Mujtaba som betalat skatt i tre år: Varför vill ni utvisa mig?

Mujtaba Faizi

Varför vill ni utvisa mig!? Snälla, läs min berättelse och hjälpa mig!

Jag vänder mig till er med hopplöshet och förtvivlad men hoppas att det händer någonting gott i mitt liv!

Jag heter Mujtaba Faizi, är 27 år gammal och kommer från Afghanistan. Jag har bott i Sverige sedan 30:e december 2015.

Jag har lärarutbildning med mig och jobbade i samma område i några år i hemlandet.

När jag kom till Sverige var jag skyddsbehövande och sökte asyl. Jag flydde från mitt hemland dels på grund av krig och konflikt, men också på grund av diskriminering, förföljelse och hot mot mitt liv. Jag var politiskt aktiv i ett parti som jobbade för mänskliga rättigheter och hade starka åsikter som var emot taliban terroristerna och emot en konservativ folk grupp!

Blev hotad och utsatt för misshandel två gånger. Jag tog mig med fara för livet över berg, genom skogar, öken och över havet under svåra strapatser. Så äntligen kom jag till Sverige!

Jag kom inte hit på grund av ekonomiska problem eller i jakt på ett liv i lyx och överflöd; jag kom hit för att rädda mitt liv. Tro mig, ingen älskar att lämna sitt hem fullt av kärlek, sina nära och kära, sina släktingar och vänner. Och det är inte lätt att plötsligt lämna allt i sitt liv bakom sig och starta den svåraste och mest riskfyllda resan, utan att veta säkert om man ska komma fram till destinationen eller dö på vägen.

Jag vill dela med er alla vad som har hänt med mig under tiden som jag bott i Sverige.

Jag fick tre avslag på min asylansökan, först från Migrationsverket, sedan Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Jag förklarade att det föreligger hot mot mitt liv, men Migrationsverket valde att inte tro på mig. Detta trots att jag konverterade till kristendomen den 19:e september 2018 och har döpt mig, vilket gör att mitt liv är ännu mer i fara, men min tro prövades inte tillräckligt hos Migrationsverket.

När jag fått avslag på asylansökan sökte jag uppehållstillstånd på grund av arbete, eftersom jag hade en tillsvidareanställning som personlig assistent. Jag fick avslag på min ansökan, och har fått avslag även på mitt överklagande. Anledningen? Att det vid första ansökningstillfället saknades 14 dagar av de 4 månader som man ska ha arbetat då man söker uppehållstillstånd på grund av arbete. Jag och min arbetsgivare har förklarat att under de två veckorna flyttade jag från en svensk stad till en annan för att påbörja min tillsvidareanställning. Min arbetsgivare har förklarat hur viktig jag är för arbetsplatsen och de brukare jag jobbar med. Men ingenting hjälper. De 14 dagarna har alltså avgjort mitt öde, trots att jag efter ansökningstillfället och fram till att beslutet kom har jobbat i ett helt år i samma anställning som jag sökte tillstånd för.

Mina vänner som känner mig väl vet att jag ända sedan första tiden i Sverige har arbetat så hårt och betjänat människor runtomkring mig. Jag har varit volontär i Folkets Hus där jag hade många olika uppgifter och senare fick möjlighet att göra praktik, samtidigt som jag hjälpte personalen i asylboendet i köket med städning, diskning och matlagning. Jag har jobbat och betalat skatt i 3 år. Jag har klarat mig själv och skött mig på alla sätt och hela tiden varit en uppskattad personlig assistent åt många brukare och en uppskattad anställd av min arbetsgivare. Jag har lärt mig språket, tagit mig in i samhället och kulturen och försökt mitt bästa på alla sätt.

Men nu ska Migrationsverket utvisa mig till Afghanistan – ett av de farligaste och dödligast länderna i hela världen!

Är det rättvist? Är det medmänskligt? Är det ens rationellt, när det i Sverige råder sådan brist på människor som kan arbeta i precis mitt yrke?

Jag vill inte att Sverige ger mig pengar och gratis bostad och jag har inte några andra förväntningar på regeringen än att låta mig fortsätta jobba. Jag vill aldrig bli en betungande eller besvärlig person för samhället, jag vill bara stanna kvar här, jobba och betala skatt, och bidra till att sjuka eller funktionshindrade personer kan leva ett gott liv!

Istället har jag tvingats sluta jobba och riskerar att antingen behöva gå under jorden och leva som en skugga i det samhälle jag vill vara med att bygga, eller åka tillbaka till vad som för mig är en livshotande situation. Utvisningsbeslutet och hur den här processen har gått till har inverkat väldigt negativt på min själ och mitt mående.

Nu ber jag om hjälp från er, alla fantastiska och goda människor i det här landet. Ni som alltid har stöttat oss nya svenskar och försvarat våra rättigheter. Ni som står för rättvisa och jämlikhet, hjälp mig att få stanna I Sverige.

Med vänliga hälsningar

Mujtaba Faizi