Fatemeh: "Varje dag ringer mig många ensamkommande ungdomar"

Ett utdrag ur Facebook-gruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! 

Det första inlägget har skrivits av Fatemeh Khavari, ung ordförande i Ensamkommandes förbund Stockholm. 

Lisa: "Jag har börjat hata er med en intensitet som skrämmer mig"

"När vi, som tidigare varit de mest tillitsfulla, börjar se myndigheterna, poliskåren och politiker som våra fiender är hela landet i mycket stor fara." Klippet från DN 19.5.2017.

Författare: Lisa Förare Winbladh
Läs också kommentarerna: Politiker: Många bekräftar Lisas starka känslor  

Våra vänner vill inte leva längre. Det är vad de säger till oss. Vi svarar med våra lugnaste röster, viskar att allt kommer att bli bra. Tror vi det själva? Vi tror snart inte på något. Allra minst på er politiker. Vi fick ert senaste meddelande i form av en notis: att våra nya familjemedlemmar, våra elever, våra patienter, våra skolkamrater, våra älskade och våra vänner ska kunna sättas i arrest eller på kriminalvårdsanstalt när de fått sitt utvisningsbeslut. Även om de är barn.

Till politiker: Länkar till bra artiklar om ensamkommande

Det är bra när politiker träffar dem det handlar om.

Karin: ​"Jag kan bara inte förstå hur allt detta kan tillåtas fortgå"

Författare: Karin Fridell Anter, arkitekturforskare, Uppsala

Jag kan bara inte förstå hur allt detta kan tillåtas fortgå. Hur vanliga hyggliga människor kan acceptera att tusentals ungdomar får sina liv förstörda. Hur tonåringar som förlorat allt på sin väg till friheten i Sverige blir misstrodda när de berättar sina tragiska livshistorier. Hur de anklagas för att ljuga om sin ålder. Hur de flyttas runt i Sverige som om de vore möbler Hur de, till slut, deporteras till ett liv som soldater i någon av Afghanistans eller Syriens många arméer.

Dan-Ove, introduktionshandledare: "Ge de afghanska flyktingbarnen permanent uppehållstillstånd nu!"

"Otrygghet i en ny tid" är det som gäller ca 15 000 av de 35 000 som kom som ensamkommande barn under 2015. 

Författare: Dan-Ove Willman

Jag jobbar som introduktionshandledare. Min uppgift är att hjälpa ett gäng 15 - 16-åringar att hitta sin väg in och fram i det svenska samhället. Jag hjälper dem med läxorna, berättar och samtalar för att de ska lära sig hur man på bästa sätt samspelar med sina medmänniskor i ett demokratiskt samhälle. När det behövs är jag en förmanande pappa. Jag vill ju inte att de - lika lite som mina biologiska barn - av okunskap ska ramla av vägen och förvirra sig ut i det olämpligas tassemarker. Oftast försöker jag dock vara en god färdkamrat som skojar och uppmuntrar och hjälper dem att hålla modet uppe när strapatserna känns övermäktigta, vägen oklar och de inre demonerna fyller dem med skräck.

"Otrygghet i en ny tid"

Ett PM kom till mig på Facebook: 

"Igår fick en av mina pojkar sitt andra avslag och i morse försökte han ta sitt liv. Personalen på boendet fick tag på honom utanför fönstret och lyckades dra in honom. Nu är han på psyk. Vad kan vi göra? Detta måste få ett slut. Inte ska väl våra barn behöva dö? Han är 16 och har levt i över 2 år med denna press. Och de kommer att utvisa ett barn."

Michelle, lärare: "Att känna sig så maktlös ..."

Författare: Michelle Caroline Johansson.

Att jobba med ungdomar från främst Afghanistan men även andra delar av världen är det bästa jag gjort.

Men oxå det tyngsta jag gjort.