Stoppa utvisningarna till Afghanistan!: Om (o)säkerheten i Afghanistan, speciellt Ghazni

I november 2018 publicerade Lifos* en rapport om det försämrade säkerhetsläget i provinsen Ghazni. Redan ett halvår senare är det dags för en uppdatering [1].

Ghazni räknas till de oroligaste områdena i Afghanistan. Talibanerna dominerar militärt, även om regeringsstyrkorna för det mesta har kontroll över urbana centra. I området finns också andra upprorsstyrkor. Myndigheterna har flyttat många kontor till säkrare områden.

Huvudvägarna är ofta kontrollerade av talibanerna men även av andra aktörer och av regeringssidan. Information samlas om vilka individer som rör sig in och ut ur ett område. Tazkiror, kontakterna i mobiltelefonen och konton på sociala media kontrolleras. Talibanerna har spioner på buss- och taxistationer.

Under 2018 var Ghazni provinsen med flest säkerhetsrelaterade incidenter. Under 2018 lyckades talibanerna för första gången på 17 år inta distriktscentra i områden som tidigare ansetts tillhöra landets säkraste landsbygdsområden. Etniska spänningar har vuxit efter attackerna. Talibanattackerna mot dessa tidigare fredliga hazardistrikt innebär att säkerhetsdynamiken i dessa områden kan ha förändrats i grunden.

Lifos förväntar sig en eskalering av våldet i Ghazni inför valet 28 september 2019. ”Det plötsligt uppblossade våldet i Jaghori och Malistan medför en avsevärt större osäkerhet inför vad som kan komma att hända i dessa distrikt framöver än vad som tidigare bedömts vara fallet.”

Säkerheten i Afghanistan som helhet

Lifos uttalar sig om risken för en generell våldseskalering i Afghanistan om de amerikanska trupperna dras tillbaka alltför snabbt [1]. ”I ett värsta scenario skulle detta kunna medföra en situation liknande den som uppstod i Afghanistan efter att Sovjetunionen lämnat landet 1989. Detta värsta scenario skulle kunna innebära statskollaps, sönderfall, fraktionalisering utifrån etniska skiljelinjer och i förlängningen fullskaligt inbördeskrig. … Talibanrörelsen har med all tydlighet visat att man avser fortsätta strida tills man gjort reella genombrott i fredssamtalen.”

Vid den internationella konferensen How safe is Afghanistan? [2] konstaterades att situationen i Afghanistan förändrats så att det inte längre går att förutspå vilka områden som kommer att vara säkra.

FN har i augusti 2017 omdefinierat situationen från en postkonflikt-situation till en situation av pågående konflikt där det saknas tecken på konfliktens avtagande [3]. Antalet civila offer har ökat och talibanrörelsen har visat sig allt mer kapabel att vinna mark. Den har byggt upp skuggstrukturer för landets styrelse och har nu en ”väntande regering”. Ingen provins kan anses opåverkad av konflikten.

Uppemot 20 terroristorganisationer finns i landet. Konflikten drivs bland annat av korruptionen som ger upprorssidan inkomster från droghandel och illegal gruvdrift. Tjänstemän säljer vapen och ammunition till upprorssidan.

Gamla krigsherrar och lokala makthavare (”strongmen”) med egna privata miliser verkar konfliktdrivande då de fruktar att en förändring mot fred kan urholka deras maktställning.

De senaste åren har rått svår torka och därefter översvämningar, vilket tvingat människor till internflykt. Dessutom har flera miljoner återvändare från Iran och Pakistan blivit internflyktingar då de av olika anledningar inte kunnat återvända till sina ursprungsorter. Illegala bosättningar (slumområden) växer i städerna där vattenbristen ökar. Ett par miljoner människor behöver livsnödvändig humanitär hjälp.

* Lifos är Migrationsverkets databas för landinformation- och omvärldsanalys.

Referenser