Detta är en längre version av det tal som Ingrid Eckerman höll vid den digitala demonstrationen 1 maj 2020 - FÖR EN MÄNSKLIG FLYKTINGPOLITIK!
För 4½ år sedan startade jag uppropet och facebookgruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! Nu har vi bytt namn till Stoppa utvisningarna till Afghanistan! för vi vill ta med barnfamiljerna och de som blev uppskrivna i ålder direkt när de kom till Sverige.
Vi är många svenskar som vill ha en annan asylpolitik. Vi är många fler idag än 2015 som förstår vad som händer på Migrationsverket. De ensamkommande hamnade i familjehem, boenden med svensk personal, svenska skolor, svenska idrottsföreningar. Många fick snabbt ett nätverk, de blev som fosterbarn i sina familjer. Svenskarna hörde deras historier, höll om dem på nätterna när mardrömmarna fick dem att skaka, stöttade dem att successivt komma in i det svenska samhället.
Uppskattningsvis 100 000 människor har varit engagerade.
Barnfamiljerna har inte fått samma förutsättningar. De har blivit placerade på större boenden och dessutom fått flytta runt. Barnen har fått byta skola många gånger. De lever under existensminimum. Först i somras, när de sittstrejkade på Norra Bantorget, har de bildat ett nätverk och blivit lite kända.
Vi svenskar har nu sett asylprocessen inifrån. Vi har sett handläggarna som inte vet vad de ska fråga om, tolkarna som knappt kan svenska och inte dari, ointresserade juridiska ombud och domstolar som slentrianmässigt accepterar migrationsverkets dåliga utredningar. Vi har upplevt de upprepade chockerna ungdomarna fått vid varje avslag, hur de varit nära att förlora livslusten. Vi har kramat dem adjö när de rest till Paris eller Kabul – och vinkat genom fönstret till förvaret.
Vi har hört ifrån en del av dem som kommit till Afghanistan. Livet för dem är mycket tufft. De identifieras som ”återvändare”, vilket är ett stigma i sig självt. De kristna och ateisterna måste gömma sin livsåskådning och hbtq-personerna måste dölja sin läggning, vilket strider mot mänskliga rättigheter. Arbete går inte att få tag på, allra minst för dem som saknar varje nätverk i landet. De är hela tiden rädda, inte bara för de oberäkneliga explosionerna, utan också för att de personliga fienderna, t.ex. talibanerna eller släkten, ska hitta dem – det går inte att gömma sig i Afghanistan.
Några har, innan coronan slog till, lyckats ta sig till familjen i Iran. Där är afghanska flyktingar diskriminerade och kan vilken dag som helst skickas till Afghanistan. Allt är dyrare för flyktingarna. Får de jobb innebär det mycket hårt arbete.
För barnfamiljerna är Afghanistan inte ett alternativ. Några familjer har gett upp – de hann ge sig söderut före coronaepidemin. I Afghanistan råder brist på livsmedel, hälsovård, skolor. Barnen hör till dem som drabbas värst av våldet. Pappor dödas ofta, och det är väldigt svårt för en ensam kvinna att försörja sina barn. För en kvinna är det tillräckligt att ha varit i Europa och umgåtts med män för att anses ha begått hedersbrott – och det kan vara livsfarligt.
Sedan 2015 har våldet i Afghanistan ökat. Under första kvartalet i år dödades eller skadades 500 civila. År 2018 dog 25 000 i våldet. Säkerhetsläget har ständigt försämrats sedan 2015, och med tillbakadragandet av USA:s trupper ökar risken för ett storskaligt inbördeskrig, alternativt att talibanerna tar makten. Därtill kommer det privata våldet som hotar även utvisade. Nyligen dödades en familj på sju personer på grund av hämnd.
Flyktingar med afghanskt medborgarskap bör få uppehållstillstånd på grund av säkerhetsläget i Afghanistan.
Idag talar man om svenskarnas förtroende för sina myndigheter. Men vi är många som förlorat vår tillit. De flesta av oss kunde inte tro att politiker och myndigheter skulle acceptera den rättsosäkerhet som råder, och som de naturligtvis inte är okunniga om. Vi ser idag hur det tog några månader att tillsätta en utredare om fallet Lilla hjärtat – samtidigt som det är mer än ett år sedan som det beslutades att de medicinska åldersutredningarna skulle utredas, utan att någonting har hänt.
Jag är också djupt besviken på våra riksdagspolitiker. När man träffar socialdemokrater kan de säga ”det är många i partiet som är emot den här politiken”. Men när det kom till omröstning om förlängning av den tillfälliga lagen var det inte en enda riksdagsman, ur något parti, som gick emot sitt eget parti och röstade nej. Häromdagen röstade Miljöpartiet emot sin egen motion.
Idag, i 1 maj-tåget FÖR EN MÄNSKLIG FLYKTINGPOLITIK!, förs det fram många olika krav. Migrationskommittén jobbar nu med förslag till justeringar av utlänningslagen med inspiration från den tillfälliga begränsningslagen.
Ska Sverige återupprätta sitt rykte som en humanitär stormakt måste följande krav uppfyllas:
- Återinförande av humanitära skäl för uppehållstillstånd
- Möjlighet till familjeåterförening
- Större hänsyn till barnkonventionen
- Återinförande av permanenta uppehållstillstånd
- En rättssäker asylprocess
Vi vill ha en human flyktingpolitik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar