Öppet brev från Fidas storasyster till Sveriges Riksdag

Fida med sin svenska familj.

Det kom ett inlägg på facebook. Vi hjälper till att sprida det. 

Jag trodde faktiskt aldrig att vi skulle hamna här men nu behöver vi ER hjälp. LÄS, DELA, KOMMENTERA. Snälla sprid. 

Tänk dig att ditt barn, din bror eller syster blir skickad till ett av världens farligaste länder, tänk dig att hen blir tagen ur din trygga famn. Vad hade du då gjort? Hade du gjort allt som krävs? Nu kommer min ansökan om visum gå till afghanska ambassaden. Nu behöver Sverige ta ansvar för sina handlingar, ta ansvar för integrationen. Det handlar inte längre om min lillebror Fidas liv, det handlar om min familjs liv. Vi kommer inte bara sitta och se på när ni krossar min familj. Snälla läs mitt öppna brev till Sveriges riksdag, snälla hjälp mig så jag inte behöver sätta mig på ett plan till Afghanistan.

Hej Sveriges riksdag,

Onsdag den 29 mars, 2019: Det knackar på vår dörr och in kommer två gränspoliser. De hävdar att vi misskött våra besök på Migrationsverket. Mamma säger att det är ren lögn och visar att vi har kontinuerlig kontakt med en handläggare hos gränspolisen. 

Polismännen svarar; "det är inte första gången vi gör dubbelarbete". 

Låt mig berätta vår historia.

2016 valde vi att bli frivillig familj till en ensamkommande pojke som heter Fida. Det betyder att vi utan ersättning tog oss an honom och har stått för hela hans försörjning de senaste två åren. 

Vi har haft en lång asylprocess med Fida. För lång för att berätta i detta brev. Tilliten till myndigheter har raserats.
Tidigt blev Fida åldersuppskriven två år utan någon medicinsk bedömning. Vi bekostande en egen undersökning, men fick då svaret från Migrationsverket att det var försent och de redan hade fattat sitt beslut. Vi har haft dåliga tolkar, blivit misstrodda och fastnat i ett spel om mänskliga rättigheter. 

Enligt oss har Fida bara varit en siffra i en grupp människor som ska utvisas från vårt land. Det har inte varit en individuell bedömning. Vi har tappat tilltron om ett rättssäkert system.

För oss började det med att Fredrik Reinfeldt uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan och du, Stefan Löfven, bad i ditt öppningstal på S-kongressen 2015 om människors solidaritet. 

Idag är Fida min och mina syskons lillebror och min mammas son. Inte trodde vi att vi skulle få uppleva så mycket kärlek, min mamma säger att "han är en gåva". Inte trodde vi heller att vi skulle uppleva så mycket smärta. 

Jag förstår att ni sett demonstrationer och läst tidningsartiklar om ensamkommande som begår brott. Men det finns också de som vanliga familjer i Sverige och föreningar har tagit hand om. Idag har jag en lillebror som vi älskar och gärna hade adopterat om lagarna tillät. 

Låt mig berätta om processen.

Efter åldersupphöjningen kom avslagen och sedan beslutet om utvisning. På Migrationsverkets begäran reste Fida till afghanska ambassaden för att få resehandlingar, dvs. tillstånd att komma in i landet. På ambassaden intervjuades Fida länge av ambassadören Dr. Hameed Haami. Fida är född i Pakistan och har aldrig varit i Afghanistan, detta har Migrationsverket också kommit fram till. Han har inga id-handlingar och är född ”illegal".

Dr. Haami kom fram till att Fida inte kan styrka att han kommer från Afghanistan och kan därför inte erkännas som afghan. Ambassadören skrev ett dokument som styrker att Fida ej kan bevisa att han är afghan. 

Detta dokument har vi litat på och sett som en värdehandling. 

När vi lämnade dokumentet till handläggaren på Migrationsverket sa han: "vi brukar få ut resehandlingar ändå".

Under processen har vi gjort allt för att bevisa Fidas identitet, men Migrationsverket har misstrott oss och vi har fått återvända till ambassaden där de i sin tur var upprörda att Migrationsverket inte respekterade deras dokument, och de stod fast vid beslut.

Efter att vi i familjen och Fida kände stor uppgivenhet över att bli bollade fram och tillbaka utan några beslut, rekommenderade vår advokat Tomas Fridh att vi skulle be Migrationsverket lämna över ärendet till gränspolisen. Viktigt att tillägga att vi hela tiden har samarbetat med myndigheter. 

Vi blev tilldelad en handläggare hos gränspolisen och det bokades ett möte på afghanska ambassaden tillsammans med en handläggaren från gränspolisen. I tjänsteanteckning från mötet står att Fidas medborgarskap är oklart och att han saknar id-handlingar. Inga resehandlingar utfärdas därför. 

Fyra veckor senare, utan någon förklaring, får vi besked att afghanska ambassaden skrivit ut resehandlingar. Vi kontaktar ambassaden och frågar om det framkommit några nya uppgifter. 

Men vi får inget svar.

Det talas mycket om integration och misslyckade sådan. Vi alla har sett problemen med utanförskap och vart den leder. Här har vi ett lyckat exempel och vi är inte ensamma. Men det är på vår dörr ni knackar. Våra barn är lätta att hitta, vi som samarbetar och är ärliga. Är det så ni håller upp statistiken? 

Vilka är det som får stanna? 

Vad är bättre integration: svensk familj, om ett år färdig med sin yrkesutbildning inom ett område där man skriker efter arbetskraft och har redan nu under praktiken blivit erbjuden anställning. Spelar fotboll i A-laget och finns i ett sammanhang på bostadsorten. 

Vill Sverige inte få tillbaka sina utgifter? Fida är och kommer att bli en fungerade samhällsmedborgare.
Snälla! berätta då vad är bra integration? 

Vilka får stanna?

MVH Fidas storasyster, Elisabeth Jonsson.

Pressmeddelandet