Etikkommissionen i Sverige |
Den 17 oktober 2023 deltog jag i seminariet ”Asylpolitik och Angiveri – ett år med Tidöavtalet”, arrangerat av Etikkommissionen i Sverige. Inför detta gjorde jag en faktasammanställning, grundad på material från Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Bris och FN:s Barnrättskommitté samt mina egna erfarenheter från arbete med ensamkommande ungdomar[1].
Författare: Birgitta Göransson, Skyddsvärnets Krismottagning i Göteborg. Till rapporten
Sammanfattning: Tidöavtalet bryter mot 13 av barnkonventionens artiklar: 1, 2, 3, 4, 6, 9, 12, 16, 24, 28, 40, 41 och 42.
Rädda Barnen påpekar i sina rapporter att Tidöavtalet gör skillnad på
barn och barn, ett flagrant brott mot barnkonventionens artikel 2 som innebär
att alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter oavsett de är
infödda, asylsökande eller papperslösa. En slutsats efter ett år med
Tidöavtalet är att ”den
praktiska politik som nu genomförs skyddar inte barns rättigheter, den riskerar
snarare att kränka och försämra nivån för dessa i Sverige. De positiva åtgärder
som vidtas förtas av de många negativa åtgärderna.”
Tidöavtalet
i sin helhet kan komma att leda till att barn med ett visst ursprung eller som
bor i vissa delar av landet stigmatiseras. Det finns en ökad öppen rasism och
diskriminering av vissa grupper som barn vittnat om redan innan Tidöavtalet i
skolan på fritiden och i samhället. Detta kan öka polariseringen och
segregationen av barn.
Tidöavtalets
oerhört inskränkande regler för asylsökande
kommer att kränka barns rättigheter och försvåra eller omöjliggöra de
mål som finns för ökad integration och minskad segregation.
FN:s
barnrättskommitté har lyft vikten av långsiktiga lösningar för barn på flykt
för att de ska kunna tillgodogöra sig alla rättigheter i barnkonventionen. Med
kortsiktiga tillfälliga uppehållstillstånd under ett barns hela uppväxt
försvåras detta enormt. Om de då inte heller kan återförenas med en förälder
eller ett syskon, blir det än svårare.
Enligt FN:s
barnrättskommitté bör stater se till att det i praktiken är vattentäta skott
mellan utbildningsinrättningar och migrationsmyndigheter och förbjuda att
elevers uppgifter lämnas ut. Den så kallade ”angiverilagen” (anmälningsplikten) går emot detta.
Många
förslag riskerar att kränka i synnerhet rätten till integritet, rörelsefrihet
och privatliv. Det allvarligaste problemet enligt Rädda Barnen är att
regeringen vill se över möjligheterna att sänka straffbarhetsåldern från dagens
15 år till mellan 12 och 14 år. FN:s barnrättskommitté har tydliggjort att ett land
under inga omständigheter får sänka straffbarhetsåldern. Den måste utgå från
barns utveckling. 15 år är den lägsta åldern utifrån vad vi vet om barns
kognitiva förmåga till konsekvenstänkande.
Regeringen
gav Barnombudsmannen i uppdrag att utbilda alla myndigheter i barnkonventionen
2020. Uppdraget har omfattat en mängd myndigheter med undantag av myndigheter inom rättsväsendet och Migrationsverket.
Vi som arbetat praktiskt med ensamkommande unga flyktingar under asylprocessen
har kunnat konstatera att Migrationsverket bryter mot många artiklar i
barnkonventionen[2].
Barnkonventionen som lag har samma status som annan nationell lagstiftning. Men
Migrationsverket gör en annan tolkning. ”Sveriges intresse av en reglerad
invandring är överordnad barnets rätt till sin mor” är ett argument som
används.
[1]
Göransson, Birgitta. Om psykisk ohälsa, rättosäkerhet och volontärarbete. I:
Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna
2015 – 2021. Migra och Stöttepelaren 2021. https://onodigaflyktingkrisen.se/2021/03/24/om-psykisk-ohalsa-rattsosakerhet-och-volontararbete/
[2]
Göransson, Birgitta. Sveriges hantering av flyktingbarnen – systematiska brott
mot barnkonventionen. Den onödiga flyktingkrisen 13.2.2022 https://onodigaflyktingkrisen.se/2022/02/13/sveriges-hantering-av-flyktingbarnen-systematiska-brott-mot-barnkonventionen/
Se även Tidöavtalet - ett hot mot demokratin: Barnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar