Sedan 9 juli sittstrejkar afghanska barnfamiljer på Norra Bantorget. Snart öppnar Sveriges riksdag – med just den frågan kvar i knät. Barn, kvinnor, hbtq-personer, kristna, ateister och ”vanliga” flyktingar ska skickas till Afghanistan. I motsats till UNHCR och anständiga europeiska länder anser Sverige att det finns tillräckligt säkra områden i Afghanistan.
Ingenting talar för att en varaktig
fred i Afghanistan finns inom räckhåll – om inte talibanerna får betydligt
större makt än idag. Alternativet är ett fullt utvecklat inbördeskrig.
USA och talibanerna tycktes komma fram till en
överenskommelse som skulle vara första steget på vägen mot vapenvila. Men de
senaste månaderna har våldet ökat, och Afghanistans säkerhet är skakigare än
någonsin. Något resultat från förhandlingarna har inte kommit.
Regeringen och riksdagen är fullt medvetna om situationen i
Afghanistan, liksom om rättsosäkerheten på Migrationsverket och i domstolarna.
Ändå accepteras Migrationsverkets arbete. Det finns möjlighet att besluta om
moratorium, ett tillfälligt stopp för utvisningarna, i väntan på att
situationen i Afghanistan stabiliseras. Det är dags för det nu!
”Fredssamtalen”
USA och talibanledare har slutfört förhandlingarna som
drivits bakom ryggen på den USA-stödda afghanska regeringen. Förhandlingarna
har handlat dels om i vilken takt USA ska dra tillbaka hur stor andel av sina
styrkor, dels om att talibanerna ska hålla internationella terrorister i
schack.
Nu framkommer att talibanerna kräver att USA drar tillbaka
alla styrkor, inklusive underrättelseoperatörer. I annat fall kommer de att
fortsätta kriget. Den afghanska regeringen å sin sida framhåller att de
internationella styrkorna är oumbärliga när det gäller kampen mot terrorism.
Afghaner anser att USA:s reträtt försvagar regeringens
förhandlingsmöjligheter med talibanerna. Talibanerna avfärdar den valda
regeringen som västs nickedockor och har som mål att ersätta den med ett
islamskt emirat. Amerikanska experter å sin sida talar om
förräderi och att USA sålt ut den afghanska regeringen till talibanerna. Den
pensionerade amerikanska generalen David Petraeus varnar för att
ett totalt tillbakadragande av amerikanska trupper kan ge en värre situation än
den i Irak då Obama drog tillbaka trupperna.
Efter att en överenskommelse skrivits under skulle
”intra-afghanska” förhandlingar ta vid, mellan regeringen och talibanerna.
Övriga 20 terroristgrupper skulle fortsatt hållas utanför. Talibanerna avser
dock inte att förhandla med vad de anser vara ”en illegal regering”. President
Ghani är rasande då han anser att talibanerna får ett starkare
förhandlingsläge.
Om de intra-afghanska samtalen trots allt äger rum kan de i bästa
fall leda till vapenvila, dock med ökad makt för talibanerna, under
förutsättning att alla grupper accepterar talibanledarnas uppgörelse.
Talibanerna har stora vapengömmor. Risken för ett allas krig mot alla är
uppenbar.
Pakistan har stått på den afghanska
regeringens sida mot talibanerna. Nu är de i öppen konflikt med Indien, vilket
tar mycket av deras resurser. De ser dessutom gärna att Afghanistan är
instabilt för att de själva ska kunna få ökat inflytande i regionen.
Talibanvälde eller kaos?
Framtidsutsikterna för Afghanistans
invånare och återvändande flyktingarna kan liknas mellan att välja mellan pest
och kolera. Vilket är värst?
Talibanerna använder sharia-lagar.
En kvinna som levt i väst anses ha begått hedersbrott och riskerar att stenas.
Hbtq-personer, kristna och ateister måste, för att inte riskera livet, nogsamt
dölja sin läggning respektive (o)tro – vilket strider mot mänskliga
rättigheter. Flickor tvingas sluta skolan i förtid. Traditioner som
barnäktenskap och danspojkar (bacha bazi) blir kvar.
I ett inbördeskrig är det civila,
framför allt barnen, som drabbas hårdast. Infrastruktur förstörs, som vägar,
skolor, sjukvårdskliniker. Risken för matbrist och epidemier ökar.
Redan idag finns flera miljoner internflyktingar i
Afghanistan. De har flytt andra delar av landet på grund av lokala konflikter
eller naturkatastrofer, eller de är återvändare från Iran och Pakistan. I
flyktinglägren runt storstäderna råder brist på mat, vatten, sanitet,
hälsovård, skolor. Arbetslösheten är 30 %. Medellivslängden 52 år är lägst i
världen, spädbarnsdödligheten högst. 60 % av kvinnorna är änkor.
Situationen för ”återvändande” flyktingar blir svår. Det är
inte bara den allmänna risken för våld eller situationen som internflykting som
drabbar dem. De som bott i Afghanistan har ofta personliga fiender. Många från
Iran är hazarer som aldrig varit i Afghanistan. De riskerar fortsatt
diskriminering och ökad risk för attentat. Kvinnor, hbtq-personer och
avfällingar från islam riskerar livet. Barnen löper risk att säljas som
barnbrudar eller danspojkar för mat till övriga familjen.
Författare Ingrid Eckerman.
Artikeln först publicerad i ETC 28.8.2019 under rubriken Afghanistan är inte säkert - varför blundar riksdag och regering för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar