På Instagram skrollar jag ner och plötsligt ser jag en sponsrad video dyka upp. Jag ser Annie tala om jämställdhet och för kvinnors rätt. "Jag blir så förbannad över att kvinnor behandlas annorlunda än män...."
Nu vill jag skriva lite till Annie och hoppas att denna text når till henne och hon läser den här.
Under sommaren år 2019 när de flesta var på semester i Sverige och du Annie Lööf hade dina sista veckor av det fina barnet du hade burit i magen i nästan 9 månader, exakt då så satte sig hundratals barnfamiljer i centrala Stockholm i en sittstrejk över två månader för deras rätt att få stanna kvar i Sverige.
De barnfamiljer som har flytt från krig, förföljelse, förtryck, döden, kvinnohatet, och från det minst fredliga landet till Sverige. De hamnar i limbo sedan år 2015 och de har inte någon möjlighet att kunna ens se en framtid för sig själva.
De kvinnor som har flytt från Afghanistan är de kvinnor du talar för deras rättigheter (hoppas jag), det finns kvinnor som har burit sina barn i magen precis som du, fast de har gjort det i obeskrivligt svåra omständigheter, på flykt i flyktingläger på grekiska ön, på de stora bergen i gränsen mellan Iran och Turkiet, under skottlossningen av iransk polis i gränsen, på det svallande vattnet i medelhavet i gummibåtar, ibland har de sprungit hem från centrala Kabul till hemmet när en bomb har exploderat, många har blivit dödade när de var gravida. Du vet säkert om det också att för några månader sedan skedde ett terrorattentat i Kabul på BB-avdelningen på ett sjukhus, att nyfödda barn, nyopererade mammor miste sina liv. Jag berättar om helvetet som kallas för Afghanistan och de här barnfamiljerna har flytt från en sån plats, en plats som enligt de makthavare du delar bord med i den svenska regeringen tycks vara tillräckligt bra för att leva i, och den svenska migrationspolitiken har gjort att de nu i 5-6 år varit i ovisshet.
De har fött barn i Sverige, barnen har rotat sig i samhället, pratar flytande svenska, går på dagis, skrattar och ler åt de små roliga saker som kanske din barn också gör. Du vet vilken glädje det innebär och hur varm en mamma kan bli i hjärtat när de ser sina barn glada, när de ser sina barn finklädda, när de ser en säkert framtid för sina barn, hur tacksam en mamma kan bli när de vet att deras barn kommer att växa upp i fred, demokrati och ett i land långt bort från krig. Men de mammorna har inte den möjligheten att kunna vara säkra på deras och deras barns framtid, de är oroliga, de har svårt att sova på nätterna.
Jag träffade en mamma när hon var på sittstrejken, så började hon berätta för mig om dig, hon började så "Reza du som vet lite om svenska politiken, du vet att en politiker som är kvinna och är gravid och ligger på sjukhus, hon heter Annie Lööf och kommer att föda barn?! Jag vet vilken glädje det innebär för henne och hennes familj, vilken fin stund och hur kärleksfull denna stund kan vara, Må gud hjälpa henne på sjukhuset, hon kanske kommer att se oss eller ringa till oss mammor som sitter här, vi är också mammor och vet hur det är, hon också är en mamma så hon kommer säkert förstå oss och kämpa för vår rätt i riksdagen."
Mammorna gjorde en video på facebook där de skickade sina hälsningar och gratulerade dig över din nyfödda barn, man kan se i mammornas ögon att de är glada över din glädje, och berättade om den ovisshet de hamnar i och den rättsosäkra migrationspolitiken som har gjort att de och deras barns framtid hänger i luften.
Det finns hundratals barnfamiljer som befinner i samma limbo fortfarande. De vet ingenting om vad som kommer hända med dem. Hundratals lämnade Sverige och flydde till ett annat europeiskt land, några med sina barn som var födda i Sverige.
Fina Annie Lööf, det finns kvinnor i denna situation fortfarande kvar i Sverige, Jag vill att du som en mamma, som en kvinnlig politiker ska möta de kvinnor och mammor i ögonen och lyssna på vad de har att berätta till dig.
Författare: Reza Rahimi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar