Repressalier och tvångsmedel vid beslut om utvisning - information om vad som faktiskt gäller

Författare: Advokat Emilie Hillert 

Sammanfattning
Efter tredje avslaget ska du vara ute ur landet inom 4 veckor. Då händer detta:
- Du förlorar dagersättningen.
- Du får inte bo kvar i Migrationsverkets boenden. 
- Migrationsverket kan meddela gränspolisen att du ska utvisas.
- Gränspolisen kan sätta dig i förvaret. 
- Du får återreseförbud, dvs. du får inte komma tillbaka till Schengen-länderna inom ett eller några år.
- Du kan lämna in verkställighetshinder (VUT) om det finns något nytt som inte sagts tidigare.
Mer info: Efter tredje avslaget  


Under den senaste tiden har jag fått allt fler alarmerande beskrivningar från personer som har varit på Migrationsverkets så kallade återvändandesamtal och blivit illa behandlade. Många beskriver en mycket hätsk stämning och en handläggare som uttalar allvarliga hotelser om att skicka personen direkt till polisen. Många har brutit ihop i gråt av rädsla, och samtalet i sig har känts som ett övergrepp.

Av denna anledning kommer här en kort sammanställning över den praktiska innebörden i de teoretiska reglerna, och vad som faktiskt gäller efter ett lagakraftvunnet beslut om utvisning. Kunskap är makt och det är hög tid att jämna ut maktfördelningen i denna fråga.

Ett beslut om utvisning förenas vanligtvis med en tidsfrist för frivillig avresa. Normalt är fristen 4 veckor lång. Det är den tid som man får på sig att packa ihop och lämna landet helt enkelt. Gör man det så har man följt Migrationsverkets beslut i tid.

Om man inte lämnar landet kan svenska myndigheter verkställa utvisningen med tvång. I syfte att kunna göra detta informerar Migrationsverket Polismyndigheten om att det finns ett utvisningsbeslut mot en person som enligt uppgift fortfarande är kvar i riket. Detta sker i princip genom en knapptryckning vid vilken en person som är ett nummer i Migrationsverkets databas blir ett nummer i Polismyndighetens databas. That´s it.

Det finns även en rad påtryckningsmedel/tvångsmedel som Migrationsverket kan vidta i syfte att förmå personen att lämna landet. De tre vanligaste är;

- Indraget ekonomiskt bistånd och bostad – utan bostad eller pengar så är det svårt att leva och tanken är väl att man då lämnar landet fortare. (som om någon som varit asylsökande i Sverige i cirka tre års tid har bostad och bistånd som väntar i hemlandet).

- Beslut om återreseförbud – ett förbud som innebär att man hamnar på en slags svarta lista* i Schengens medlemsländer. Man har inte rätt att resa in i Sverige eller något av de andra länderna inom en tidsperiod om 1-5 år, beroende på vad som beslutas. Tiden börjar räknas när man har lämnat medlemsstaternas territorium. (notera att redan utvisningsbeslutet i sig innebär att man inte har rätt att vistas i Sverige).

- Förvar – man kan bli frihetsberövad och inlåst dygnet runt förutom att man har rätt att vistas utomhus på en inhägnad rastgård cirka en timme per dag, i avvaktan på att utvisningen verkställs med tvång. Beslutet om förvar gäller en viss tid men kan sedan förhållandevis enkelt förlängas gång på gång. (detta är den mest integritetskränkande åtgärden men tillämpas statistiskt sett mycket sällan).

Förfarandet om att registrera personer i Polismyndighetens register och de beskrivna tvångsmedlen är inte nya. De har stått till myndigheternas förfogande i åratal. Vad som däremot är nytt är Migrationsverkets agerande, dels i samband med informationen om dem och dels i förhållande till hur snabbt vissa av dem numera kommer till stånd.

Under de senaste månaderna har jag fått allt fler alarmerande beskrivningar från personer som har gått på återvändandesamtal, och personer i deras närhet, avseende Migrationsverkets hantering av informationsgivningen. Allt fler handläggare tycks ta till en allt mer arg, allvarlig och snarast aggressiv ton. De uttrycker ingen förståelse för den enskilda individens situation eller den komplexa situation som har uppstått.

Informationen som ges framställs snarast som hotelser. Det talas om att ”du kommer skickas till polisen”, som om det är den fysiska personen som fysiskt kommer att skickas till polisen. Så är det naturligtvis inte. Däremot så kommer polisen, om hen kommer i kontakt med personen, ha rätt att vidtaga de tvångsåtgärder som angivits ovan.

Många förtvivlade samtal har under den senaste tiden handlat om frågan vad som krävs för att man ska slippa riskera att förlora bostad, pengar, återreseförbud och förvar. Dessvärre så finns det inget annat svar än att lämna landet. Så länge man inte lämnar landet inom angiven tidsfrist kommer man riskera tvångsåtgärder.

Den enskilda individens oerhört komplexa situation och det omänskliga i att ställa personer på bar backe i den iskalla hösten tycks inte längre få något gehör hos Migrationsverkets handläggare.

I den nya tidens myndighetsutövning spelar det ingen roll att du exempelvis har för avsikt att ansöka om verkställighetshinder, eller redan har gjort det. Arbetet med att verkställa utvisningen bedrivs alltjämt parallellt. Det enda man kan göra om man vill slippa riskera tvångsmedel är att göra precis vad Migrationsverket säger och i slutändan lämna landet. Har man inte för avsikt att lämna landet spelar det inte längre någon roll vad du säger eller vilket intryck du ger när du ber om en andra chans eller ett andrum.

Samtidigt kan man fundera på den faktiska innebörden i tvångsåtgärderna. Att ens nummer hamnar i Polismyndighetens lista bland alla andra tusentals är naturligtvis beklämmande. Men det är just en registrering av ett nummer i ett register och i det skedet inget annat. Vad gäller återreseförbudet ter det sig ganska verkningslöst mot en person som redan har nekats asyl och således inte har rätt att vistas i landet**. Vad gäller bostad och bistånd står de sannolikt inte till buds i hemlandet heller.

Risken för förvar är naturligtvis obehaglig att tänka på. Det är oerhört integritetskränkande att vara frihetsberövad. Den verkliga risken för att hotet ska realiseras måste dock bedömas i ljuset av de förhållandevis få platserna för förvar som står till buds, Polismyndighetens begränsade resurser, och det stora antalet personer i Polismyndighetens register. You do the math!

I egenskap av advokat bunden av strikta advokatetiska regler får jag naturligtvis inte uppmana någon att inte följa svenska myndigheters beslut, och skulle inte heller annars ha gjort det. Detta inlägg ska således inte tolkas som något annat än ett försök till jämvikt mellan Migrationsverkets aggressiva hotelser och kunskap om hur det de facto förhåller sig.

* En spärrlista i Schengens informationssystem (SIS)

**Det finns såklart scenarier i vilka det skulle kunna få relevans. Ett av dem är om personen som fått avslag på asyl har ett giltigt pass och ett anställningserbjudande om arbete enligt vilket personen kan beviljas arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Men de personerna ordnar oftast detta innan ett återreseförbud öht blir aktuellt varför frågan inte aktualiseras.