Lördag 17 augusti kl 13-16 på Mynttorget i Stockholm anordnas en demonstration för att markera den tredje årsdagen av Demokratiska Republiken Afghanistans fall. Arrangör är World Hazara Council Sverige.
I flera dagar har lastbilar fulla med unga turbanklädda skäggiga män, viftande med vapen och vit-svarta flaggor, åkt runt på städernas gator i Afghanistan. De firar talibanernas övertagande av regeringsmakten i Afghanistan för tre år sedan. Unga människor, som varit nio år i Sverige och anammat svenska värderingar, kan naturligtvis inte tänka sig att leva där.
Det var den 15 augusti 2021 som lastbilarna med beväpnade
talibaner rullade in i Kabul och övertog staden – presidenten hade redan lämnat
residenset i helikopter. Då började en ny era för landet, en era som vi inte
ser slutet på.
”Afghanistan riskerar att bli ett land man inte kan bo i”
säger Tomas
Niklasson, EU:s speciella sändebud för Afghanistan, i Sveriges radio. Han
menar att den humanitära katastrof som pågår i landet kan leda till
okontrollerad migration.
Terese
Christiansson, mellanösternkorrespondent för TV4, berättar att de hon talat
med känner en stor lättnad för att kriget är slut. Dock har det ersatts av ett
svårt förtryck, framför allt för kvinnor. De som kan försöker lämna landet. För
Afghanistans framtid sätter hon, liksom Tomas Niklasson, sitt hopp till
afghanska medborgarna själva, men även till den stora afghanska diasporan som
finns spridd över hela världen.
En annan person, numera svensk medborgare, som varit på
återbesök i Afghanistan har samma upplevelse, att människor är glada över att den
fysiska säkerheten är så mycket större. Men de känner inte någon mental
trygghet under talibanernas styre. Det är en totalitär religiös diktatur som
styr landet med järngrepp. Rädslan ökar för talibanernas underrättelsetjänst
som har enorma resurser. Övervakningen resulterar i självcensur, misstänksamhet
mellan människor och en tystad befolkning. Ingen vågar ifrågasätta nuvarande
styret.
Korruption och nepotism frodas. Talibanerna tillsätter statliga
befattningar med sina egna, oavsett kompetens, medan utbildade går arbetslösa.
Oproportionerliga beskattningar och att skattepengar används till konstiga
projekt ökar inte förtroendet för talibanerna. Den ekonomiska situationen har
kraftigt försämrats. Unga människor har inte någon framtidstro och många vill
lämna landet.
Afghanistans ambassad i Sverige har fortsatt att arbeta ”för
sitt folk”. Nu har talibanregeringen förklarat att ambassaderna i Sverige och
ett antal andra länder inte representerar dem. Dessutom har Sverige stängt
ambassaden i Kabul, som funnits i Stockholm sedan 2021. Såvitt känt har inget
land erkänt talibanregeringen, även om några har diplomatiska förbindelser med
den. Sverige hör inte till dessa.
Möjligheten att träffa en överenskommelse med
talibanregeringen om mottagande av tvångsdeporterade från Sverige finns alltså
inte. Enbart de som reser ”frivilligt”, dvs. som, ofta efter att ha utsatts för
påtryckningar från förvarets eller Migrationsverkets personal, skrivit under
ett papper, kan skickas iväg till Afghanistan. Övriga blir kvar i förvaret
eller på gatan.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard talar om vikten av
att minska skuggsamhället. Samtidigt skickar hon signaler till Migrationsverket
att minska antalet uppehållstillstånd för skydd, dvs. asyl. Migrationsverkets
enormt hårda krav på att bevisa sin västernisering, sin ateism, sin kristna tro,
sin sexuella läggning är väl kända. Inte många svenskar skulle kunna klara av
deras korsförhör.
Människor, som varit nio år i Sverige och anammat svenska
värderingar, kan naturligtvis inte tänka sig att leva i ett land som
talibanernas Afghanistan. De skulle dessutom inte vara säkra där.
Vill man minska skuggsamhället är det kontraproduktivt
att ge avslag till människor som intet hellre vill än att stanna i Sverige. Det
vore betydligt mer effektivt att flytta dem från papperslöshet till legal
vistelse i Sverige.
Ge gärna ett bidrag till våra pressmeddelanden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar