Den 7 oktober ska Statskontoret presentera sin översyn av rättssäkerheten i Migrationsverkets asylbedömningar. En mer specifik granskning om hur afghanska flyktingars asylansökningar bedömts har publicerats i augusti av Flyktinggruppernas riksråd, FARR.
Under 2022 beviljade Sverige 47 % av afghanska medborgares
asylansökningar. För männen är beviljandegraden betydligt lägre, eftersom som
så gott som alla kvinnor får sina ansökningar beviljade. I många andra
EU-länder låg beviljandegraden på 94 – 99 %.
I FARR:s rapport har en grupp jurister granskat 182 av
Migrationsverkets beslut år 2022 rörande afghanska medborgares asylansökningar.
De flesta av dessa rör unga män som varit i Sverige i många år och som sökt
asyl en andra gång. Deras viktigaste nya asylskäl har varit dels att de har
lämnat islam, dels att de har blivit så ”västerniserade” att de inte kan leva i
ett land som Afghanistan – ännu mindre nu under talibanernas regim.
Migrationsverket har underkänt asylskälen för majoriteten och givit dem
utvisningsbeslut.
De som lämnat islam har antingen konverterat till kristendom
eller blivit ateister. Enligt rapporten är det ”försvinnande få” som bedöms som
trovärdiga i sin nya religiösa inställning. Både snabba och långsamma processer
anses minska trovärdigheten. ”I princip ingen” bedöms riskera att utsättas för
förföljelse till följd av att omgivningen misstänker eller anser att han är kaffir, det vill säga avfälling från den
rätta tron. Tatueringar på underarmarna, som ska tvagas före bönen i moskén,
anses kunna döljas eller tas bort. Rapportförfattarna menar att hänvisning till
borttagande av tatuering bör anses som ett påtvingat kroppsligt ingrepp.
Migrationsverket ifrågasätter inte att afghanska asylsökande
som varit i Sverige i nio år har anpassat sig till västerländska seder.
Eftersom de under sin barndom och tidiga ungdom bodde i Afghanistan eller Iran
anses de dock kunna anpassa sig till ”hemlandets kulturella seder och bruk”.
Det innebär att den sökande måste följa sharialagar och praktisera den stränga
variant av islam som påbjuds i Afghanistan. I Migrationsverkets bedömningar
förs inget resonemang om att denna anpassning sker under hot om
kroppsbestraffning. Migrationsverket kräver alltså att den som tvingas lämna
Sverige ska vara beredd att anpassa sig till värderingar och sociala normer som
Sverige fördömer – med risk för att utsättas för förföljelse och kroppsstraff
om de bryter mot dessa. Ofta görs heller ingen utredning om huruvida
västernisering utgör risk för att uppfattas på ett normbrytande sätt i
hemlandet.
De flesta asylsökande tillhör folkgruppen hazara. Bland
annat Frankrike och Belgien väger in detta i bedömningen av asylskäl, på grund
av den diskriminering som folkgruppen utsätts för i Afghanistan. Enligt Migrationsverket
anses inte hazarisk tillhörighet utgöra något särskilt skyddsskäl.
Rapportförfattarna kritiserar att Migrationsverket ofta
lägger andrahandsuppgifter åt sidan utan att utreda dem då de anses ha ”lågt
bevisvärde”. För personer som länge varit utanför sitt hemland kan det vara
orimligt svårt att visa på hotbilder annat än med andrahandsuppgifter och
spekulationer. Bland annat bör spekulationer som stämmer överens med
landinformation inte lämnas utan avseende.
Rapportförfattarna ser ett tydligt samband mellan att ha
lämnat islam och att ha blivit ”västerniserad”, och efterlyser att dessa
samband beaktas i Migrationsverkets skyddsbedömningar. I många av de granskade
besluten görs över huvud taget ingen sammanvägning, och man redogör inte för
hur de olika riskfaktorerna har bedömts påverka varandra. Sverige har tidigare
fått kritik av bland annat FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna
just för att inte ha genomfört sammanvägda (kumulativa) bedömningar korrekt.
Avslutningsvis konstaterar rapportförfattarna att det som
ska bedömas är den personliga risken
för förföljelse – inte bevisen i sig. Bland annat bedöms inte vilken
förföljelse den riskerar som vägrar att anpassa sig till de sociala normerna i
talibanernas Afghanistan.
Rapportförfattarna kommenterar också att trots tillgången
till gemensam landinformation väljer EU-länderna att tolka informationen olika,
vilket resulterar i skilda bedömningar av gruppens skyddsstatus.
EUAA:s arbete att
uppnå en enhetligare bedömning av asylansökningarna inom unionen tycks inte ha
vunnit framgång.
Läs rapporten: Migrationsbeslut i ärenden rörande personer som söker
skydd från Afghanistan – en kartläggning. FARR augusti 2024.
Läs mer om rättsosäkerheten på Migrationsverket: Ny rapport 2024: Rättsosäkerheten vid Migrationsverket består Januari 2024
Sverige’s politik system är katastrof, för exempel bedömde de för en afghan kille som inte haft något papper som bevisar att han är från Afghanistan utan hans Pappas bevis, sen har de bedömd att killen måste utvisas till Afghanistan vilket som har fått avslag på grund av att han inte kunde bevisa sin identitet!!!
SvaraRadera