En grupp från kampanjen Håll ihop Sverige! träffade den 1 juli 2022 Carl Bexelius, rättschef på Migrationsverket. Man fick möjlighet att framföra sin oro för de avslagsbeslut som Migrationsverket fattar för afghanska flyktingar. I följande brev till Carl Bexelius sammanfattades samtalet.
Tack, Carl Bexelius, för att du tog dig tid att tala med oss precis innan din semester. Vi hoppas att vårt budskap kom fram, för som vi upprepade flera gånger – det handlar om strukturell rättsosäkerhet inom Migrationsverket och migrationsdomstolar som förekommer i olika former och som nu hundratals människor börjar vittna om.
Vi märkte att du reagerade starkt på Jan Stattins berättelse med alla skräckexempel på felaktiga beslut. Vi tänker därför att det kan vara viktigt att du tar del av ett antal ärenden – vi ser detta som ditt yttersta ansvar som rättschef, och Jan Stattin kommer att skicka dessa till dig med wetransfer inom kort.
Vi kritiserade Migrationsverket och även Migrationsdomstolar som mestadels slaviskt följer Migrationsverkets beslut trots att de har utredningsplikt. Du fokuserade på ett antal punkter:
Du sa att migrationslagstiftning är komplicerad, det finns en stor internationell påverkan och det är betydligt mer politiserat än det var när du började jobba hos Migrationsverket. Vissa bestämmelser och lagar har förändrats, och vi fick intrycket från dig att detta har till följd för Migrationsverket att de inte kan ge lika många uppehållstillstånd som tidigare.
Samtidigt undrade Ulf Bjereld i slutet av samtalet varför ni inte kan tillämpa särskild ömmande omständigheter just när det gäller alla dessa unga flyktingar som har bott sju år i Sverige, ibland till och med kvinnor. Han undrade också hur det kan vara så att Sverige ligger i botten gällande positiva beslut, trots att de har alla möjligheter inom ramen för den individuella prövningen att bevilja uppehållstillstånd idag. Som vi ser det handlar det inte bara om förändrade lagar utan lika mycket om en glidning i tolkningen av olika lagar och en förändring i praxis.
Thomas Avén nämnde kort de helt förfärliga följderna av de rättsosäkra besluten. Unga människor som inte vet vart de ska ta vägen, idag får avslag och förlorar sitt boende, hamnar i ett skuggsamhälle och försörjer sig genom att arbeta svart under miserabla förhållanden, sälja droger, prostituera sig eller stjäla. Du angav att du hade kontakt med olika frivilligorganisationer om detta – Röda Korset, FARR mm. Vi anser att alla som har ansvar i detta ska se till att ingen idag kan hamna i en ’limbo’situation. Vi påpekade även att två nya självmord av unga asylsökanden från Afghanistan har rapporterats nyligen. Vi understryker att det handlar om att det för dessa ungdomar är en omöjlighet att återvända till Afghanistan där de kommer att gå under.
Vi talade utförligt om skillnaden i beviljandegrad idag i Sverige (ca 60 %) och andra europeiska länder – de flesta mellan 90-100 %. Din medarbetare Per Adolfsson sa den 5 juni till Aftonbladet att det var något ni skulle titta på. Du sa under detta samtal samma sak.
Vi talade även om de tusentals afghaner som flytt Sverige och fått permanenta uppehållstillstånd på flyktingstatus i bl.a. Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Italien.
Du nämnde som möjlig orsak till denna skillnad bl.a. hänvisning till internflykt i Sverige. Sverige hänvisar till internflykt medan Frankrike inte gör detta.
Vi tror att den förklaringen bara gäller ett fåtal ärenden. Vi ser som huvudproblem att dessa unga Afghaner inte blev trodda av Migrationsverket. Marit nämnde tydligt för dig att alla som bidrog i hennes konstinstallation ’Den stora saknaden’ har varit mycket nära denna grupp. De har levt med deras trauman, hört deras berättelser dag efter dag, sett deras självmordsförsök och vetat varför de flydde. Att Migrationsverket sedan avgjorde inom ett antal timmar att berättelsen inte var trovärdig är något som svenska ’hjälpare’ har svårt att acceptera. Därför kämpar de vidare för rättvisa.
Den centrala frågan är varför avslag och utvisningar fortgår:
Vi ifrågasätter med bestämdhet bedömningen att det i dag – under talibanregimen – går att skicka tillbaka människor till Afghanistan som levt sju år , ibland mer, i Sverige. Vi ser utredningar där uppenbara skyddsskäl förnekas. Vi frågar oss varför? Det naturliga skulle vara att de skyddsskälen istället bejakades, så som det sker i andra länder i Europa. Möjligheten att överleva för en återvändare är närmast obefintliga. Att hänvisa till att man kan anpassa sig är oftast mot konventionen om de mänskliga rättigheter, som Sverige lovat upprätthålla. Men anpassning kräver dessutom möjlighet att få arbete och bostad. För en återvändare till dagens Afghanistan saknas de möjligheterna.
Du bekräftade att livet i Afghanistan har blivit svårare under talibanregimen. Vi är alla överens om att en ung person som blir utvisad till Afghanistan i dagsläget kommer att gå under. Varför gör ni inte allt som finns till ert förfogande som myndighet för att rädda vart enda liv ni kan rädda från en garanterad enkel biljett till helvetet?
7 juli 2022
Thomas Avén
Ulf Bjereld
Kia Edvardsson,
Joel Larsson
Agneta Pleijel
Jan Stattin
Marit Törnqvist
Aktuella nyheter och rapporter om säkerhetsläget och situationen för mänskliga rättigheter i Afghanistan 2022:
Civilsamhällets landinformation om Afghanistan sommaren 2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar