Jan Eliasson invigningstalade vid Den stora saknaden, Mynttorget 20 juni 2022. Foto Melker Dahlstrand. |
På Internationella flyktingdagen 20 juni 2022 invigdes Marit Törnqvists installation ”Den stora saknaden”. Den bestod av 502 träplattor riktade till 502 specifika flyktingar som inte längre finns i Sverige. Det är deras svenska föräldrar, gode män, lärare, kontaktpersoner och andra som i texterna uttrycker sin saknad. Mest handlar det om de många tusen afghanska ensamkommande ungdomarna som flytt vidare till andra länder i Europa, framför allt Frankrike, där de flesta fått skydd. Men på brädplattorna nämns också barnfamiljer och ensamkommande från andra länder.
Marit Törnqvist, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman. |
Marit Törnqvist är konstnär och har bland annat illustrerat Astrid Lindgrens böcker och utformat delar av Junibacken. Det var när den sjätte ensamkommande ungdomen hon engagerat sig i flydde till Frankrike som hon kände att hon måste manifestera sin och andras sorg på något sätt. Via de sociala media som flyktinghjälparna använder fick hon in 500 texter, mycket fler än hon hade planerat. Sedan tillkom två texter – för de två som under våren tagit sina liv.
- Varje bräda handlar om ett människoliv som krossades i Sverige. Varje bräda representerar tiotals andra, för det handlar inte om 502 människor vi saknar, utan om tusentals.
Ett tjugotal riksdagsledamöter besökte installationen under de tre dagar den pågick. Statsminister Magdalena Andersson hade ett långt samtal med Marit. Andra (S) var Rikard Larsson, Elin Lundgren, Matthias Tegnér, Magnus Manhammar, Monica Haider och Robert Rydberg. Från (C) Lars Thomsson och Nils Paarup Pedersen. Från (M) Maria Stockhaus och Lars Hjälmerud.
Nu, efter installationen, lägger Marit ut ”en bräda om dagen” i
sociala media. Genom att många följare delar hennes inlägg hoppas hon att nå
fram till migrationsminister Anders Ygeman.
Tove Olsson, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman. |
Tove Olsson, skådespelare, läste vid fyra tillfällen upp ett urval av texterna på träplattorna. Det var mycket berörande. Inte bara Tove, utan många av oss i publiken, föll i gråt.
Jan Eliasson ”klippte bandet” för installationen. Han är före detta diplomat och politiker. Bland annat har han varit utrikesminister i Sverige och haft höga positioner i FN.
Han talade om att idag har vi 90 miljoner människor på flykt
i världen. 300 miljoner är migranter, dvs. de lever och arbetar i länder där de
ej är födda. Så tackade han alla de som ställde upp 2015, som tog hand om de 35 500
ensamkommande barnen: lärare, socialarbetare, skolkamrater, lagkamrater i
fotboll, lokala politiker. Jan arbetade då i FN och upplevde hur Alan Kurdis
död påverkade världen. På en konferens 2016 fick man igenom ett dokument som
beskrev nyttan av flyktinginvandring: befolkningstillväxt i stagnerande länder,
arbetskraft, de ekonomiska bidragen till familjerna i hemlandet, kraften i
mångfald. Sedan hände något, flyktingar och migranter gjordes till syndabockar.
Idag skulle det inte gå att få till ett sådant dokument.
Jan betonade vikten av vi som hjälpare för fram effekterna
av den flyktingpolitik som råder. Vi måste komma tillbaka till rättssäkerhet,
humanitet, sunt förnuft och medkänsla.
Sara Kukka-Salam är ordförande i det socialdemokratiska förbundet Tro och solidaritet samt ledare för Socialdemokraterna i Solna.
Sara betonade att rätten att få skydd måste gälla alla,
oavsett var man flyr ifrån. Världen har slagit rekord i antalet människor på
flykt. Samtidigt har Sverige sin striktaste migrationslagstiftning på
decennier. Sedan 2015 har flyktingars rättigheter och möjligheter försämrats
radikalt. Vi behöver ha lagliga vägar till Europa, och ta emot ett ökat antal
kvotflyktingar. Permanenta uppehållstillstånd ska vara regeln, och
familjeåterförening ska värnas. Människor som inte kan utvisas ska få permanenta
uppehållstillstånd. Medmänsklighet och solidaritet måste öka.
Anders Wijkman är författare, debattör och före detta politiker. Han talade om hur man talar om flyktingarna som ett kollektiv, vilket ger anonymiseringen och avhumanisering av individerna. Han berörde civilsamhällets livsvikta insatser och den utsatthet som bland annat de ensamkommande ungdomarna fortfarande lever i. Att Migrationsverket skulle öka avslagen när det gäller asylsökande från Afghanistan var något helt oväntat.
Robert Nyström är advokat som arbetat i tjugo år med migrationsmål. Han anser att presskonferensen den 24 november 2015 blev den stora vändpunkten. De afghanska ensamkommande ungdomarna sattes i fokus. Roberts erfarenhet är att avslagen för afghanska ungdomar sedan dess ökat något enormt. De medicinska åldersbedömningarna utgör grunden för rättsosäkerheten. Myndigheterna tror att enda vägen framåt är att ge avslag. Handläggarna lyssnar inte på de asylsökande. Man tar inte hänsyn till hur situationen i Afghanistan faktisk är. Rättssäkerhet saknas på Migrationsverket och i domstolarna.
Thomas Avén är volontärläkare och sedan tre år ordförande för Läkare i Världen, en frivilligorganisation som ger gratis sjukvård och juridisk rådgivning till personer som saknar uppehållstillstånd i Sverige. Sedan 2015 har flera nya mottagningar öppnat på olika ställen i Sverige. Många av de tillståndslösa ungdomarna besöker Läkare i Världen. De har posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), sömnproblem, koncentrationssvårigheter, oro, depression, självmordstankar – och begår ibland självmord. De arbetar svart och utnyttjas av sina arbetsgivare. För att få mat och husrum säljer en del knark, prostituerar sig, kanske begår rån. Även om de får tillfälliga uppehållstillstånd kvarstår mycket oro.
Thomas anser att vi har utrymme och resurser för att ta hand
om dessa människor. De ska snabbt få arbetstillstånd och permanenta
uppehållstillstånd.
Rasmus Ling är riksdagsledamot för Miljöpartiet och
dess migrationspolitiska talesman. Alan Kurdis död ledde inte till något
bestående. Döden på Medelhavet har fortsatt hela tiden. Sverige sticker ut i
Europa som ett av de länder som i lägst utsträckning beviljar uppehållstillstånd
till asylsökande från talibanernas Afghanistan. Att tvångsdeportera skulle
bryta mot internationella konventioner. Men varför utfärdas utvisningsbeslut
som inte går att verkställa? I stället borde de få permanent
uppehållstillstånd. Vårt Europa har byggt murar som borde rivas. Vi borde öppna
våra hjärtan igen!
Elisabet Rundqvist arbetar som bibliotekarie. Hon har
sedan 2015 kartlagt självmord och självmordsförsök bland de ensamkommande barn
och ungdomar som kom det året. Till detta möte kom hon svartklädd – hon hade
sorg. Hon påminde oss om den video som Stefan Löfven lade ut som ett svar på
ett brev från flickan Agnes, som undrade hur hon kunde hjälpa till. Några
veckor senare lade han om politiken radikalt, med syfte att utvisa merparten av
de ensamkommande ungdomarna. Elisabet menar att regeringen och myndigheterna, liksom
vården och socialtjänsten, har brustit när det gäller att förebygga
självmorden.
Tony Haddou är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och
dess migrationspolitiska talesman. Han vill ha en annan asylpolitik där Sverige
lever upp till barnkonventionen, asylrätten och solidariteten människor
emellan. Permanenta uppehållstillstånd ger trygghet så människor kan planera
sin framtid. Familjer måste få återförenas. Lagliga vägar måste ersätta de
livsfarliga över Medelhavet.
Den offentliga debatten är obehagligt rasistisk. Det är
politiska beslut som ligger bakom de livsöden som belyses på denna
installation.
Linda Thalén, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman. |
Linda Thilén är bosatt i Paris. Där är hon volontär i
LAMSF, ”De svensktalande afghanernas vänner i Frankrike”. Hon har också,
tillsammans med en svensk-afghansk för detta ensamkommande, startat
löparklubben Swedish French Afghan Running Club. Hon bär ständigt på två
frågor: Varför gör Migrationsverket i Sverige en så annorlunda bedömning av
läget i Afghanistan än franska migrationsverket? Hur kan Sverige ur ett medmänskligt
perspektiv utvisa unga människor efter fem år i vårt land?
Reza Rahimi flydde 2015 från Afghanistan. Med sitt
skrivande har han gett många utsatta en röst. En av hans berörande texter
lästes upp av Marit.
Andreas Holmberg är biskop i Stockholms stift. Han
deltog på distans genom att Marit läste upp hans text. Han ansåg att svenska
myndigheters sätt att behandla de ensamkommande ungdomarna är inhumant och
ovärdigt. Det har satt djupa spår i ungdomarnas själar, och även hos dem som
mött och tagit hand om ungdomarna. Han var själv god man åt fem ungdomar som han
inte vet hur det har gått för. Många känner sig svikna av de folkvalda. Ungdomarna
är idag en del av ”vi”, inte ”dom”, och de bör få amnesti, en form av nåd som
ligger i de folkvaldas hand.
Zahra Husseini kom till Sverige 2015 tillsammans med
sin man och ett litet barn. I Sverige fick makarna ytterligare ett barn. Zahra
är talesman för nätverket Liv utan gränser, och är styrelseledamot i FARR,
flyktingarnas riksråd.
Zahra berättar om sin kamp för att barnen inte skulle bli
inte den fjärde generationen som växer upp i flykt. Hon menar att ”asylrätt” är
ett ord utan innehåll i Sverige.
Marit Törnqvist tackade alla närvarande och alla som
bidragit med texter och hjälp. Gråtande äskade hon en minuts tystnad till minne
av dem som inte längre finns i livet.
Ingrid Eckerman, grundare av nätverket Stoppa
utvisningarna till Afghanistan! och redaktör för boken Den onödiga
flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021, tog
mikrofonen och tackade Marit för att hon gett möjlighet att tillsammans sörja
dem som lämnat oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar