9.2019

Om hur information sprids inom och utom landet
Afghanistan - kristna, apostater och ateister  Lifos 21.12.2017 I kapitel 9 beskrivs väl hur informationen sprids. Bör kunna användas även i andra sammanhang än religion. 

EASO-rapporter 2017-2018  I dessa rapporter kan man också hitta information om hur information sprids. Se fr.a. Networks.

Om återvändande västpåverkade unga män

Afghanistan situation of young male Westernised returnees to Kabul  Asylos 2017 

Utlåtande från Australien

On the Return of Hazaras to Afghanistan Undertecknat utlåtande (pdf) av Professor William Maley, AM FASSA, Asia-Pacific College of Diplomacy, Australien 22.11.2016. Finns även som fil i facebook-gruppen och som artikel i Hazara international network. November 2016 update on Hazara Asylum Seekers from Afghanistan: the increasing dangers they would face if they return

Att göra sig omöjlig i Afghanistan

Till att börja med måste man förstå att uttalanden på sociala media och annorstädes kan fångas upp inte bara i Sverige utan också i Afghanistan. 

Afghanistan verkar i praktiken under två parallella juridiska system, det traditionella

och det parlamentariska. Det traditionella har ofta en summarisk karaktär och är starkt ideologiskt drivet. Om man ställs inför ett lokalt byråd/shura med nedanstående anklagelser mot sig, så döms man till döden enligt Sharialagen.

Religionsfrihet praktiseras inte i Afghanistan. Att som afghan konvertera från islam till kristendom innebär att man riskerar att dödas. Likaså om man är öppen ateist. 

En kvinna som inte följer släktens hederskodex kan avrättas medelst stening. Att fly till ett västerländskt land och där exponeras för andra värderingar kan ses som ett brott mot hedern, framför allt om hon inte stått under ständigt beskydd av en manlig släkting. 

Uttalanden som kan leda till dödsstraff är att uttrycka stöd för den diskriminerade hazara-gruppen, att uttala sig positivt om HBTQ-rättigheter, att uttala sig om kvinnors rättigheter och att uttala sig om människors frihet från religiös förföljelse.

Fritt efter Johan Chytraeus, fredsobservatör med ansvar för humanitära frågor vid OSCE’s fredsmission i Ukraina. Han har tidigare arbetat med utvecklingsfrågor på Sveriges ambassad i Kabul (2015-2016) samt EU:s polismission i Afghanistan med mänskliga rättighetsfrågor åren 2012-2014 och är därför en av få svenskar som verkligen känner landet från insidan. Han har de senaste åren bidragit med flera artiklar om säkerhetsläget i landet och var sin ambassadtid ansvarig för säkerhetsuppdateringarna till Sidas Afghanistanenhet i Stockholm.

Läs också Migrationspolitiken leder till självmord  UNT 13.2.2017

Om talibaners kapacitet att spåra individer

Afghanistan: Whether the Taliban has the capacity to pursue individuals after they relocate to another region; their capacity to track individuals over the long term; Taliban capacity to carry out targeted killings (2012-January 2016)  Immigration and Refugee Board of Canada AFG105412.E 15.2.2016

Afghanistan: The capacity of the Taliban to pursue individuals after they relocate to another region; their capacity to track individuals over the long term  UNHCR Refworld 30.12.2011 AFG103923.E


Om släktfejder 

Thematic Report Afghanistan; Blood Feuds  Country of Origin Research and Information (CORI) Februari 2014


Sakkunnighetsutlåtande angående förekomst av klan/familjefe jder, hedersfrågor, landtvister o. dyl. samt möjli gheten att gömma sig i Afghani stan

Nedanstående dokument som pdf-fil med namnteckning. Kan också hämtas som "fil" från Facebook-gruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!

Den afghanska staten har aldrig fungerat som en modern västerländsk stat i vad det gäller administrativ kontroll över det egna territoriet och befolkningen. De upprepade konflikter som landet drabbats av sedan 1979 har förvärrat detta förhållande, då staten stundtals i stort sett har upphört att fungera. Den stora internationella assistansen, som bl.a. syftat till att bygga en fungerande stat, och som ägt rum sedan talibanregimens kollaps 2001, har inte medfört några avsevärda förbättringar, då den afghanska staten av idag till stora delar kännetecknas av ineffektivitet, korruption och maktmissbruk.

Detta gäller inte minst rättsväsendet, domstolar och polis, som ofta pekas ut som svårt drabbade av korruption. Till detta kommer att traditionella medlings­ mekanismer, som ofta tillämpats av landsbygdsbefol kningen, försvagats av decennier av krig, flyktingströmmar, samt inte minst uppkomsten av lokala makthavare och grupper, som står utanför centralmaktens kontroll, och som styr i områden under deras kontroll utan hänsyn till gällande lagar och föreskrifter.

Detta har bl.a. resulterat i att lösningen av konflikter mellan individer och grupper rörande egendomsfrågor som land och vattentillgång, hedersfrågor, våldsbrott och liknande försvårats, och att dessa ofta urartar till våldshandlingar, inte sällan med dödlig utgång för den svagare parten.

Till det kan sägas att det finns få frågor i  den afghanska kulturen som har en längre livslängd än just denna typ av konflikter. Det finns gott om exempel, både från samtiden och historien, på dödliga konflikter mellan familjer och mellan individer, som har sitt ursprung i t.ex. en tvist om äganderätt till land, att ett brott mot en familjs eller mans heder anses ha begåtts, eller att någon tillhörande en grupp/ familj eller klan anses ha utsatts för orättfärdigt våld. En del av dessa konflikter avslutas relativt snabbt, antingen genom medling där en part gottgör den andra parten, eller med "den syndande partens" död. Det är emellertid inte ovanligt att de pågår i betydligt längre tid och faktiskt över generationer, där ansvaret för det påstådda brottet ärvs av barnen till den som ursprungligen utförde det. Och som det ovan påpekats, pågår dessa konflikter mer ofta än sällan utanför centralmaktens och dess rättsapparats inflytande och kontroll.

Det kan vidare konstateras att Afghanistan är ett land som har en djup och omfattande verbal tradition, som bl.a. karaktäriseras av mycket breda och inofficiella informationsnätverk, vars kärna består av släktingar och vänner, som sedan i sin tur bidrar med sina släktingar och vänner, osv, osv.

Under mina sammanlagt 20 år av arbete i Afghanistan har jag upprepade gånger ställts inför problem, som bl.a. inneburit att finna en person. Ett typiskt exempel kan vara att personens namn, faderns namn, födelseort, den ort där vederbörande växte upp, samt namn på släktingar, är kända, medan personens nuvarande adress (eller snarare bostadsort, då adresser i en svensk mening inte existerar) inte är känd. Genom användandet av dessa informella informationsnätverk har det i   de avgjort flesta fallen gått att få tag på den eftersökta personen. Före 2001 (amerikansk intervention, talibanregeringens fall och ny regering) kunde en dylik eftersökning ta flera månader, men då de senaste 15 åren har sett en enorm expansion av antalet mobiltelefoner i landet, går det numera oftast betydligt fortare.

Om barn och ungdomar, som tillhör en av parterna i en dylik konflikt, avisas till Afghanistan, är det min bestämda mening att de med stor sannolikhet förr eller senare kan komma att hittas av den andra parten, och att de därmed löper en uppenbar risk att utsättas för våld – även dödligt sådant.

Viken, april 2017

Anders Fänge

Anders Fänge har sedan början av 1980-talet arbetat sammanlagt 20 år i Afghanistan; främst som Landchef för Svenska Afghanistan-kommitténs biståndsverksamhet men också som journalist och anställd av FN (UNAMA). Han lämnade Kabul i maj 2011 men har återvänt ett par gånger sedan dess på kortare besök – senast i november 2014. Är numera pensionerad men föreläser och skriver om Afghanistan och sitter i Afghanistan-kommitténs styrelse. Han har sedan början 1980-talet skrivit ett stort antal artiklar samt medverkat i böcker, massmedia, på konferenser, osv, om Afghanistan. 2012 utsågs han till hedersdoktor av Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå universitet bl.a. för sina insatser inom biståndet till Afghanistan och analyser av den politiska situationen i landet.