 |
| Foto projekt Jobprepp, Värmdö |
Vi som arbetar med flykting- och asylrättsfrågor får ibland frågor om vad ”gymnasielagen” har kostat samhället. Den frågan är fel ställd. Man bör snarare diskutera hur mycket samhället har vunnit på denna lag. Att ungdomar efter sju år i Sverige jobbar och kan betala skatt under många år utgör en ren vinst.
Jag ska här försöka analysera detta ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Utöver detta finns mycket att säga om godtycke, rättssäkerhet, mänskligt lidande och det som människor har vunnit genom att lagen kom till.
Både ekonomiskt och mänskligt sett skulle det ha varit bättre att från början ge alla de asylsökande ensamkommande barnen Sverige uppehållstillstånd och möjlighet att bli fullvärdiga samhällsmedborgare. Idag har många flytt vidare från Sverige till andra länder, men för dem som är kvar finns fortfarande möjligheten att ge uppehållstillstånd och möjligheten till ett värdigt liv.
Kostnaderna intjänade på ett fåtal år
Det finns ingen samlad utvärdering av hur det har gått för de ungdomar som fick chansen att studera för att sedan kunna stanna i Sverige, men projektet Jobbprepp i Värmdö har hösten 2022 publicerat en rapport om de ungdomar som fanns i den kommunen.[1] Projektet var initierat från civilsamhället och drevs i samverkan mellan Frivilliga Familjehem på Värmdö, Värmdö Församling och Värmdö kommun. Syftet var att alla de 45 Värmdöungdomar som omfattades av gymnasielagen skulle klara studierna, få ett godkänt jobb och därmed kunna få permanent uppehållstillstånd. Samtliga har lyckats med detta. 17 av dem arbetar idag som undersköterskor inom äldreomsorgen, 10 arbetar på lager efter att ha fått möjlighet att ta truckkörkort. Övriga 18 arbetar med bland annat byggande, handel och fordonsteknik.
Oxford Research, som tar fram kunskapsbaserade beslutsunderlag i offentlig sektor, har analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av gymnasielagen i Värmdö och visar på en tydlig samhällsekonomisk vinst. Efter mindre än fyra års arbete kommer ungdomarna ha betalat tillbaka hela kostnaden för asylprocess och utbildning. Den totala samhällsekonomiska vinsten, räknat i skatteinkomster och konsumtion fram till personernas pensionering, uppskattas till 13 – 16 miljoner per person.[2]
Oxford Research uppskattar kostnaden för själva asylprocessen till ca 94 000 kr per person i 2016 års penningvärde. Bedömningarna enligt gymnasielagen har gjorts efter asylprocessen och har inneburit en ytterligare kostnad som inte finns specificerad, men som med säkerhet är lägre än vad det skulle kostat att utvisa dem.
En annan utgiftspost gäller själva utbildningen. Oxford
Research räknar med att ett år på gymnasieskola kostar 125 000 och ett år
på Komvux 52 000. Detta kan ses som en samhällelig investering genom att man
lär upp människor till arbeten som behöver utföras.
De ungdomar som har studerat har haft möjligheten att försörja sig med statliga studiemedel på samma sätt som andra studerande (år 2022 är beloppet 3 013 kronor per vecka varav 913 kr bidrag och resten lån).[3] Det kan ses som en kostnad, men ska till största delen betalas tillbaka när personen slutat studera och börjat tjäna pengar. De som inte får stanna i Sverige efter examen kan naturligtvis inte betala tillbaka, så där är studiemedlen en ren kostnad. Under de sex månader som avsatts för att söka jobb efter examen kan ungdomen ha rätt till kommunalt försörjningsstöd om hen inte har annan försörjning. Den som omfattas av gymnasielagen har inte rätt till arbetsmarknadsstöd.
