Författare: Ellen Sofia Lilja
Jag får en fråga från en föräldralös tonårsgrabb som själv inte har ett korvöre.
"Hej, jag träffade en familj med tre små barn och de har ingenting att äta. Jag köpte lite mat till dem men de har bara ätit lite bröd och vatten hela veckan. Migrationverket har gett dem alla avslag men de har inga papper att kunna utvisas till något land."
Så jag googlar upp Frälsningsarmén och Svenska kyrkans diakon på den ort där de bor (som jag knappt visste fanns) och grabben hittar själv Röda korset med en sökning och sätter sig och ringer. Kvart i nio en fredagskväll.
Vad gör ni själva? Vad gör den tonårsgrabb du känner bäst? Glor på TV, spelar data eller ringer Frälsningsarmåen för några hungriga småbarns skull som han just har träffat?
Tack så mycket, Stefan Löfvén, för att du har skapat sådan ordning och reda att vi har hundratals, kanske tusentals svältande småbarn i Sverige 2018!
Har de fått alla avslag de kan få ska de vräkas från boendet och alla pengar dras in.
Har mamman sagt att hon inte vill skickas till krigets Afghanistan frivilligt, då ska matpengarna dras in pronto, pronto, utan minsta hänsyn till att det rent praktiskt inte går att utvisa den här familjen eftersom inget land i hela världen går med på att ta emot dem.
Om vi blundar och svälter ut dem kanske de lyckas fly illegalt till Frankrike så slipper vi problemet. Det är den svenska metoden för Ordning och Reda 2018.
Min femåring kvittrar bakom mig och bygger lego och borde varit borstad och tvättad och läst saga för och har hallon runt hela munnen.
Jag ser hallonlandet genom fönstret och får inte ihop idyllen och misären som lever hand i hand i mitt liv, i juli 2018. Misären ska finnas i en barnbok som ska börja ... för länge sedan, i fattigdomens dagar. Eller i en TV-ruta om elände långt, långt borta.
Den ska inte hoppa in i min vardagskväll från Flen eller Vänersborg en ljuvlig julikväll när hallonen smakar precis underbart. Det här är så fel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar