Skolgång och uppehållstillstånd

tisdag 23 juli 2019

Mynttorget 20 juli: "Jag kunde varit en av dem ..."

Länk till videon med Fatimas tal på Mynttorget 20.7.2019  
Jag heter Fatima Rasouli och jag är en av tusentals afghanska flickor som har tvingats fly på grund av olika skäl.
Jag är glad och stolt över att jag har fått chansen att stå här idag. Jag tänkte ta tillfället i akt och vara en röst för min afghanska mödrar och systrar som inte är lika lycklig talade som mig.
Jag kunde ha varit en av tusentals flickor som är är fasta i de patriarkala system i Afghanistan som är grunden till samhället.
Jag kunde ha varit en av alla de flickorna som aldrig fått chansen att få gå i skolan och lever sina liv under våldsamhet våldsamma förhållande.
Jag kunde ha varit en av alla flickor som blivit utsätts för dödshot förföljelse och våld, bara för att de har vågat sticka ut i ett samhälle där alla kvinnor ska vara lydiga.
Men nu står jag här och lyckas fly ifrån hederskulturen i Afghanistan.
Jag hade hoppats på att kunna bygga upp min framtid i Sverige men det har blivit inte så. I Sverige känner jag att jag sitter i någon slags glas fängelse.
Jag ser att man får använda sig av rättigheterna, jämställdhet och säkerhet i det här landet för att kunna bygga upp sina från tid men här hindra sig av lagarna och reglerna för oss precis på samma sätt i Afghanistan fast där är det våld som gäller.
Under de här dagarna jag har suttit på Norra bantorget tillsammans med barnfamiljen har jag sett många barnen som var där under sina sommarlov. De var där för att protestera mot beslutet som leder till oklara framtid, samtidigt som deras svenska kompisar är på semester utomlands.
Jag tänkte att om barnkonventionen gäller alla barn och att det inte finns någon skillnad på afghanska och svenska barn så behöver ansvariga politiker ta sitt ansvar över de här barnens bästa och se till att de får samma rättigheter som alla andra barn.
Avslutningsvis vill jag säga att i det här besvärliga situationen har vi endast rätt att vara vid liv men inte att leva. Vi kan varken stanna eller gå.

Allt vi kräver av svenska staten: Ge oss en chans till ett värdigt liv. Ge oss ett chans så att vi kan bygga upp vår framtid. Ge oss en chans så att vi kan vi bidra till det svenska samhälle.

Jag lovar att ni inte kommer att ångra er. Vi har mycket att ge.

LÄS OCKSÅ


Maryams historia - en av dem Migrationsverket inte tror  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar