Ingen utökad angiveriplikt i välfärden – men osäkrare situation för papperslösa

 

Bilden från Civil Rights Defenders kampanj “Alla motangiveri”.

Med spänning har vi väntat på den – förslaget till en lag om utökad informationsplikt för offentliganställda, även kallad angiverilagen. Nu är den här! Det blir ingen angiveriplikt – i alla fall inte i kommuners och regioners verksamheter, t.ex. skola, sjukvård, omsorg, socialtjänst, bibliotek.

I utredningen Åtgärder för att stärka återvändarverksamheten som S-regeringen tillsatte i juni 2022 ingick frågan huruvida informationsutbyte mellan myndigheter skulle användas i större skala.

I Tidöavtalet oktober 2022 finns en klausul om att kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket eller Polismyndigheter om de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Syftet var att göra det svårare att leva här utan tillstånd. Undantag skulle kunna göras för t.ex. sjukvården.

Den 30 augusti 2023 lade Tidöregeringen ett tilläggsdirektiv till den S-initierade utredningen. Utredningen åläggs att lämna ett förslag på lagstiftning och vilka konsekvenserna skulle kunna bli om lagen om informationsskyldighet inte efterlevs. Inga verksamheter uteslöts.

Utredaren Anita Linder presenterade förslaget vid en pressträff med migrationsminister Johan Forssell (M) den 26 november. Enligt förslaget ska kommuner och regioner överhuvud taget inte omfattas av lagen om utökad informationsplikt. Informationsplikt för välfärdsverksamheterna bedöms ineffektiv. Den gör mer skada än nytta, och informationen finns redan hos andra myndigheter. Att dubbelinformera kostar onödiga pengar.

I stället är det endast sex myndigheter som blir skyldiga att rapportera data om papperslösa till polisen: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Pensionsmyndigheten, Kronofogden och Kriminalvården. Av dessa anses Skatteverket ha mest att tillföra.

Utredningen skulle även föreslå sanktioner mot den som bryter mot informationsplikten. Här menar Anita Linder att den lagstiftning räcker som redan finns om disciplin och påföljder för tjänstefel begångna av offentligt anställd personal.

Utredningen på nästan 900 sidor innehåller förstås en hel rad andra förslag, av större eller mindre betydelse. Den viktigaste faktorn för att öka takten i ”återvändandet” anses vara bättre möjligheter att fastställa identitet. Det handlar om kroppsvisitation, husrannsakan, att beslagta mobiler och genomsöka både telefonen och information som lagrats i moln, att sänka åldern på barn från 14 till 6 år för att ta fingeravtryck på dem och att lagra biometriska data som fingeravtryck och fotografier.

Dessutom ska regelverket för inre utlänningskontroll bli tydligare. Biometriska uppgifter ska användas för att kontrollera vandel vid ansökan om medborgarskap. Det ska finnas möjlighet att använda tvång vid provtagning inför utvisning, t.ex. vid en pandemi. Utredningen om preskription av utvisningsbeslut och återreseförbud, som delredovisades i februari, är redan under remissbehandling.

Lagen föreslås träda i kraft 1 juli 2026, strax före valet – vilket Johan Forssell noga påpekade. Han var också noga med att framföra att regeringen och stödpartiet är eniga om att välfärdsverksamheter inte ska omfattas av den utökade informationsplikten. Detta motsägs dock av SD:s uttalande.

Vilka effekter kan den modifierade ”angiverilagen” få på (skugg)samhället?

Till att börja med kan vi konstatera att kostnaderna ökar. Byråkratin för de sex myndigheterna ökar, och polisen får en mängd nya anmälningar som de ska ta ställning till. Polisen ska även omfördela resurser till inre utlänningskontroller. Migrationsverket får ett ökat antal ärenden att hantera och ska stå för fler dyra förvarsplatser. Gränspolisens kostnader för verkställande av utvisningar ökar, kanske flygplan måste chartras. Kostnader för datalagring av biometriska data ökar kraftigt, liksom för de it-system som måste utvecklas.

Vi kan också se att respekten för individens privatliv och familjeliv kränks, eller i vilket fall tangeras. Dit hör t.ex. genomsökandet av mobiler.

När det gäller de sex myndigheter som föreslås omfattas av ”angiverilagen” är det tveksamt vilken effekt lagen kommer att ha. Människor utan vare sig personnummer eller samordningsnummer vänder sig inte till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. De som avtjänat sina fängelsestraff kan redan nu tas direkt till förvaret, där de kan bli sittandes på obestämd tid. Övriga kan Kriminalvården knappast hålla reda på. Inte heller lär Kronofogden veta var de skuldsatta befinner sig.

Åtminstone när det gäller afghanska medborgare har flertalet som nu söker asyl och får avslag haft tillfälliga uppehållstillstånd och varit självförsörjande, oftast med fasta arbeten. Under en begränsad tid har de kvar sina personnummer eller samordningsnummer och fortsätter att arbeta och betala skatt. Förutsättningen är att arbetsgivaren inte förstått att den anställdes uppehållstillstånd gått ut. Här finns åtminstone en teoretisk möjlighet att Skatteverkets tjänstemän skulle lägga märke till några individer som kan anmälas.

Angiverilagen kommer dock att leda till ökad osäkerhet för dem som saknar uppehållstillstånd. Så här skriver Röda Korset i en aktuell rapport: "Svåra levnadsvillkor i Sverige ökar inte viljan att återvända till hemlandet. Tvärtom undergrävs förtroendet för ansvariga myndigheter och möjligheterna till ett humant, värdigt och hållbart återvändande minskar."

Civilsamhällets betydelse

Redan hösten 2022 började intensiva protester mot en informationsplikt för anställda inom ”välfärdsyrkena”: skolpersonal, biblioteksanställda, vårdpersonal och socialtjänst. Debattartiklar, demonstrationer, seminarier, upprop har avlöst varandra. Kommuner, regioner, arbetsgivare, fackförbund, människorättsorganisationer, patientföreningar protesterade. I pressen har det varit påtagligt att inte ens alla regeringspartier uttalar sig positivt om informationsplikten. Däremot har väljare som försvarar lagen knappast synts till.

På hemsidan Tidöavtalet – ett hot mot demokratin har det mesta av den tillgängliga informationen om lagförslaget och opinionsyttringar samlats på sidan Angiverilagen. När den skrivs ut som pdf blir den 62 sidor lång.

Enligt Anita Linder har utredarna haft flera möten med SKR (Sveriges kommuner och regioner). SKR satte ner foten i augusti 2023. Som en sorts arbetsgivarorganisation måste de lyssna på människorna ute i verksamheterna och förstått att det, av många olika skäl, är omöjligt att lägga en anmälningsplikt på dem som arbetar i människovårdande yrken.

Många, bland annat facken, har nu dragit en lättnadens suck när angiverilagen blev så pass begränsad. Men vissa fack, som SSR, DIK och Vision, har anställda även inom de sex myndigheterna som kommer att omfattas av lagen. Där har man blandade känslor.

Nu skulle det vara önskvärt att facken tar upp den tappade handsken: Kämpa för att era arbetskamrater och medlemmar får stanna kvar i Sverige!