Stoppa utvisningarna till Afghanistan!: UD om mänskliga rättigheter i Afghanistan

Utrikesdepartementet (UD) har gjort en bra och lättläst översikt om mänskliga rättigheter i Afghanistan. För den som följt med finns inga nyheter. Men rapporten är klar och tydlig, på lagom lättläst språk. Mycket av det som sägs är sådant som handläggare och domstolar brukar förneka alternativt förringa.

Rapporten är daterad 31.12.2018 men lades ut först 18.6.2019. Nedan har jag lagt ut citat om sådant som handläggare och domstolar brukar förneka alternativt förringa. Men nu vet även riksdag och regering detta.

Säkerhetsläget för den afghanska civilbefolkningen är allvarligt och väpnad konflikt pågår i flera delar av landet.
Så kallade hedersmord är vanliga. Från framför allt talibankontrollerade områden förekommer rapporter om att kvinnor stenas till döds för påstådda äktenskapsbrott.
Människohandel med män, kvinnor och barn förekommer, för såväl sexuellt utnyttjande som för tvångsarbete och rekrytering till väpnade grupper. Amerikanska utrikesdepartementets rapport från 2018 om människohandel identifierar barn, särskilt pojkar, som de vanligaste offren för människohandel. Även personer från den etniska gruppen hazarer är särskilt utsatt. Offer för sexhandel frihetsberövas och åtalas rutinmässigt för så kallade moralbrott, då alla sexuella relationer utanför äktenskapet är olagliga i Afghanistan.
En stor andel av landets kvinnliga interner uppges sitta fängslade för så kallade moralbrott, ofta som ett resultat av att de flytt tvångsäktenskap eller försökt lämna en våldsam hemmamiljö – trots att det enligt afghansk lag inte är brottsligt för kvinnor att lämna sina familjer.
Konstitutionen slår fast rätten för anhängare av andra religioner att utöva sin tro inom lagens ramar, men anger också att inga lagar får bryta mot islam. Det är inte tillåtet för företrädare för andra religioner än islam att bedriva missionsverksamhet och det är inte tillåtet för muslimer att konvertera till andra religioner eller avsäga sig sin tro.
Det förekommer en i huvudsak icke-statlig diskriminering mot utövare av andra religioner, och även gentemot muslimska minoritetsgrupper, exempelvis shiitiska hazarer. Kristna afghaner och bahaier utövar normalt inte öppet sin religion, enligt uppgift av rädsla för repressalier.
Statistisk från ILO och Världsbanken anger att omkring 44 procent av befolkningen är under 15 år. Regeringens bristande kapacitet för jobbskapande, framför allt för den unga befolkningen, är en källa till folkligt missnöje som på senare år tidvis har lett till demonstrationer.
Fattigdomen visar enligt Afghan Living Conditions Survey tecken på ökad utbredning under de senaste åren till följd av den stagnerande ekonomin, svår torka och ett ökat antal internflyktingar. Det uppskattas att över hälften av befolkningen lever på eller under 1,25 USD om dagen.
Det stora antalet internflyktingar och återvändande från Pakistan och Iran, i kombination med brist på sysselsättning och välfärdstjänster på landsbygden, har drivit på urbanisering med framväxt av slumområden och med dålig levnadsstandard och försämrade förhållanden i städerna.
Det förekommer att kvinnliga brottsoffer själva anhålls och åtalas när de försöker anmäla brott, inte minst sexualbrott. Straffrättslagstiftningen stipulerar långa fängelsestraff för otrohet och sexuella relationer utanför äktenskapet, så kallad zina. Våldtäkt inom äktenskapet är inte kriminaliserat.
Rekrytering av barnsoldater i den pågående konflikten har länge varit ett problem. I väpnade motståndsgrupper förekommer barnsoldater. De utnyttjas för att placera sprängmedel, genomföra attentat eller utföra bevakningsuppgifter.
Diskriminering av personer från etniska minoriteter förekommer. Hazarer har under en lång period varit särskilt utsatta och rapporteras vara överrepresenterade bland de afghaner som lämnar landet. Hot och 18 (21) godtyckligt våld mot hazarer förekommer ofta även om deras situation bedöms ha förbättrats avsevärt sedan talibantiden. Under 2018 har ett antal attentat specifikt riktade mot hazarer ägt rum.
I enlighet med afghansk straffrättslagstiftning ska så kallad pederasti, en term som bland annat innefattar sexuellt umgänge mellan två vuxna av samma kön, bestraffas med långa fängelsestraff.
Regeringens kapacitet att hantera internflyktingar och återvändande är begränsad.