Att utvisa de ensamkommande ungdomarna kostar betydligt mera än att låta dem få uppehållstillstånd och studier, och det är en ren kostnad som aldrig kan betalas tillbaka. Efter att de fått nej kommer ofta nya kostnader för prövning av verkställighetshinder och nya skyddsskäl, vilket leder till att ytterligare några får uppehållstillstånd. Den som fått nej kan sedan placeras i förvar i väntan på utvisning. Kostnaden för varje dygn på förvar har under 2018 – 2021 ökat från 4 679 till 5 780 kronor. Under 2021 var den genomsnittliga vistelsetiden för försvarstagna 57 dygn, vilket alltså innebär en kostnad på drygt 329 000 per person.[4] Själva genomförandet av en tvångsutvisning kostar enligt Riksrevisionen (2020) i genomsnitt 97 000 per person.[5] Summan för myndighetsinsatser, förvar och deportation uppgår därmed till ungefär en halv miljon kronor per person. Därtill kommer de ökade samhällskostnaderna då resurser för polisiär och förebyggande verksamhet förs över till gränspolisen.
En lyckad investering
För de (för närvarande ) cirka 4 000 personer som fått stadigvarande anställning och därmed permanent uppehållstillstånd har denna samhälleliga investering givit önskat resultat. Många av dem arbetar inom vård och omsorg, en samhällssektor som enligt alla rapporter är i stort behov av utbildad arbetskraft. Exempelvis anger Arbetsförmedlingen i sin prognos för 2022 – 2026 att den växande befolkningen och fler äldre medför en ökad efterfrågan inom hälso- och sjukvården samtidigt som för få utbildats inom området.[6] Att förse samhället med utbildade och arbetsvilliga unga människor måste därmed ses som en investering och inte som en kostnad.
De som har fått en utbildning men inte har lyckats få det fasta jobb som krävs för uppehållstillstånd har inneburit en kostnad, eller en icke realiserbar investering, för samhället. Många av dessa människor är utbildade i yrken där det behövs arbetskraft, många har också jobb på timbasis. Men de har inte lyckats med att få tillsvidareanställning inom sex månader efter examen, och tillåts därefter inte stanna i landet. Många av dem tvingas därmed ut i en skuggtillvaro eftersom de kommer från länder dit Sverige inte kan utvisa någon. Därmed blir de en potentiell belastning för samhället i stället för att tillåtas fortsätta med sina timanställningar eller få vikariats- eller projektanställningar – något som för de flesta svenska ungdomar är självklara förstajobb efter gymnasiet.
Sammantaget har gymnasielagen alltså inneburit en stor vinst för samhället som helhet. De ungdomar som kommit till Sverige som tonåringar och som nu – ungefär 7 år senare – kan börja jobba och betala skatt har kostat samhället betydligt mindre än de jämnåriga som är uppvuxna i Sverige och fått barnbidrag, förskola, skola och övrig samhällsservice.
När man ser till invandring som helhet finns många studier som visar att invandrad arbetskraft är nödvändig för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner och motverka de ekonomiska effekterna av att allt större del av befolkningen har lämnat arbetslivet av åldersskäl.
Under pandemiåren 2020 och 2021 gick sysselsättningen ned generellt, men utrikes födda kunde i större utsträckning än infödda svenskar behålla sina jobb och snabbare komma i arbete igen.[7] Detta gällde framför allt personer som var födda i Afrika och Asien.
Ge uppehållstillstånd till alla
Samtidigt finns det mycket i gymnasielagen som är värt kritik. De godtyckligt satta begränsningarna innebar att den omfattade bara ungefär hälften av de ungdomar som fått asylavslag, och de verklighetsfrämmande kraven på tillsvidareanställning har stoppat andra. Detta har lett till stor mänskligt lidande och helt i onödan kastat ut många människor i en otrygghet som riskerar att leda in dem i det så kallade skuggsamhället. Att människor hamnar där, utan laglig rätt att försörja sig, är ett av samhällets stora problem och står helt och hållet i motsättning till de idéer om integration som de flesta politiker säger sig omfatta.
Uppehållstillstånd till alla de ensamkommande ungdomarna – numera unga vuxna – skulle ge stora fördelar, både mänskligt och ekonomiskt.
Faktaruta: ”Den nya gymnasielagen”
Våren 2017 antogs en ”gymnasielag” som gav möjligheten för ensamkommande barn som fått avslag på asylansökan att i stället få tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier. På grund av åldersuppskrivningarna och Migrationsverkets praxis kom den att omfatta bara något hundratal ungdomar.
