 |
| Ill. Mattias Elftorp |
Är det hösten 2021 som migrationspolitiken får sin genomlysning?
Redaktionens uppfattning är att den riktiga flyktingkrisen inleddes den 24 november 2015 när regeringen aviserade att Sveriges asylpolitik skulle ligga på EU:s miniminivå och strax därefter deklarerade att 60 000 – 80 000 av de asylsökande skulle få avslag. Den bekräftades sommaren 2016 när den tillfälliga lagen röstades igenom och flyktingar degraderades från medmänniskor till ovälkomna bördor.
Slutsatserna som dras ur bokens omfångsrika material är att det sedan 2015 rått en förskräckande rättsosäkerhet i själva asylprocessen i alla instanser, dvs. Migrationsverket, migrationsdomstolarna och migrationsöverdomstolen. Ensamkommande barn och ungdomar har återtraumatiserats genom flyttningar, förlängd asylprocess och avslag. Sverige har begått systematiska brott mot konventionen om mänskliga rättigheter liksom mot barnkonventionen. Sekundär traumatisering har drabbat hjälparna som maktlösa åsett hur deras bonusbarn och vänner hanterats. Slutligen har den förda politiken lett till minskad tillit till politiken och rättssystemet från alla berörda.
Flyktingkrisen var onödig. Enligt redaktionen hade krisen kunnat undvikas om den tillfälliga lagen inte gällt retroaktivt; om Sverige på ett humant sätt tagit hand om dem som redan kommit innanför våra gränser; om de många ensamkommande barnen fått sina uppehållstillstånd tidigt och om civilsamhället hade getts en chans att jobba med integration i stället för med livräddande insatser.
Advokater, gode män och volontärer har tidigare beskrivit situationen på Migrationsverket och vad det ledde till med långa väntetider, oerfarna och okunniga handläggare som fattade livsavgörande beslut, räknande av pinnar i stället för kvalitet. Detta resulterade i den omfattande rättsosäkerheten.
Riksrevisionen har nu i en rapport bekräftat den svåra situationen på Migrationsverket under omställningen 2017-2020, då verksamheten skulle anpassas till färre asylsökande. Kritiken mot hur omställningen genomfördes är bitande. Regeringens snabba åtstramningar av budgeten samtidigt som en stor omställning skulle genomföras ledde till ökade kostnader och minskad "produktivitet".
Lagen om tillfälliga begränsningar för uppehållstillstånd ledde till att antalet ärenden om förlängningar av tillstånden ökade kraftigt. Försörjningskrav vid anhöriginvandring gjorde handläggningen av anknytningsärenden väsentligt mer komplicerad. Nya uppgifter är bland annat bosättning av nyanlända invandrare och migrationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna. Arbetsbördan minskade därför inte trots att antalet asylsökande minskat kraftigt.
På fyra år minskades personalen med en tredjedel. Relationen med de fackliga organisationerna var ansträngd sedan tidigare, och den blev inte bättre under omställningsperioden. Oro i samband med personalneddragningar bidrog till att fler anställda än de som varslades sade upp sig vilket i sig innebar förlust av kompetens.
Riksrevisionen bedömer att de besparingar som Migrationsverket ålades var kontraproduktiva. Det gick inte att effektivisera verksamheten på det sätt man tänkt sig. Eftersläpningar ökade belastningen under flera år. Antalet tillståndsärenden och medborgarskapsärenden ökade.
Läs mer
Den onödiga flyktingkrisen - rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 - 2021 Migra förlag 2021
Migrationsverkets personal larmar: Allvarliga brister på myndigheten DN 19.1.2018
Underbemanning på Migrationsverket saboterar etableringen för ensamkommande Stoppa utvisningarna till Afghanistan! 23.10.2018
#Rättssäkert Migrationsverket och domstolarna Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Avsnitt 4. Den ihåliga rättssäkerheten - innehåll Den onödiga flyktingkrisen 2021
Kapitel 1.2. Mötet med en rättsstat på glid: den onödiga flyktingkrisen Den onödiga flyktingkrisen 2021
Att ställa om i en föränderlig värld - neddragningarna hos Migrationsverket 2017 - 2020 RiV 2021:24
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar