Stoppa utvisningarna till Afghanistan!: Att anpassa sig till talibanernas kulturella seder och bruk

Många afghaner som kommit till Sverige liknar livet i Afghanistan som en fågel som hindras från att flyga. Ill. Murat Sharifi, Österrike. Foto I Eckerman

”Du har under din jämförelsevis korta tid i Sverige anpassat dig till svenska förhållanden. Men du har levt större delen av ditt liv i en muslimsk kontext. Migrationsverket anser därför att du kan återanpassa dig till ditt hemlands kulturella seder och bruk.” Detta är ett typiskt argument i ett avslag till en ung afghansk man, som varit i Sverige i nio år, dvs. en dryg tredjedel av livet (från 14-18 år till 23-27 års ålder).

Men vad är det han ska ”återanpassa” sig till? För nio år sedan kom han från ett Afghanistan där västerländska värderingar fick ett allt större inflytande, eller från Iran, som jämfört med Afghanistan var betydligt liberalare. Afghanistan idag, under talibanerna, är något annat.

Man kan tro att Migrationsverket anser att ”anpassa sig” är detsamma som att sätta på sig afghanska kläder, låta skägget växa, täcka tatueringarna och låtsas be. Men talibanernas kulturella seder och bruk är betydligt mer. Bland annat tolkar de sharialagarna bokstavligt, och de maximerar kontrollen över kvinnorna.

Kulturen i Mellanöstern har ett stort inslag av hederskultur, något som svenska myndigheter bekämpar. Urgamla traditioner, till exempel blodshämnd, är alltjämt levande. Sharialagarna är det juridiska systemet enligt islam. Domaren, en betrodd religiös ledare, ska granska det individuella fallet och ställa det dels mot lokala regler och sedvänjor, dels mot vad som sägs i Koranen och Mohammeds skrifter.

Återvändare från väst identifieras omedelbart på grund av bland annat dialekten och kroppsspråket. De ses ofta med misstänksamhet av samhället. Framför allt gäller det deras religion – är de avfällingar, kaffir? Av rädsla för talibanerna blir vanliga människor angivare. Vi hör från Afghanistan om en ung man som byter bostad ofta eftersom han vill leva ensam – då misstänks han vara homosexuell. En annan vågar inte försöka bli gatuförsäljare på de stora gatorna – talibanerna välter omkull kärran.

Men svårast för en ung man, som tar jämställdheten i Sverige som självklar och det enda rätta, är att han inom många områden måste acceptera och även delta i kränkningar av flickor och kvinnors rättigheter.

Här lägger jag upp en ofullständig sammanställning av de kulturella seder och bruk som den manliga återvändaren anses kunna anpassa sig till. Sammanställningen inkluderar dekret och lagar från talibanregeringen.

Låta skägget växa, använda afghanska kläder inklusive mössa.
Inte använda droger, alkohol eller äta fläsk.
Inte titta kvinnor eller äldre män i ögonen. Hälsa underdånigt på män med högre status.
Inte visa känslor av attraktion till vare sig det andra eller det egna könet. Följa reglerna om hur man får ha sex och med vem.
Sluta lyssna på musik. Absolut inte utöva musik. Ta bort all musik på mobilen.
Inte fotografera eller filma människor. Ta bort alla foton och filmer på människor från mobilen.
Oavsett inställning till religion be, fasta, besöka moskén, delta i andra religiösa riter. Hålla tyst om vad man egentligen tycker eller tror.
Inte fira nowruz, det persiska nyåret, eller shab-e yalda, vintersolståndet.
Inte fira shia-muslimska högtider som t.ex. muharram.
Hålla tyst med sina åsikter om talibaner och deras tolkning av islam. Hålla tyst med vad man tycker om sharialagarna.
Bevittna offentliga bestraffningar. Ta med sönerna dit.
Gifta sig, bilda familj för att inte riskera anses som konstig eller homosexuell.
Ta ansvar för att hustrun täcker huvud, kropp, ansikte inför män som inte är släkt, att hon är tyst i offentlig miljö, att hon inte ber högt eller sjunger inför andra kvinnor och att hon inte går utanför hemmet utan en mahram, en manlig släkting – med risk för att annars straffas själv.
Följa med hustrun när hon ska till arbetet, sjukvården eller när hon ska hälsa på släktingar eller vänner.
Acceptera att hustrun och döttrarna får sämre sjukvård än sönerna och han själv, och att graviditets- och förlossningsvård är otillräcklig.
Acceptera att hustrun eller döttrarna inte kan få vård vid akut sjukdom när han arbetar på annan ort för att det saknas en mahram som kan följa dem till sjukhuset.
Inte prata med de kvinnliga läkare och sköterskor som vårdar hans familjemedlemmar.
Inte få ta hand om och sköta om sina barn så länge de är små.
Arbeta på annan ort och träffa sina barn bara några få gånger om året.
Uppfostra sina barn enligt islam. Sätta dem i koranskola. Lära dem att islam är enda rätta tron och att kvinnor/flickor är mindre värda än män/pojkar.
Acceptera att barnen utsätts för våld i skolan.
Ta sin dotter ur skolan när hon är 12 år och börja planera för hennes giftermål – med risk för att annars straffas själv. Acceptera om en taliban vill gifta sig med dottern.
Acceptera våld mot barn och kvinnor hos grannar, på gatan, i skolan.