2018 antogs ”den nya gymnasielagen” med liknande syfte. Den innehöll detaljerade begränsningar av vem som kunde omfattas. Man skulle ha registrerats som asylsökande senast 24 november 2015, dvs. den dag då statsministern presenterade den kommande ”tillfälliga utlänningslagen”. Man skulle ha väntat i minst 15 månader på sitt avslagsbeslut från Migrationsverket. Lagen krävde dessutom att man skulle vara minst 18 år när man fick sitt asylbeslut. Därmed uteslöts de som fortfarande var barn.
Begränsningarna var godtyckligt valda och lagens utformning öppnade för godtyckliga tolkningar av studie- och arbetskrav. Detta kritiserades hårt av bland andra Lagrådet, vilket inte hindrade att lagen antogs av riksdagen med stöd av regeringspartierna (S) och (MP) samt (C), (V) och enstaka ledamöter från andra partier.[8]
Gymnasielagen ger möjlighet till permanent
uppehållstillstånd om man efter fullgjorda gymnasiestudier får jobb inom sex
månader. För att anställningen ska godkännas måste den vara tillsvidare eller
ha en varaktighet på minst två år från när Migrationsverket beslutar om
uppehållstillstånd, lönen och övriga anställningsvillkor måste följa
kollektivavtal eller gängse villkor i respektive bransch och det får inte vara
ett vikariat, timanställning eller projektanställning.
Totalt tog Migrationsverket år 2018 emot 11 776 ansökningar utifrån gymnasielagen.[9] Av dessa fick 7 763 tillfälliga uppehållstillstånd för studier. De flesta var afghanska medborgare men det fanns också andra nationaliteter. I november 2022 hade 3 906 personer fått permanent uppehållstillstånd efter att ha avslutat sina studier och fått godkänt arbete, 1 300 personer hade fortfarande tillfälliga uppehållstillstånd och 1 581 hade ansökt om förlängning men ännu inte fått besked.[10]
[1]
Slutrapport Jobbprepp. Ett arbetsmarknadsprojekt för ungdomar med
uppehållstillstånd enligt Nya Gymnasielagen. Värmdö kommun m.fl. 2022-10 caceaf56-e3ea-4a94-902e-f48922c4b511.pdf
(tt.se)
[2]
Kostnads- och vinstmodeller för deltagare i projektet Jobbprepp Bilaga till
slutrapport. Oxford Research
2022/10 331352ab-6e3d-4efd-971e-230bca85d54a.pdf
(tt.se)
[4]
Migrationsverkets årsredovisning 2021 sid 84.
[5]
Återvändandeverksamheten: svag styrning, inbyggda målkonflikter och bristande
samordning. Riksrevisionen 19.03.2020 Läst 4.10.2020. https://www.riksrevisionen.se/om-riksrevisionen/kommunikation-och-media/nyhetsarkiv/2020-03-19-atervandandeverksamheten-svag-styrning-inbyggda-malkonflikter-och-bristande-samordning.html
[6] Arbetsförmedlingen 2021: Yrkesprognoser. En utblick över åren 2022 och 2026. (PDF) s 9. https://arbetsformedlingen.se/statistik/analyser-och-prognoser/analys-och-utvardering/yrkesprognos-utblick-over-aren-2022-och-2026
[7] Arbetsmarknad och invandring. Professor Eskil Wadensjö presenterar sin och Fredrik W Anderssons forskning på ett seminarium anordnat av projektet Jobbprepp i oktober 2022. https://jobbprepp.nu/
[8] Karin
Fridell Anter: De o(rätt)färdiga gymnasielagarna. Kap. 5.5. i Den onödiga
flyktingkrisen. https://onodigaflyktingkrisen.se/2021/03/24/5-7-de-orattfardiga-gymnasielagarna/
[9] Socialstyrelsen:
Unga som fått uppehållstillstånd enligt den nya
gymnasielagen – lägesbild i maj
2019 (PDF) https://www.socialstyrelsen.se/sok/?q=Unga+som+f%C3%A5tt+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+enligt+den+nya+gymnasielagen
[10] Status
för de med gymnasielagen. Arbetskraftsförmedlingen REDO, Migrationsverkets
siffror från 2022-11-30. https://redo.arbetskraftsformedlingen.se/kunskap-och-fakta/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar