Jag arbetar som volontär med ungdomar som sökt asyl i Sverige och som nu, med eller utan uppehållstillstånd, lever under otrygga förhållanden och ofta utan bostad. De är oroliga för vad som ska hända dem om de blir coronasmittade och jag har därför skrivit till Folkhälsomyndigheten med dessa frågor:
De personer som saknar hem har svårt att hålla på kravet att tvätta händerna och att hålla avstånd till andra. Många har inte ens tillgång till tvål och vatten. Finns några åtgärder för att underlätta denna situation?
Om en person som är hemlös känner symptom som kan vara corona - vad ska hen göra? Hen kan inte stanna hemma, eftersom det inte finns någon hem. Risken är stor att hen för vidare smitta om hen fortsätta att sova på tunnelbanan, på järnvägsstationen eller i bästa fall i härbärgen med många människor. Det är också risk att hen själv blir värre sjuk när det inte finns en säng att sova i. Finns några åtgärder för att förhindra att detta sker?
Om en person som är papperslös blir allvarligt sjuk, vad händer om hen söker läkarvård?
Har hen rätt till vård utan kostnad? Finns risken att gränspolisen blir informerad och personen blir placerad i förvar?
Om en hemlös person blir vårdad på sjukhus och sedan blir frisk nog att skrivas ut för att vila i hemmet - vad händer då om hen inte har någon hem?Finns det någon beredskap för sådana situationer?
Det är många människor som nu lever i situationer liknande dessa och det nätverk jag arbetar inom har kontakt med många av dem via sociala medier och även personligen. Jag kan därmed hjälpa till med att få ut myndighetens svar till många i de grupper det handlar om, vilket skulle öka tryggheten både för dem och för alla andra.
Efter att jag skrev brevet har ytterligare en viktig fråga aktualiserats: Det kommer rapporter om att ungdomar släpps ur förvaren, och även oroande information om att de släpps ut i kläderna de har på kroppen, utan pengar och utan sina saker, och utan information om har de ska skydda sig och andra från coronasmitta. Vad görs för att säkerställa att de får den hjälp som krävs för att skapa trygghet för både dem och andra?
Brevet skickades till Folkhälsomyndigheten den 1 april. Något svar har ännu inte kommit.
Författare: Karin Fridell Anter, ordförande för föreningen Stöttepelaren ordforande@stottepelaren.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar