Bilden från Civil Rights Defenders kampanj “Alla motangiveri”.
Med spänning har vi väntat på den – förslaget till en lag om utökad informationsplikt för offentliganställda, även kallad angiverilagen. Nu är den här! Det blir ingen angiveriplikt – i alla fall inte i kommuners och regioners verksamheter, t.ex. skola, sjukvård, omsorg, socialtjänst, bibliotek.
I utredningen Åtgärder
för att stärka återvändarverksamheten som S-regeringen tillsatte i juni
2022 ingick frågan huruvida informationsutbyte mellan myndigheter skulle
användas i större skala.
I Tidöavtalet
oktober 2022 finns en klausul om att kommuner och myndigheter ska vara skyldiga
att informera Migrationsverket eller Polismyndigheter om de kommer i kontakt
med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Syftet var att göra det
svårare att leva här utan tillstånd. Undantag skulle kunna göras för t.ex.
sjukvården.
Den 30 augusti 2023 lade
Tidöregeringen ett tilläggsdirektiv
till den S-initierade utredningen. Utredningen åläggs att lämna ett förslag på
lagstiftning och vilka konsekvenserna skulle kunna bli om lagen om
informationsskyldighet inte efterlevs. Inga verksamheter uteslöts.
Utredaren Anita
Linder presenterade förslaget vid en pressträff med migrationsminister Johan Forssell (M) den
26 november. Enligt förslaget ska kommuner och regioner överhuvud taget inte
omfattas av lagen om utökad informationsplikt. Informationsplikt för välfärdsverksamheterna
bedöms ineffektiv. Den gör mer skada än nytta, och informationen finns redan
hos andra myndigheter. Att dubbelinformera kostar onödiga pengar.
I stället är det
endast sex myndigheter som blir skyldiga att rapportera data om papperslösa
till polisen: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket,
Pensionsmyndigheten, Kronofogden och Kriminalvården. Av dessa anses
Skatteverket ha mest att tillföra.
Utredningen skulle även föreslå sanktioner mot den som
bryter mot informationsplikten. Här menar Anita Linder att den lagstiftning
räcker som redan finns om disciplin och påföljder för tjänstefel begångna av
offentligt anställd personal.
Dessutom ska regelverket
för inre utlänningskontroll bli tydligare. Biometriska uppgifter ska användas
för att kontrollera vandel vid ansökan om medborgarskap. Det ska finnas
möjlighet att använda tvång vid provtagning inför utvisning, t.ex. vid en
pandemi. Utredningen om preskription av utvisningsbeslut och återreseförbud,
som delredovisades i februari, är redan under remissbehandling.
Lagen föreslås
träda i kraft 1 juli 2026, strax före valet – vilket Johan Forssell noga
påpekade. Han var också noga med att framföra att regeringen och stödpartiet är
eniga om att välfärdsverksamheter inte ska omfattas av den utökade
informationsplikten. Detta motsägs dock av SD:s uttalande.
Vilka effekter
kan den modifierade ”angiverilagen” få på (skugg)samhället?
Till att börja med
kan vi konstatera att kostnaderna ökar. Byråkratin för de sex myndigheterna
ökar, och polisen får en mängd nya anmälningar som de ska ta ställning till. Polisen
ska även omfördela resurser till inre utlänningskontroller. Migrationsverket
får ett ökat antal ärenden att hantera och ska stå för fler dyra
förvarsplatser. Gränspolisens kostnader för verkställande av utvisningar ökar,
kanske flygplan måste chartras. Kostnader för datalagring av biometriska data
ökar kraftigt, liksom för de it-system som måste utvecklas.
Vi kan också se att
respekten för individens privatliv och familjeliv kränks, eller i vilket fall
tangeras. Dit hör t.ex. genomsökandet av mobiler.
När det gäller de
sex myndigheter som föreslås omfattas av ”angiverilagen” är det tveksamt vilken
effekt lagen kommer att ha. Människor utan vare sig personnummer eller samordningsnummer
vänder sig inte till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten. De som avtjänat sina fängelsestraff kan redan nu tas direkt
till förvaret, där de kan bli sittandes på obestämd tid. Övriga kan Kriminalvården
knappast hålla reda på. Inte heller lär Kronofogden veta var de skuldsatta
befinner sig.
Åtminstone när det
gäller afghanska medborgare har flertalet som nu söker asyl och får avslag haft
tillfälliga uppehållstillstånd och varit självförsörjande, oftast med fasta
arbeten. Under en begränsad tid har de kvar sina personnummer eller
samordningsnummer och fortsätter att arbeta och betala skatt. Förutsättningen
är att arbetsgivaren inte förstått att den anställdes uppehållstillstånd gått
ut. Här finns åtminstone en teoretisk möjlighet att Skatteverkets tjänstemän
skulle lägga märke till några individer som kan anmälas.
Angiverilagen kommer dock att leda till ökad osäkerhet för dem som saknar uppehållstillstånd. Så här skriver Röda Korset i en aktuell rapport: "Svåra levnadsvillkor i Sverige ökar inte viljan att återvända till hemlandet. Tvärtom undergrävs förtroendet för ansvariga myndigheter och möjligheterna till ett humant, värdigt och hållbart återvändande minskar."
Civilsamhällets
betydelse
Redan hösten 2022
började intensiva protester mot en informationsplikt för anställda inom ”välfärdsyrkena”:
skolpersonal, biblioteksanställda, vårdpersonal och socialtjänst. Debattartiklar,
demonstrationer, seminarier, upprop har avlöst varandra. Kommuner, regioner,
arbetsgivare, fackförbund, människorättsorganisationer, patientföreningar
protesterade. I pressen har det varit påtagligt att inte ens alla
regeringspartier uttalar sig positivt om informationsplikten. Däremot har väljare som försvarar lagen
knappast synts till.
På hemsidan Tidöavtalet
– ett hot mot demokratin har det mesta av den tillgängliga
informationen om lagförslaget och opinionsyttringar samlats på sidan Angiverilagen. När den skrivs
ut som pdf blir den 62 sidor lång.
Enligt Anita Linder
har utredarna haft flera möten med SKR (Sveriges kommuner och regioner). SKR satte ner foten
i augusti 2023. Som en sorts arbetsgivarorganisation måste de lyssna på
människorna ute i verksamheterna och förstått att det, av många olika skäl, är
omöjligt att lägga en anmälningsplikt på dem som arbetar i människovårdande
yrken.
Många, bland annat
facken, har nu dragit en lättnadens suck när angiverilagen blev så pass
begränsad. Men vissa fack, som SSR, DIK och Vision, har anställda även inom de
sex myndigheterna som kommer att omfattas av lagen. Där har man blandade känslor.
Nu skulle det vara
önskvärt att facken tar upp den tappade handsken: Kämpa för att era
arbetskamrater och medlemmar får stanna kvar i Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar