”Den stora saknaden” på Mynttorget invigdes med tal av Jan Eliasson

 

Jan Eliasson invigningstalade vid Den stora saknaden, Mynttorget 20 juni 2022. Foto Melker Dahlstrand.

På Internationella flyktingdagen 20 juni 2022 invigdes Marit Törnqvists installation ”Den stora saknaden”. Den bestod av 502 träplattor riktade till 502 specifika flyktingar som inte längre finns i Sverige. Det är deras svenska föräldrar, gode män, lärare, kontaktpersoner och andra som i texterna uttrycker sin saknad. Mest handlar det om de många tusen afghanska ensamkommande ungdomarna som flytt vidare till andra länder i Europa, framför allt Frankrike, där de flesta fått skydd. Men på brädplattorna nämns också barnfamiljer och ensamkommande från andra länder. 

Se hela invigningsprogrammet!

Marit Törnqvist, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman.

Marit Törnqvist är konstnär och har bland annat illustrerat Astrid Lindgrens böcker och utformat delar av Junibacken. Det var när den sjätte ensamkommande ungdomen hon engagerat sig i flydde till Frankrike som hon kände att hon måste manifestera sin och andras sorg på något sätt. Via de sociala media som flyktinghjälparna använder fick hon in 500 texter, mycket fler än hon hade planerat. Sedan tillkom två texter – för de två som under våren tagit sina liv. 

- Varje bräda handlar om ett människoliv som krossades i Sverige. Varje bräda representerar tiotals andra, för det handlar inte om 502 människor vi saknar, utan om tusentals.

Ett tjugotal riksdagsledamöter besökte installationen under de tre dagar den pågick. Statsminister Magdalena Andersson hade ett långt samtal med Marit. Andra (S) var Rikard Larsson, Elin Lundgren, Matthias Tegnér, Magnus Manhammar, Monica Haider och Robert Rydberg. Från (C) Lars Thomsson och Nils Paarup Pedersen. Från (M) Maria Stockhaus och Lars Hjälmerud.

Nu, efter installationen, lägger Marit ut ”en bräda om dagen” i sociala media. Genom att många följare delar hennes inlägg hoppas hon att nå fram till migrationsminister Anders Ygeman. 

Läs intervjun med Marit!

Tove Olsson, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman.

Tove Olsson, skådespelare, läste vid fyra tillfällen upp ett urval av texterna på träplattorna. Det var mycket berörande. Inte bara Tove, utan många av oss i publiken, föll i gråt.

Jan Eliasson ”klippte bandet” för installationen. Han är före detta diplomat och politiker. Bland annat har han varit utrikesminister i Sverige och haft höga positioner i FN.

Han talade om att idag har vi 90 miljoner människor på flykt i världen. 300 miljoner är migranter, dvs. de lever och arbetar i länder där de ej är födda. Så tackade han alla de som ställde upp 2015, som tog hand om de 35 500 ensamkommande barnen: lärare, socialarbetare, skolkamrater, lagkamrater i fotboll, lokala politiker. Jan arbetade då i FN och upplevde hur Alan Kurdis död påverkade världen. På en konferens 2016 fick man igenom ett dokument som beskrev nyttan av flyktinginvandring: befolkningstillväxt i stagnerande länder, arbetskraft, de ekonomiska bidragen till familjerna i hemlandet, kraften i mångfald. Sedan hände något, flyktingar och migranter gjordes till syndabockar. Idag skulle det inte gå att få till ett sådant dokument.

Jan betonade vikten av vi som hjälpare för fram effekterna av den flyktingpolitik som råder. Vi måste komma tillbaka till rättssäkerhet, humanitet, sunt förnuft och medkänsla.

Sara Kukka-Salam är ordförande i det socialdemokratiska förbundet Tro och solidaritet samt ledare för Socialdemokraterna i Solna.

Sara betonade att rätten att få skydd måste gälla alla, oavsett var man flyr ifrån. Världen har slagit rekord i antalet människor på flykt. Samtidigt har Sverige sin striktaste migrationslagstiftning på decennier. Sedan 2015 har flyktingars rättigheter och möjligheter försämrats radikalt. Vi behöver ha lagliga vägar till Europa, och ta emot ett ökat antal kvotflyktingar. Permanenta uppehållstillstånd ska vara regeln, och familjeåterförening ska värnas. Människor som inte kan utvisas ska få permanenta uppehållstillstånd. Medmänsklighet och solidaritet måste öka.

Anders Wijkman är författare, debattör och före detta politiker. Han talade om hur man talar om flyktingarna som ett kollektiv, vilket ger anonymiseringen och avhumanisering av individerna. Han berörde civilsamhällets livsvikta insatser och den utsatthet som bland annat de ensamkommande ungdomarna fortfarande lever i. Att Migrationsverket skulle öka avslagen när det gäller asylsökande från Afghanistan var något helt oväntat.

Läs hela Anders tal!

Robert Nyström är advokat som arbetat i tjugo år med migrationsmål. Han anser att presskonferensen den 24 november 2015 blev den stora vändpunkten. De afghanska ensamkommande ungdomarna sattes i fokus. Roberts erfarenhet är att avslagen för afghanska ungdomar sedan dess ökat något enormt. De medicinska åldersbedömningarna utgör grunden för rättsosäkerheten. Myndigheterna tror att enda vägen framåt är att ge avslag. Handläggarna lyssnar inte på de asylsökande. Man tar inte hänsyn till hur situationen i Afghanistan faktisk är. Rättssäkerhet saknas på Migrationsverket och i domstolarna.  

 

Thomas Avén är volontärläkare och sedan tre år ordförande för Läkare i Världen, en frivilligorganisation som ger gratis sjukvård och juridisk rådgivning till personer som saknar uppehållstillstånd i Sverige. Sedan 2015 har flera nya mottagningar öppnat på olika ställen i Sverige. Många av de tillståndslösa ungdomarna besöker Läkare i Världen. De har posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), sömnproblem, koncentrationssvårigheter, oro, depression, självmordstankar – och begår ibland självmord. De arbetar svart och utnyttjas av sina arbetsgivare. För att få mat och husrum säljer en del knark, prostituerar sig, kanske begår rån. Även om de får tillfälliga uppehållstillstånd kvarstår mycket oro.

Thomas anser att vi har utrymme och resurser för att ta hand om dessa människor. De ska snabbt få arbetstillstånd och permanenta uppehållstillstånd.

 

Rasmus Ling är riksdagsledamot för Miljöpartiet och dess migrationspolitiska talesman. Alan Kurdis död ledde inte till något bestående. Döden på Medelhavet har fortsatt hela tiden. Sverige sticker ut i Europa som ett av de länder som i lägst utsträckning beviljar uppehållstillstånd till asylsökande från talibanernas Afghanistan. Att tvångsdeportera skulle bryta mot internationella konventioner. Men varför utfärdas utvisningsbeslut som inte går att verkställa? I stället borde de få permanent uppehållstillstånd. Vårt Europa har byggt murar som borde rivas. Vi borde öppna våra hjärtan igen!

 

Elisabet Rundqvist arbetar som bibliotekarie. Hon har sedan 2015 kartlagt självmord och självmordsförsök bland de ensamkommande barn och ungdomar som kom det året. Till detta möte kom hon svartklädd – hon hade sorg. Hon påminde oss om den video som Stefan Löfven lade ut som ett svar på ett brev från flickan Agnes, som undrade hur hon kunde hjälpa till. Några veckor senare lade han om politiken radikalt, med syfte att utvisa merparten av de ensamkommande ungdomarna. Elisabet menar att regeringen och myndigheterna, liksom vården och socialtjänsten, har brustit när det gäller att förebygga självmorden.

Läs hela Elisabets tal!

 

Tony Haddou är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och dess migrationspolitiska talesman. Han vill ha en annan asylpolitik där Sverige lever upp till barnkonventionen, asylrätten och solidariteten människor emellan. Permanenta uppehållstillstånd ger trygghet så människor kan planera sin framtid. Familjer måste få återförenas. Lagliga vägar måste ersätta de livsfarliga över Medelhavet.  

Den offentliga debatten är obehagligt rasistisk. Det är politiska beslut som ligger bakom de livsöden som belyses på denna installation.

Linda Thalén, Mynttorget 20.6.2022. Foto Ingrid Eckerman.

Linda Thilén är bosatt i Paris. Där är hon volontär i LAMSF, ”De svensktalande afghanernas vänner i Frankrike”. Hon har också, tillsammans med en svensk-afghansk för detta ensamkommande, startat löparklubben Swedish French Afghan Running Club. Hon bär ständigt på två frågor: Varför gör Migrationsverket i Sverige en så annorlunda bedömning av läget i Afghanistan än franska migrationsverket? Hur kan Sverige ur ett medmänskligt perspektiv utvisa unga människor efter fem år i vårt land?

Läs intervjun med Linda!

Läs hela Lindas tal!

Reza Rahimi flydde 2015 från Afghanistan. Med sitt skrivande har han gett många utsatta en röst. En av hans berörande texter lästes upp av Marit.

 

Andreas Holmberg är biskop i Stockholms stift. Han deltog på distans genom att Marit läste upp hans text. Han ansåg att svenska myndigheters sätt att behandla de ensamkommande ungdomarna är inhumant och ovärdigt. Det har satt djupa spår i ungdomarnas själar, och även hos dem som mött och tagit hand om ungdomarna. Han var själv god man åt fem ungdomar som han inte vet hur det har gått för. Många känner sig svikna av de folkvalda. Ungdomarna är idag en del av ”vi”, inte ”dom”, och de bör få amnesti, en form av nåd som ligger i de folkvaldas hand.

 

Zahra Husseini kom till Sverige 2015 tillsammans med sin man och ett litet barn. I Sverige fick makarna ytterligare ett barn. Zahra är talesman för nätverket Liv utan gränser, och är styrelseledamot i FARR, flyktingarnas riksråd.

Zahra berättar om sin kamp för att barnen inte skulle bli inte den fjärde generationen som växer upp i flykt. Hon menar att ”asylrätt” är ett ord utan innehåll i Sverige.

Läs hela Zahras tal! 

 

Marit Törnqvist tackade alla närvarande och alla som bidragit med texter och hjälp. Gråtande äskade hon en minuts tystnad till minne av dem som inte längre finns i livet.

 

Ingrid Eckerman, grundare av nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan! och redaktör för boken Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021, tog mikrofonen och tackade Marit för att hon gett möjlighet att tillsammans sörja dem som lämnat oss.

Författare: Ingrid Eckerman