Brev till socialdemokratiska kongressombuden

"17 000" är ett konstverk gjort av 1 500 personer, på Liljevalchs vårsalong 2019. Utanför läggs blommor för de 17 000 utvisningshotade och deporterade.

Ett brev med nedanstående lydelse skickas till alla socialdemokratiska arbetarkommuner och många kongressombud, inför kongressen 22-24 mars. 

Till arbetarekommunerna i Sverige

och ombuden till Socialdemokraternas extrakongress i mars 2019

Vid kongressen 22-24 mars ska socialdemokratin som folkrörelse och det politiska samtalet diskuteras. Vi vill lyfta fram den folkrörelse som handlar om flyktingpolitik. Sedan den stora flyktingströmmens år 2015 är bortemot 200 000 människor på olika sätt engagerade i att stötta dem som sökt asyl. Inledningsvis fanns ett gott samarbete mellan civilsamhälle, stat och kommuner, med en gemensam drivkraft att ge de asylsökande en snabb och rättssäker prövning och en god start i det nya landet.

Efter 24 november 2015, då regeringen presenterade den tillfälliga begränsningslagen, har allt mer av ansvaret för flyktingarna tagits av frivilliga krafter. Det har skapats ett direkt motsatsförhållande mellan folkrörelsen för flyktingarnas rätt och de myndigheter som i allt högre grad inriktas på att få ut flyktingar ur Sverige.

Vi, några representanter för denna folkrörelse, hoppas nu att socialdemokratins kärnvärden medmänsklighet och solidaritet ska leda fram till att den tillfälliga lagens inskränkningar av asylsökandes skyddsskäl tas bort och att det öppnas för en återgång till en mer generös flyktingpolitik.

Den folkrörelse som handlar om flyktingmottagande har funnits i många år och blev speciellt synlig i samband med diskussionerna om de apatiska barnen i början av 2000-talet.

I samband med ökande antal flyktingar i början av 2010-talet ökade också insatserna från civilsamhället. Hösten 2015, då tåg efter tåg fyllda med flyktingar anlände till våra större städer, tog denna folkrörelse riktig fart, framför allt lokalt. På uppmaning från regeringen sökte civilsamhället upp boenden för att ordna aktiviteter. Skolorna ordnade möjligheter att ta emot barnen. Hälso- och sjukvården organiserade sig för att kunna utföra hälsokontroller. Vanliga människor ställde upp som gode män och familjehemsföräldrar. Allt detta skedde utanför partipolitiken och till stor del utanför de etablerade hjälporganisationerna.

En så stark känsla av solidaritet och medmänsklighet har inte uttryckts i Sverige sedan finska vinterkriget och slutskedet av andra världskriget.

Luckor och åtstramningar i bidragssystemen, i kombination med de allt vanligare avslagen på asylansökningar, har fått människor att engagera sig för att ungdomar och småbarnsfamiljer inte ska ställas utan bostad och mat. Uppåt 200 000 personer, av olika politiska schatteringar, är direkt engagerade kring asylsökande med utvisningshot. Som folkrörelse är det den största sedan kärnkraftsomröstningen.

Socialdemokraternas eftervalsanalys visade att flyktingpolitiken påverkat valresultatet negativt. Vi som är aktiva vet att många gick ifrån sina traditionella val och röstade på Vänsterpartiet och Centerpartiet, just för deras flyktingpolitik. 

VARFÖR DENNA FOLKRÖRELSE?

Vi som lyssnat på flyktingarnas berättelser, som läst protokoll och domstolshandlingar, som har följt flyktingpolitiken nationellt och internationellt, vi har fått stor kunskap om verkligheten bakom dagens situation.

Det flyktingkaos man brukar hänvisa till orsakades inte av det stora inflödet av asylsökande – det klarade civilsamhället av. Den enskilt största orsaken till nuvarande kaos är den tillfälliga lagen som presenterades i november 2015 och som fastslogs med retroaktiv verkan sommaren 2016. Den lagen begränsar möjligheterna till familjeåterförening och permanent uppehållstillstånd. Den tar också bort de tidigare asylkategorierna “ömmande omständigheter“ och “övrigt skyddsbehövande“.

När det gäller dem som kom till Sverige som barn 2015 är det viktigt att känna till några grundläggande fakta.

1. De som kom till Sverige 2015 visste att Sverige var ett humant land som tog hänsyn till mänskliga rättigheter. Hade de haft kunskap om den kommande retroaktiva lagstiftningen hade de sökt sig någon annanstans. https://stoppautvisningarna.blogspot.com/2018/11/varfor-maste-tillfalliga-lagen-bort.html

2. Sverige har berömt sig av att ha en rättssäker asylprövningsprocess. Så är inte fallet, bland annat när det gäller åldersbedömningar, konvertiter/ateister, hbtq-personer och ordnat mottagande för barn. https://stoppautvisningarna.blogspot.com/p/migrationsverket.htmlhttps://www.dn.se/debatt/migrationsverket-maste-respektera-konvertitens-tro/

3. Gymnasielagen lämnar ungefär hälften av de asylsökande ensamkommande utanför. De har kommit en dag för sent, väntat en dag för lite eller varit för unga när de fick sina avslag. De som omfattas av nya gymnasielagen har stora svårigheter att hitta boende så att de kan klara sina studier.https://efolket.eu/unga-flyktingar-fran-afghanistan-del-5-7/

4. Efter tre-fyra år i Sverige har framför allt barn och ungdomar fått stark anknytning till Sverige. Många med afghanskt medborgarskap har ingen anknytning till Afghanistan då de är uppvuxna i Iran eller Pakistan. I Afghanistan finns ofta ingen släkt alls. I andra fall är det släkten som utgör hotet. Tryggheten finns i Sverige hos de nya familjerna och vännerna.

5. Migrationsverkets tolkning av säkerhetsläget I Afghanistan skiljer sig från flera andra EU-länders. Frankrike bedömer hela landet som alltför farligt, medan Migrationsverket bedömer vissa områden som tillräckligt säkra för internflykt. Att säkerhetsläget är mycket allvarligt, speciellt för unga västerniserade människor som saknar nätverk i landet, visas mycket tydligt av expertfördragen på konferensen ”How Safe is Afghanistan?” som på folkrörelsens initiativ hölls i Stockholm hösten 2018. Enligt FN:s rapport 24 februari 2019 dödades eller skadades fler afghanska civila under 2018 än under något annat år de senaste nio åren.
https://howsafeisafghanistan.blogspot.com/ https://unama.unmissions.org/civilian-deaths-afghan-conflict-2018-highest-recorded-level-%E2%80%93-un-report

6. Vi får nu rapporter från deporterade personer som blivit hittade av sina personliga fiender (t.ex. talibaner eller släktingar) att de utsatts för de hot som de presenterade under asylutredningen men som avfärdades av Migrationsverket och domstolarna. 

EN FOLKRÖRELSE FÖR MEDMÄNSKLIGHET

Idag är många tusentals människor engagerade i en rörelse som kämpar för solidaritet och medmänsklighet, värden som brukar ses som arbetarrörelsens kärna. Vi arbetar med att hjälpa ungdomarna med bostäder, mat och mediciner när de förlorar stöd från stat och kommun. På många ställen har vi lyckats få kommunerna att ställa upp i kreativa lösningar, medan det i andra kommuner har visat sig mycket svårt.

Vi arbetar med att informera allmänhet och politiker om den svåra situationen och försöker få till en förändring av den politik som har lett fram till allt detta. Vi skriver brev, artiklar och insändare och ordnar demonstrationer och andra manifestationer, ofta tillsammans med de utsatta ungdomarna själva. Ett aktuellt exempel på detta är blommanifestationen utanför Liljevalchs vårsalong i Stockholm där verket "17 000" av kollektivet Forma fortsätter utanför konsthallen. Människor lägger ner blommor runt obelisken och visar att de sörjer alla dem som avvisats till Afghanistan, ett av världens farligaste länder.

Vi fungerar som flyktingarnas stöd i både sociala, juridiska och djupt personliga frågor. Våra stora nätverk kan hjälpa den som behöver råd om hur blanketter ska fyllas i, förklara svårtolkad lagtext och hjälpa till med att formulera verkställighetshinder. Vi besöker dem som i månader sitter inspärrade på förvar, under sämre villkor än vad som krävs på svenska fängelser. Vi har en ständig beredskap att tala med människor som i förtvivlan vill avsluta sina liv hellre än att låta sig ensamutvisas, och under senare tid har det också blivit allt vanligare att vi måste trösta och stötta våra kamrater i rörelsen, när deras älskade barn, barnbarn eller pojkvänner har deporterats.

Bland oss finns människor i alla åldrar, över hela landet. Allt fler skolungdomar börjar engagera sig mot utvisningarna av sina kamrater.

DEN TILLFÄLLIGA LAGEN MOTVERKAR MEDMÄNSKLIGHET OCH INTEGRATION 

I sommar står riksdagen inför beslutet att förlänga den tillfälliga lagen eller att återgå till den tidigare mer generösa lagstiftningen. Inför detta hoppas vi att migrationsminister Morgan Johansson menar något när han lovar en mer generös migrationspolitik med utrymme för medmänsklighet och humanitär ansats. Speciellt vill vi peka på de skyddsskäl som togs bort i och med den tillfälliga lagen. Ett återinförande av skyddsgrunderna ”övrigt skyddsbehövande” och ”ömmande skäl” skulle ge utrymme för att bevilja asyl till barnfamiljer, till gamla och sjuka, till människor som har flytt från hotande hedersvåld eller som är speciellt utsatta genom sin religion eller sexuella läggning. Det skulle också ge en ny möjlighet att beakta de ömmande skäl det innebär att tillhöra en förtryckt och förföljd folkgrupp eller att vara en ung människa helt utan kontakter i det land där hen är medborgare.

Mot bakgrund av detta vill vi uppmana alla kongressombud och andra aktiva socialdemokrater att ta den folkrörelse som kämpar för de asylsökande på allvar. De tusentals svenskar som är engagerade i detta är människor med en stark känsla av solidaritet och medmänsklighet. Socialdemokratiska kärnvärden, som tyvärr ser ut att ha gått förlorade genom de senaste årens asylpolitik men som vi nu hoppas ska återuppstå.

Många är delaktiga i att skicka ut detta brev till arbetarkommuner och enskilda politiker under mars 2019.

Vi som formulerat brevet är:

Karin Fridell Anter, Uppsala. Kassör i föreningen Stöttepelaren www.stottepelaren.se 

Ingrid Eckerman, Stockholm. Initiativtagare till nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar, med 21 000 medlemmar. 

Katarina Nyberg, Säter. God man och kontaktperson för ensamkommande sedan 2011. 

Pressmeddelandet