Stoppa utvisningarna till Afghanistan!: Sharialagar i Afghanistan

I november 2022 har sharialagar införts i hela Afghanistan. Nu kommer allt fler rapporter om offentlig piskning. Trots detta fortsätter Migrationsverket att ge utvisningsbesked till afghanska medborgare.

Under USA:s ockupation av Afghanistan infördes ett västerländskt lagsystem, men sharialagarna kvarstod när det gällde frågor av religiös karaktär. I det västerländska systemet finns krav på utbildning av domarna, rätt till juridiskt ombud och rätt till överklagan till högre instans. En viktig princip är att rättstillämpningen är förutsebar och rättssäker.

Den 30 augusti 2021, två veckor efter att talibanerna intagit hela Afghanistan, publicerades en intervju med talibanernas talesperson Zabihulla Mujahid. Han förklarade att återvändare skulle ställas inför shariadomstol. Människor som lämnat Afghanistan kunde inte ses som tillräckligt goda muslimer. Om han avsåg den som dömts för brott i Europa eller alla återvändare är inte klart. Såvitt känt har ingen tvångsutvisats från något europeiskt land. Vi vet därför inte hur återvändare kan komma att behandlas.

I början av november 2022 tillkännagavs att talibanregeringens talesman, shejk Haibatullah Akhundzada, bestämt att sharialagarna är obligatoriska och ska följas överallt. Detta påverkar invånarnas vardagsliv likväl som återvändarnas säkerhet.

Sedan dess har offentliggjorts att tio män och nio kvinnor fått 39 piskrapp var, för stöld, äktenskapsbrott och rymning. Ett ungt par som talat i telefonen med varandra har fått 30 piskrapp var. På en fotbollsstadion piskades 12 personer, varav 3 kvinnor, bland annat för homosexuella handlingar. Två unga män piskades på grund av anklagelser om sex utanför äktenskapet.

De kvinnor och flickor som nu protesterar för sin rätt till utbildning riskerar troligen att bli dömda för "uppvigling". Att kvinnor förbjudits att besöka parker, nöjesfält, gym och till och med kvinnoavdelningarna på badhusen beror nog inte bara på risken att de kan stöta samman med män - utan säkert lika mycket på att mötesplatser ger dem chansen att organisera sitt motstånd.

Vad är sharialagar?

I shariadomstolarna är det betrodda religiösa ledare som utses till domare (qadi). Domstolens behörighet finns inte beskriven. Den anklagade för sin egen talan i rättegången och saknar möjlighet att överklaga. Domaren ska granska det individuella fallet och ställa det dels mot lokala regler och sedvänjor, dels mot vad som sägs i Koranen och Mohammeds skrifter. Den muntliga bevisningen från brottsoffret, den misstänkte och vittnen har mycket större vikt än skriftlig bevisning. Syftet med domen är att återföra balans i de inbördes relationerna mellan parterna.

Det finns flera olika lagskolor (fiqh) som tolkar lagsystemet lite olika. Den tyske islamexperterten Peter Heine har beskrivit sharialagarna som ”en ganska ostrukturerad rätt, i vilken motstridiga ståndpunkter snarare utgör regel än undantag”.

Det finns tre straffsystem för brottslighet enligt sharia. Hudud är brott mot gud eller guds vilja och straffen regleras i skrifterna. Brotten innefattar stöld och rån, sexuella relationer utom äktenskapet (inklusive våldtäkt), falsk anklagelse för äktenskapsbrott, berusning med alkohol, uppvigling och hädelse. Hädelse är ett allvarligt brott. Dit räknas att kritisera islam eller Mohammed och att vara kättare (apostat eller kafir), det vill säga att ha lämnat islam för ateism eller en annan religion. En domare avgör straffet efter att ha kontrollerat bevisning och lyssnat till vittnen. Straffen är bland annat halshuggning, stening till döds, stympning och spöstraff. Bestraffningarna ska vara offentliga i syfte att vara avskräckande.

Den andra typen av brott är de som omfattas av qisas, blodshämnd. Traditionell islam ser mord och tillfogande av skada på person eller egendom som en privatsak mellan de två kontrahenterna. Här är det vedergällning eller ”öga för öga” som gäller, ofta med anlitande av en medlare, en hakam. Det kan handla om att en person som dödats (avsiktligt eller oavsiktligt) ska kompenseras med att banemannen, eller kanske en nära släkting, dödas. Andra sätt att kompensera kan vara ekonomisk ersättning eller att en dotter eller syster ges som hustru till offret eller någon i dennes familj.

Den tredje är tazir, straffet för handlingar som är syndiga enligt islam, underminerar det muslimska samhället eller hotar ordningen enligt islamska lagar, men som inte faller under hudud eller qisas. Det är i dessa fall upp till domaren att bestämma straffet alternativt efterskänka straffet. Straffet kan vara dödsstraff för spioneri och kätteri, piskstraff, fängelse, förvisning eller böter eller beslagtagande av egendom. Dessa skönsmässigt utdömda straff kan variera mellan de olika lagskolorna, liksom inom olika lokala kulturer. Straff enligt tazir kan utdömas även om brottsoffrets arvingar drar tillbaka sina anspråk.

Det är oklart hur koranen och Muhammeds skrifter ser på hedersbrott. På islamska svenska hemsidor hävdas att hedersmord är en äldre kulturell företeelse som inte finns i skrifterna. I praktiken tycks det vara blodshämnd som gäller.

Homosexuella handlingar är också förbjudna, men det är oklart under vilken straffsats de faller. En homosexuell man kan avrättas genom stening eller att en mur får falla över honom. Tilläggas kan att enligt vissa lokala kulturer anses inte en vuxen mans samlag med en pojke räknas till homosexuella handlingar. På sina håll är traditionen med bacha bazi (danspojkar) utbredd bland män med makt.

Hur angår detta de afghanska flyktingarna i Sverige?

I Sverige finns cirka 6 000 afghanska medborgare utan uppehållstillstånd. De flesta kom omkring 2015. De är barnfamiljer, med barn som kanske hunnit bli myndiga eller som fötts i Sverige, de som var vuxna när de kom och de som var ensamkommande barn men nu är unga vuxna. Efter talibanernas övertagande har Migrationsverket gett beslut om utvisning till en tredjedel av dem som söker asyl och hälften av dem som får ny prövning. En återkommande motivering, både för män och kvinnor, är "du kan anpassa dig till hemlandets kulturella seder och bruk".

Livet i Sverige medför många brott mot sharialagarna (haram). Man har inte levt könsuppdelat, kvinnorna kanske inte använder huvudduk, männen går knappast i moskén, man respekterar inte fastan under ramadan. Man kan ha haft pojk- eller flickvänner, umgåtts på krogen, druckit alkohol och ätit fläsk, ägnat sig åt musik och dans. Hbtqi-personer har kommit ut ur garderoben. En del är politiskt aktiva, ofta på vänsterkanten. I varierande grad har man spritt detta på sociala media eller i diasporan.

De ensamkommande ungdomarna har ofta utvecklat en helt annan syn på religion än den de fick med sig som barn. En del anser sig fortfarande vara muslimer men beskriver snarast en alldeles egen gud där det muslimska regelverket inte har någon plats. Andra har konverterat till kristendom eller ateism. För de flesta tar religionen mycket liten plats i vardagen.

Vare sig man var under eller över 18 år när man kom till Sverige kan man undgå att påverkas av svenska värderingar och svenskt levnadssätt. Alla är mer eller mindre västerniserade.

Det mesta av detta tycks kunna gå in under tazir. Eftersom ingen afghansk medborgare har tvångsutvisats från något EU-land vet vi inte hur de kommer att behandlas.

Migrationsverkets bedömningar

”Du kan anpassa dig efter hemlandets kulturella seder och bruk” är ett argument som har använts det senaste halvåret, både när det gäller kvinnor och män. Det innebär, mycket kortfattat, att kvinnor ska hålla sig hemma och vid eventuella besök i världen utanför dels bära burka, dels åtföljas av manligt ”beskydd”. Flickor ska sluta skolan vid 12 års ålder, sedan stanna hemma och vänta på att bli bortgifta och föda barn. Männen i familjen ska bevaka att de kvinnliga medlemmarna sköter sig, annars kan de själva straffas. De ska dessutom låta skägget växa, be regelbundet och varje fredag besöka moskén, oavsett vilken livsåskådning de har. Pojkar får inte titta kvinnor i ögonen, inte heller män - där ska de visa respekt genom buga och kyssa handen.

Migrationsverket anser i allmänhet att asylsökande ateister, kristna eller hbtqi-personer inte är ”genuint” kristna, ateister eller hbtqi. De anser att vare sig talibaner eller andra i Afghanistan behöver få reda på hur de ser sig själva. De ska kunna smälta in i samhället utan problem.

Att man idag talar om folkmord på hazarer är heller inte något som Migrationsverket tar hänsyn till.

Sedan december 2021 har Migrationsverket fattat beslut om utvisning i drygt 50 % av asylärendena för afghanska medborgare. I andra EU-länder ger man bifall i betydligt högre grad: Tyskland, Nederländerna och Schweiz i över 95 %, i Frankrike 70 %.

"Där kan jag inte leva"

Frågar man de asylsökande själva säger de ”där kan jag inte leva”. Män säger ofta att de kommer att öppet protestera, t.ex. om de ser en kvinna bli misshandlad. De kan heller inte tänka sig be och gå till moskén så som förväntas – många känner inte ens till ritualerna och kan kanske inte läsa koranen, som är skriven på arabiska. De har vant sig vid att kunna möta vuxna och äldre utan överdriven respekt. Det faller sig naturligt att se okända kvinnor i ögonen. Även för dem som vill försöka är det svårt att efter sju år tillämpa nygamla vanor.

I Sverige, i skolan och i hemmet har de lärt sig svenska värderingar, jämlikhet, jämställdhet, att umgås fritt med andra könet, att bestämma själv om sin religion och sexuella läggning, om vem man vill gifta sig med, om vad man vill jobba med.

Återvändare kommer att identifieras direkt på flygplatsen av talibanernas personal. Kanske fängslas de direkt, kanske för att föras till shariadomstol. Eller kanske kommer de vara utsatta för särskild observation för att se att de följer reglerna. De kommer att ha svårt att få stöd från släktingar eller andra människor, som är rädda att talibanerna ska straffa dem.

De som blir kvar

Fyra år efter sista avslaget på första asylansökan har man rätt att söka asyl igen. Eftersom de afghanska medborgarnas första asylprocess blev så fördröjd är det många som får denna möjlighet under detta och närmast följande år. Under asylprocessen får de då, på samma sätt som de ukrainska flyktingarna, dagersättning 61 eller 71 kronor, vilket ska räcka till mat, busskort, kläder, sjukvård etc. Har de en godkänd id-handling brukar de få AT-und, undantag från arbetstillstånd, vilket ger dem rätt till samordningsnummer och möjlighet att arbeta vitt och betala skatt.

Får de avslag av Migrationsverket kan de överklaga först till Migrationsdomstolen, sedan till Migrationsöverdomstolen. Därefter vinner Migrationsverkets beslut laga kraft. De blir uppmanade att lämna Sverige inom några veckor. De blir av med sin dagersättning och sitt AT-und.

Detta gäller även dem som har varit självförsörjande under flera år, med AT-und, personnummer, id-kort, bankkonto etc. När de får sitt definitiva avslag i den nya asylprocessen blir de av med sitt AT-und. De förlorar sitt arbete och ofta också sin bostad.

Barnfamiljernas föräldrar har ofta i den tidigare processen blivit av med sina möjligheter att arbeta. Föräldrarna får halverad dagersättning, dvs. cirka 30 kr per dag, medan barnen fortfarande får sin reducerade ersättning. Familjen kommer att leva långt under existensminimum.

En andra våg med de före detta ensamkommande ungdomarna är nu på väg till Frankrike eller Tyskland för att söka asyl där. Liksom sina tusentals föregångare kommer de troligen att få sina uppehållstillstånd där.