Från Kabul kommer rapporter om ungdomar som utvisats från Sverige och som fortsätter att leva som kristna, men i smyg av rädsla för att utsättas för fara på grund av sin tro. Förhoppningsvis kan de lämna landet på nytt eller undvika förföljelse och våld genom att inte visa sin tro öppet. Det är i så fall på grund av rädsla för våld och kränkande behandling, en rädsla som Migrationsverket i sina rättsliga ställningstaganden om Afghanistan betraktar som välgrundad. Välgrundad fruktan för förföljelse är själva definitionen enligt svensk lag för att ha rätt till asyl och skydd i Sverige.
Den 19 februari presenterade Migrationsverket sin årsredovisning för 2019. Den innehåller svar på frågor som regeringen ställt i regleringsbrevet om ”hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas”. Frågan ställdes efter att Migrationsverket fått omfattande kritik för brister i bedömningen av asylskäl hos personer som lämnat sin religion och därför riskerar förföljelse i hemlandet. Kritiken har framförts av flera svenska kyrkor och samfund i Konvertitutredningen, som presenterades den 18 mars 2019. Det handlar till stor del om personer från Afghanistan som konverterat till kristen tro, men även andra nationaliteter berörs.
Konvertitutredningen bygger på en genomgång av fler än 600 ärenden och pekar på en rad felaktigheter och brister i Migrationsverkets bedömning av dessa. Bland annat påvisas bristen på transparens och tydliga kriterier vid bedömningen av om en persons omvändelse ska betraktas som ”genuin”. Utredningen visar också att bedömningen i ”konvertitärenden” skiljer sig kraftigt mellan Migrationsverkets olika regioner, vilket indikerar att den är allt annat än enhetlig.
Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer har vid flera tillfällen försökt bemöta kritiken. På en fråga om personer som utvisas till Afghanistan svarar han i en intervju i tidningen Dagen den 21 januari 2019: ”Vi bedömer att de inte är konvertiter, för då skulle vi inte ha utvisat dem”. Denna bedömning görs av Migrationsverkets handläggare under några timmars intervju vid ett enda tillfälle. Mot detta väger skriftliga intyg från präster och församlingsledare om aktivt deltagande i kyrkans gudstjänstliv näst intill ingenting. I en intervju som publiceras i Dagens Nyheter i julhelgen 2019 uttrycker sig Fredrik Beijer lite annorlunda: ”Vi säger inte att den som inte är ’genuin’ är en lögnare. Personen kanske är kristen, men vi kanske inte upplever att det är tillräckligt djupt, utan att det är något som sker här och nu”. Med ett sådant märkligt uttalande från Migrationsverkets rättschef har regeringen all anledning att fråga hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet.
I årsredovisningen och svaret på regleringsbrevet hänvisar Migrationsverket till en egen utredning [1] som bygger på en statistisk genomgång av ett mycket stort antal asylärenden där begreppet ”konvertering” förekommer i underlaget. Utredningen bekräftar konvertitutredningens uppgifter om stora regionala variationer i myndighetens bedömning, mellan 18% och 33% bifall. Den visar också att efter överklagan har migrationsdomstolarna ändrat Migrationsverkets beslut i betydligt större omfattning i de regioner där andelen bifall var låg. Detta kan tolkas som att domstolarna i viss mån bidrar till att minska de regionala skillnaderna, vilket i så fall är positivt. Men det bekräftar samtidigt att variationen i myndighetens beslut verkligen beror på systematiska brister i bedömningen.
Det betyder dock inte att migrationsdomstolarna utgör någon garant för en rättssäker bedömning av asylärenden. Tvärtom är det vanligt att domstolarna åsidosätter sin utredningsskyldighet och helt förlitar sig på Migrationsverkets utredning [2]. I många domar hänvisas till migrationsöverdomstolens vägledande dom gällande konvertiter, MIG 2011:29. Men de aktuella domarna följer inte den vägledande domen utan går betydligt längre i att avfärda uppgifter som visar att en persons konvertering är genuin.
Slutsatserna i Migrationsverkets utredning och i årsredovisningen är att det finns brister i myndighetens bedömning av dessa ärenden och att det saknas kunskap om orsaken till bristerna. Samtidigt redovisas inga åtgärder förutom några mindre utbildningsinsatser, som enligt den egna utredningen riskerar att bli missriktade och/eller verkningslösa eftersom orsaken till bristerna inte är tillräckligt utredd.
Än mindre drar myndigheten några slutsatser beträffande de personer som fått felaktiga utvisningsbeslut, som väntar i Migrationsverkets förvar eller som redan har utvisats. Att Migrationsverket till skillnad från UNHCR, Rädda Barnen, Röda Korset, Svenska Afghanistankommittén och ett stort antal andra organisationer betraktar Kabul som ett rimligt internflyktsalternativ är illa nog. Att utvisa personer dit som dessutom riskerar förföljelse för att ha lämnat landets religion, om än inte ”tillräckligt djupt”, är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna. Afghanistan betraktas som ett av världens farligaste länder för vem som helst, barn, kvinnor och män, och i ännu högre grad för den som lämnat Islam, som konvertit till kristendomen och för den som är ateist.
Svaret från Migrationsverket är alltså uppenbart otillfredsställande och åtgärder för att förbättra de påtalade bristerna uteblir. Konsekvensen av uteblivna åtgärder är att allt fler konvertiter kommer att utvisas till Afghanistan i strid med de mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att skydda och som regeringen säger sig vara en stark garant för. Åtgärder för att garantera rättssäkerheten måste därför omedelbart vidtas och planerade utvisningar stoppas!
Jan Stattin Fil Dr, historiker och religionsvetare, engagerad i asylrörelsen
Krister Törneke, ingenjör, volontär i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR
REFERENSER
[1] ”Kartläggning av stöd och behov i ärenden där religion åberopas som skyddsskäl”, Migrationsverket 2019‑12‑05
[2] Livia Johannesson: ”In courts we trust, Administrative justice in Swedish Migration courts”
LÄNKAR
Migrationsverkets årsredovisning 2019:
Konvertitutredningen:
Livia Johannesson: ”In courts we trust, Administrative justice in Swedish Migration courts”:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar