Ahmad: "Idag är det alltfler som skäms över hur vårt land behandlar flyktingar"

Ahmad Rahimi talar på en manifestation.

​Jag har pratat om de ensamkommande under flera år nu och varje gång sagt att de måste få amnesti. Jag har till och med tatuerat in Amnesti på min arm.

Nu är vi framme vid år 2020 och fortfarande har inget hänt.

Dessa ungdomar var barn när de kom till Sverige efter en farlig och svår flykt från sitt hemland. De har levt under stor press i många år och bara väntat på ett besked att de äntligen någon gång ska få besked om att de får stanna och bygga en framtid här.

2018 bestämdes att 9000 ungdomar skulle få möjlighet att stanna i Sverige genom den så kallade gymnasielagen. För att få möjlighet att ansöka om denna lag ställdes en massa orimliga krav. De måste ha kommit till Sverige före den 25 nov 2015 och sedan fått vänta på sitt första avslag i minst 15 månader. De fick sedan 13 plus 13 månader att bli klara med sin gymnasieexamen. Tänk då på att många av dessa ungdomar kommit som analfabeter till Sverige. Under de sista 6 månaderna skulle de dessutom bli tvungna att skaffa fast jobb som varade minst 2 år.

Vilka svenska ungdomar klarar av att skaffa fast jobb på 6 månader? Det är ju normalt en provanställning i 6 månader.

Idag ser vi att av de 7000 som beviljades tillfälligt uppehållstillstånd genom denna lag finns många som inte har en möjlighet att uppnå kraven.

Många blir papperslösa och hamnar då snett och tvingas begå brott för att få pengar till mat för dagen. Dessa ungdomar används också av kriminella ligor för att gå deras ärenden och sälja droger etc. Andra prostituerar sig när de inte ser någon annan utväg att få pengar för att överleva.

Migrationsverket gör många fel i sina bedömningar av skyddsskäl. De som är ateister, konvertiter eller hbtq-personer vägras uppehållstillstånd och hotas med utvisning till Afghanistan där de går en säker död till mötes. De som inte grips av gränspolisen försöker fly vidare till andra länder och vanligtvis till Frankrike. Här får de börja en ny oviss framtid innan de vet om de får en chans att stanna där.

Jag undrar hur Sverige tänker när de tar emot ungdomarna och ger dem utbildning under flera år, bekostar yrkeskurser åt dem och låter dem låna pengar från CSN. Är det då inte rimligt att de ska få stanna och börja arbeta och betala skatt och betala tillbaka de lån de fått?

Det finns också de som under flera år försörjt sig själva och har fast arbete men som plötsligt inte längre får stanna i Sverige. Det är alltså inga brottslingar jag talar om utan arbetsamma människor som inget hellre vill än att göra rätt för sig och som helt plötsligt får veta att de inte längre får stanna i vårt land längre.

Det rör sig om arbetskraft som verkligen behövs i vården och på andra ställen. De är omtyckta på sina arbetsplatser och jobbar ofta i bristyrken. Vem ska ta hand om våra sjuka och gamla människor i framtiden? Även politiker och tjänstemän på migrationsverket blir äldre och kan behöva hjälp så småningom.

Sedan har vi många familjer vars barn är födda i Sverige men som migrationsverket likväl vill skicka iväg. Här struntar man i Barnkonventionen och uppmaningar och goda råd från FN och andra organisationer. Migrationsverket har redan bestämt sig och det ska mycket till för att de ska lyssna på någon annan.

En ung kille sa att Migrationsverket dödat honom med papper och penna. Han hade tyckt det varit bättre om de i stället använt ett vapen och avslutat den tortyr som de utsatt honom för under den långa tid han väntat på beslut.

Sverige har investerat massor av skattepengar och hur tänker regering och Migrationsverk när de i stället för att låta dessa ungdomar stanna här och arbeta och betala skatt deporterar dem tillbaka till det helvete som de flytt från. Då måste man ju också tänka på vad detta kostar. De sätts i förvar och varje person där kostar 3000 kr per dygn. Sedan skickas de med flyg där massor av poliser måste åka med för att se till att de lyckligt kommer fram. Vad kostar detta?

Sverige har tidigare ansetts som ett demokratiskt och humant land men idag är det alltfler som skäms över hur vårt land behandlar dessa människor som gör allt för att få skapa sig ett liv i ett land utan krig.

Det enda som gäller nu om Sverige ska kunna återfå sitt anseende som ett humant och rättvist land som står upp för mänskliga rättigheter är att genast ge amnesti till alla som varit i landet minst ett år. Vi kräver att det ska ske nu och att dessa olyckliga människor ska slippa utsättas för mer tortyr och ovisshet än vad de redan fått stå ut med så länge.

Sverige vakna nu och låt dem slippa detta psykiska lidande. Alltså AMNESTI NU!

Författare: Ahmad Rahimi, tidigare ensamkommande, numera studerande
Ahmad fick Raoul Wallenberg-utmärkelsen Ungt kurage 2017.

Pressmeddelandet